Tim Isaksson: Den irrationella produkten

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Ledtråd: vi utnyttjar den i alltför hög grad, den är inte det billigaste alternativet,dess produktion är utsträckt bortom effektivitetens gräns, vår tilltro till den ärnärmast religiös på sämsta tänkbara vis och bättre substitut finns men användsinte. Den underminerar alltså synen på människan som en rationell varelse. Kandu gissa vilken produkt det handlar om?

Tanken att människan är rationell är en grundbult för ekonomiskt tänkande. Mångaekonomiska modeller och teoriers precision är direkt proportionell mot dettaantagandes riktighet. Rationalitetstanken används också närmast som ideologi, somett krav som måste uppfyllas och som rättfärdigar allt från massavskedningar ivinstmaximeringens tecken till negligerande av andras lidanden.

Det råder inga tvivel om att människan på en kollektiv skala inte kan anses vara särskilt rationell. Visst, vi hade inte kommit dit vi är idag om vi inte varrationella till viss del, men vårt överutnyttjande av planetens resurser och vårtekonomiska system byggt på evig tillväxt i en ändlig värld och på skuldsättning inabsurdum ställer det utom tvivel att vi inte är rationella nog att leva inom våratillgångar. Ett annat exempel är vår produkt. Dess användning utarmar en av våraviktigaste naturresurser och bidrar avsevärt till många av våra största problem,däribland klimatförändringarna. Vidare sker dess produktion med inputs som hadekunnat användas mycket effektivare, för samma huvudsakliga syfte t.o.m. I ett senareled av produktionen sköts också inputsen väldigt dåligt, trots att förtjänster för allaparter finns att göra med ett annat system; de hade t.ex. kunnat sättas till bättreanvändning i andra sektorer, antingen genom en komplett omstrukturering avproduktionen eller genom mindre justeringar av processen.

Påeldade av snygga reklamfilmer, produktplaceringar och en kändisodlad statusjakthar tilltron till produkten blivit nästintill allsmäktig, ja nästintill religiös, och den sesidag som en nödvändighetsvara. Detta har gjort att vi använder den långt mycket merän vad vi behöver. Detta är problematiskt i sig av ovanstående anledningar. I ljus avatt alternativet är ett nästintill fullvärdigt substitut som dessutom är billigare blirekvationen än svårare att få ihop.

Irrationellt nog leder den stora användningen av produkten även till försämringar iandra delar av världen som på lång sikt kostar oss alla betydliga summor. Dessasummor överstiger dessutom vida de kortsiktiga förluster som producenter skyddadeav handelshinder och subventioner skulle lida.

Men på individnivå är vi väl ändå rationella? Använder vi inte logik i vårt resonerande och är inte nyttomaximering ett av vår arts mest framträdandekaraktärsdrag och syftet med de flesta av dagens, årets, livets beslut? Intuitivt kanskevi tänker så, men stämmer det verkligen? Vår produkt är ett starkt motargument.

För även om vi intalar oss annorlunda är nyttan den ger oss endast kortvarig ochflyktig, särskilt när den används slentrianmässigt istället för med måtta ochintelligens. Att vi använder den långt mer än vad vi egentligen behöver straffar siggenom sämre hälsa i en ond spiral där (tänkt) beroendeframkallande och lathet ledertill ännu mer användning. Av de produktvarianter som finns att tillgå väljs dessutom

de som minst effektivt fyller sin funktion allt oftare över de resterande.

Sen har vi plånboksargumentet igen, som på individnivå ofta är det mest avgörande.Genom att skifta till smartare beteende skulle nästan alla kunna öka sin disponiblainkomst betydligt och därmed lägga pengarna på saker som betyder något, som gernågot mer bestående. Det skrämmande är att vi alla är medvetna om detta men ändåinte gör något.

Mindre påtagligt men ändå viktigt är det konstanta gnagandet i bakhuvudet, densjälsliga påfrestningen av att vi vet vilka konsekvenser produkten får, både ianvändningsskedet och under produktionen. Men vi tvingar oss själva att tryckaundan den obekväma sanningen eller hittar på bortförklaringar om det kollektivaansvaret, och detta trots att vi alla har känt och borde eftersträva den sköna känslan avett rent samvete.

Denna till synes tanklösa användning är en paradox. Ekonomiska modeller

antar ofta att aktörerna kommer göra rationella val ifall de har full information. Dennasituation kan sägas gälla för vår produkt – alla vet allt det här, åtminstonehuvuddragen – men ändå fortsätter och ökar dess användning långt över gränsen förvad som är rationellt. Hur kan det komma sig?

Det är sannerligen en paradox. Förklaringen är dock simpel: människan tänkerkortsiktigt eftersom vi av naturliga skäl förr tvingades att göra det. För de flesta av ossär det inte längre så och eftersom människan är så flexibel och dynamisk har viförmågan att ändra vårt beteende, vilket vi visat prov på otaliga gånger under vårhistoria. Nu behöver vi göra det igen, ja det är t.o.m. rationellt att göra så, men tyvärrser det mörkt ut.

Antagandet om att människan är rationell har alltså i vår produkt ett starktmotargument som genom sin skala har kraft nog att försvaga antagandet rent allmänt,hävdar jag. Om inte så är fallet måste vi i alla fall omdefiniera vad vi menar mednytta.

Vilken produkt är det då jag pratar om?

En ledtråd till: bilen är inte rätt svar, men bilresorna till affären bidrar stort till produktens ekologiska fotavtryck. Att många av dessa dessutom är korta, onödiga och lätt kan planeras bort gör saken än värre.——————–Tim Isaksson,Studerar politices kandidatprogrammet inriktning samhällsgeografi i Lund. Slutade äta kött för ett år sen och har aldrig mått bättre.Krönikan även publicerad här.

Miljö online2

Liknande artiklar