Mikael Jämtsved (MP): Grundförutsättningar för en seriös debatt

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Att diskutera klimatfrågor är ibland som att slå huvudet mot en vägg. Det finns så många olika idéer och ingångar, både praktiska och ideologiska, som skiljer miljödebattörer och politiker åt. Detta är i grunden en bra sak. Klimatfrågorna är alldeles för viktiga för att vi ska hasta fram lösningar, vi måste istället vända på varje sten och verkligen hitta de bästa lösningarna, både för människa och för klimat.

Ibland hamnar debatten dock på helt fel nivå. Istället för att diskutera lösningar så käbblar vi om problemformuleringen, vi trilskas om siffror hit och dit. Debatten är helt enkelt inte särskilt konstruktiv. Jag skulle därför vilja försöka lägga fram tre grundförutsättningar som vi alla borde kunna enas om. Tre grundförutsättningar som borde vara självklara men som dessvärre inte alltid behandlas så i den allmänna diskussionen.

För det första, när vi beräknar koldioxidutsläpp för ett land, måste vi räkna på konsumtion – inte på produktion som vi gör allt för ofta idag. Detta är självklart av främst två skäl. Det ena är att det är individer som är ansvariga för utsläpp, inte företag. Genom att vi vill konsumera en viss vara skapar vi behovet av att den varan produceras, om vi inte vill konsumera en viss vara kommer den inte produceras. Det andra är att beräkning av utsläpp på produktion ger effekter såsom att om en fabrik flyttar från Sverige (som har förhållandevis grön el) till Polen (som inte har fullt så grön el) men fortsätter sälja sina produkter i Sverige så kommer det ändå räknas som att Sverige minskar sina utsläpp när vi de facto tvärt om har ökat utsläppen. Därför är det självklart att den första grundförutsättningen som vi måste enas om är att utsläppen ska beräknas på konsumtion och inte på produktion.

För det andra, när vi jämför två länders utsläpp, så måste vi beräkna utsläppen per capita och inte per land. Det ter sig fullständigt absurt att jämföra hur mycket Sverige släpper ut med hur mycket Kina släpper ut rakt av. De är trots allt ungefär 140 gånger så många som oss vilket gör det ganska rimligt att de släpper ut mer som land. Återigen kokar det såklart ner till att individer skapar utsläpp – inte fabriker och nationer. Individer. Därför är det självklart att den andra grundförutsättningen som vi måste enas om är att utsläpp ska beräknas per capita och inte per nation.

För det tredje, när vi diskuterar hur problemen ska lösas så måste vi acceptera att det finns ett historiskt ansvar. Vi i väst har i mångt och mycket byggt upp vårt ekonomiska välstånd med stora utsläpp som nu är en del av problemen. Även om det inte var just du och jag som stod för dessa utsläpp så lever du och jag gott på att de gjordes. Därför har vi ett extra stort ansvar att lösa klimatproblemen. Det är helt enkelt inte rimligt att en liten grupp får skörda frukten av något som alla tvingas bära bördan av. Därför är det självklart att den tredje grundförutsättningen som vi måste enas om är att det finns en historisk skuld för västvärlden att betala.

Så, nu när vi har rätat ut dessa frågetecken, kan vi gå vidare till att rädda världen?

Mikael Jämtsved (MP) ————————– Kommunstyrelsen Järfälla

Miljö online2

Liknande artiklar