Caroline Szyber (KD): Förvaltarskap innebär globalt ansvarstagande

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Förvaltarskapstanken är central för Kristdemokraterna. Vi vill lämna över en bra värld till våra barn och barnbarn. Det är inte försvarbart att låna och konsumera för att sedan lämpa över en stor statsskuld till dem. Naturligtvis handlar förvaltarskap också väldigt mycket om vår miljö. Vi har ett gemensamt ansvar att minska utsläppen. Klimatförändringarna, som orsakas av människans utsläpp, gör det uppenbart att Sverige och den nationella beslutsnivån inte är tillräcklig. Det är självklart viktigt vilka val vi var och en gör och vad Sverige beslutar men samarbete över gränserna är avgörande.

De rika länderna måste gå före av etiska skäl eftersom vi har ansvar för den absolut största delen av de utsläpp som gjorts och görs, men också för att visa att det är möjligt att ställa om. När jordens medeltemperatur ökar drabbas utvecklingsländerna särskilt hårt av torka, jorderosion, översvämningar, parasiter och utbredning av tropiska sjukdomar. Vi ska självklart bidra till finansieringen av de fattigare ländernas investeringar i hållbar energiproduktion och i anpassningsåtgärder som behövs för att klara ett förändrat klimat. Lösningen är definitivt inte att säga stopp till tillväxt och utveckling utan att dra lärdomar och se till att inte samma misstag behöver göras igen. För att nå resultat och beslut i de internationella förhandlingarna vilar ett tungt ansvar på de rika länderna. För att få med länder som Kina och Indien på ett avtal krävs en helt annan attityd från de rika länderna än hittills. Vårt historiska ansvar är obestridligt.

Vi berömmer oss ofta i Europa om att ha klarat miljöproblemen relativt väl. Det stämmer hyggligt vad gäller den lokala nedsmutsningen. Samtidigt har vi flyttat problemen. Att produktion flyttar till andra länder har givetvis många positiva inslag för dessa länder men priset är högt i form av en snabb och omfattande miljöförstöring. Om vinsterna hade använts till att ställa om produktionen att bli mera effektiv och miljöanpassad skulle denna ordning i viss mån kunna försvaras, men så är långt ifrån fallet.

De rika länderna behöver kraftfullt öka stödet till klimatinvesteringar i utvecklingsländerna jämfört med vad som har skett tidigare. Det handlar både om tekniköverföring och om stöd till investeringar i ny, klimatsmart, teknik samt anpassningsåtgärder för att hantera klimatförändringarna. Klimatanpassningsåtgärderna bör integreras i fattigdomsbekämpningen. Nya pengar ska skjutas till för att täcka de extrakostnader som klimatförändringarna medför, utöver befintliga budgetar för utvecklingssamarbete. Det är positivt att Sverige, bland annat under EU-ordförandeskapet, varit drivande i att få alla länder att öka klimatfinansieringen. Sveriges bidrag bör också öka, både via EU och FN. Exempelvis bör de rika länderna kompensera de skogsägare som skyddar sin skog eftersom vi vet att avskogningen i tropikerna står för en betydande del av utsläppen. Det bör också skapas en fond för klimatåtgärder. Allt detta behövs för att Sverige ska ta det globala ansvarstagande som är nödvändigt för att vi ska kunna lämna en jord till våra barn och barnbarn och många generationer efter det.

Caroline Szyber (KD), riksdagsledamotwww.twitter.com/carolineszyber Carolineszyber.se

Miljö online2

Liknande artiklar