Anna Wolf, Naturskyddsföreningen "Solelen innebär en revolution"

Explosionen av förnybart i allmänhet och solel i synnerhet har skett exponentiellt de senaste åren. Vare sig IEA eller miljöorganisationerna kunde för några år sedan ens i sina allra mest hoppfulla prognoser förutse hur mycket installerad solelskapacitet vi skulle ha i världen 2014.
Även priserna har sjunkit bortom all förväntan. I dag får man fyra gånger så mycket solceller för pengarna som för bara fyra år sedan. Det som är mest spännande är att vi precis nått brytpunkten när el från solceller kan börja konkurrera på allvar med el från fossil kraft och kärnkraft prismässigt. Tekniken har nu utvecklats tillräckligt för att vi ska kunna skörda den, i praktiken oändliga, energiresurs som solens strålar innehåller på ett lönsamt sätt. Det ser ljust ut, helt enkelt!
Det är lätt att tro att framtiden därmed är utstakad. Frågan om “Sol eller Uran?” som ställdes på sjuttiotalet måste väl anses besvarad en gång för alla? Vem skulle inte hellre satsa på ett energislag som är förnybart, kostnadseffektivt, som kan bli långsiktigt hållbart med rätt resurshantering och som inte behöver ta någon ny yta i anspråk?
Ändå finns det starka lobbykrafter som fortsätter att prata om nya kärnkraftsreaktorer och många i energibranschen vågar inte tro på solelens potential i Sverige . Eller vill inte tro, kanske? Vad beror det på?
Till en viss del kan det nog bero på rädsla för hur de nya teknikerna kommer att påverka energisektorn – en övergång till förnybart innebär nämligen även en övergång från centraliserad elproduktion på en oligopolmarknad till en mer distribuerad elproduktion och en helt ny möjlighet för privatpersoner att börja göra sin egen el. I Tyskland har större delen av investeringarna i solceller gjorts av privatpersoner, bönder och mindre företag – de stora energijättarna står helt utanför ett energislag som nu utgör sju procent av landets elförsörjning. Övergången till förnybart innebär även mer varierande spotpris och en begränsad förmåga att kontrollera och planera detta.
Men även avsaknad av visioner och ett allt för snävt systemperspektiv är ofta orsaker till tvivel på huruvida det förnybara kommer att kunna leverera. Självklart skulle problem kunna uppstå om vi i dag skulle klippa kabeln till alla kärnkraftverk rakt av, ersätta den med lika mycket sol och vind och inte göra några andra ändringar vare sig rent tekniskt i energisystemet eller i sättet att se på och använda el. Då skulle frågan “vad gör vi när det inte blåser, då?” möjligen vara berättigad, även om det finns studier som visar på att vi nog i princip skulle klara det också med ganska små investeringar i reservkraft.
Det som behöver tillkomma, förutom ny förnybar kraftproduktion, är bland annat investeringar i transmissionskapacitet, smarta nät för ett mer flexibelt elanvändande och troligen mindre mängder ny reservkraft och/eller energilagring. De flesta av dessa tekniker finns redan färdigutvecklade eller är i utvecklingsstadiet och inte några större utmaningar ingenjörsmässigt. Däremot görs inte investeringar av sig självt – vi behöver staka ut vägen till det framtida energisystem vi vill ha för att se till att nyinvesteringarna leder dit. Det största hindret i dag är att vi behöver nytänkande i energisektorn.
Det behövs ett nytt sätt att se på energianvändning som är mer flexibelt och tillåter större svängningar av priset. Det behövs nya sätt att värdera reservkraft så att det lönar sig att använda exempelvis vattenkraften främst till att balansera förnybart istället för att anpassas efter att försöka styra priset på Nordpool. Vi behöver också utvärdera hur de olika förnybara energislagen bäst kombineras för att utnyttja allas styrkor. Sol- och vindkraft kompletterar ofta varandra ganska bra eftersom det ofta blåser mer när det är lite sol, men vad är den optimala mixen? Den biomassa som finns tillgänglig för energiändamål används i dag mest för baslast i kraftvärmeproduktionen, trots att den kanske skulle göra större nytta i förgasad form i flexibla gaskraftverk eller som lagringsbar topplast för kalla vintermånader medan delar av dagens värmebehov kanske skulle kunna täckas upp av solvärme och lagring i bergrum eller liknande.
Det är med andra ord viktigt att inse att omställningen till 100 procent förnybart inte bara innebär ett bränslebyte i ett befintligt system. Den innebär även maktskiften, nya aktörer på marknaden och nya förutsättningar för de olika produktionsslagen. Ska vi lyckas med att bygga ett långsiktigt hållbart energisystem måste vi våga tänka i nya banor och tillåta en nödvändig strukturomvandling i energisektorn. Vi måste också sätta ett högre värde inte bara på kilowattimmarna i sig utan även på effekt och reglerkapacitet. När solelen kommer in i större skala pratar vi alltså plötsligt om en mindre revolution i sättet att se på energisystemet. Årets bok 2015 från Naturskyddsföreningen heter därför just Solrevolution.
Anna Wolf, sakkunnig energifrågor på Naturskyddsföreningen och medförfattare till Årets bok 2015, Solrevolution (som kan beställas här).