SMB DEBATT

Mattias Goldmann, Fores: ”Hur effektiv blir Gröna Klimatfonden?”

Foto: Fores

Att Gröna Klimatfonden uppnår målet på tio miljarder dollar för uppstartsperioden är en viktig pusselbit för att komma vidare i klimatförhandlingarna.

I det perspektivet kan vi vara stolta över att Sverige utlovat störst stöd av alla per capita, även om det i slutändan ser ut som att pengarna till stor del tas från biståndsbudgeten. Men efter det inledande glädjeruset, och innan vi lovar ett mer långsiktigt stöd, kan det vara läge att fundera lite mer på hur säkert det är att Gröna Klimatfonden är smartaste sätt att använda pengarna.

Är målet klimatanpassning i utvecklingsländer? Då finns redan Anpassningsfonden, som alltid varit en slimmad organisation med låga overheadkostnader som med åren blivit erkänt effektiva i sitt arbete. De har tvärslut på pengar, till stor del för att en del av medlen varit en två procents transaktionsavgift på CDM (Clean Development Mechanism), vars värde minskat med över 90 procent sedan 2010. Anpassningsfonden lyckades i fjol äska en del medel i samband med Warszawakonferensen men nu är allt fokus på Gröna Klimatfonden. Sveriges bidrag till Anpassningsfonden frös inne med budgeten, men det var hur som helst mycket mindre än anpassningsdelen (50 procent) av Sveriges bidrag till Gröna Klimatfonden. Vad talar för att det långsiktigt är smart prioriterat?

Är målet utsläppsminskningar? Svenskt utvecklingssamarbete arbetar redan för minskade utsläpp på många håll i världen, såväl i biståndet som i handelsrelationer.
Att hävda att stödet till Gröna Klimatfonden är additionellt och alltså inte tas från biståndet räcker inte som motivering; vi hade ju lika gärna kunnat öka anslaget för vårt befintliga klimatarbete. Varför är en ny biståndsrelaterad utgiftspost viktigare än att arbeta vidare med de befintliga?

Är målet internationellt samarbete? Det kan ibland vara viktigt att stödja internationella processer även om det nationella och bilaterala arbetet strikt sett är effektivare. Då finns redan Global Environment Facility, GEF,som fokuserar på stora insatser snarare än på enskilda projekt – precis som Gröna Klimatfonden tänks göra. GEF är redan operativt och blir säkert en av de aktörer som kanaliserar mest av Gröna Klimatfondens pengar. Hur blir det effektivare att skicka medel till GEF via Gröna Klimatfonden än att skicka dem direkt?

Är målet att särskilt stötta de fattigaste länderna? Gröna Klimatfonden har som mål att 25 procent av medlen ska gå till Least Developed Countries, LDC:s, men inom FN:s klimatarbete finns redan LDC-fonden som har detta som fokus. Den har en balansräkning på en knapp miljard dollar, varav drygt 800 miljoner redan är bortlovade och fonden är i princip tom. Norge och Finland har bidragit, Sverige har det inte. Varför är det smartare att stödja LDC:s via Gröna Klimatfonden än via den fond som är specialiserad på detta?

Är målet att alla ska bidra? Panama har redan utlovat en miljon dollar till Gröna Klimatfonden, Peru kommer att lova tio miljoner dollar och flera utvecklingsländer förväntas också bidra. Samtidigt är Peru ett av de länder som förväntas få mycket pengar från fonden, troligen med ungefär en tredjedels delfinansiering.
På vilket sätt är denna rundgång av medel effektivare än direkt stöd kompletterat med utvecklingsländernas egna medel?

Naturskyddsföreningen anser att de fyra miljarder kronor Sverige anslår för Gröna Klimatfonden ”bör vara icke-öronmärkta och utan villkor”, och att regeringen ska ”verka för att även andra länder ger bidrag utan villkor”. Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) har uttryckt en liknande inställning.

Att inte ställa krav på vad våra medel används till är nog mången skattebetalare skeptisk till. Att per definition inte jämföra vilken institution som gör störst klimatnytta för pengarna bör varje klimatengagerad reagera mot. Det är rimligt att vi, som största enskilda finansiär per capita, får ett bra beslutsunderlag för om Gröna Klimatfonden är bäst sätt att hantera våra investeringar i internationella utsläppsminskningar och klimatanpassning.

Mattias Goldmann, VD för gröna och liberala tankesmedjan Fores

Miljö online2

Liknande artiklar