Åtgärder mot klimatförändringar: Vi kan göra åtminstone såhär mycket

Foto: Baronessan Anelay

Alla vet att det finns små ö-stater, som Maldiverna i Indiska havet och Tuvalu i Stilla havet, som står inför allvarliga hot mot deras överlevnad om vi inte vidtar effektiva åtgärder för att adressera klimatförändringar och stoppa de ökande havsvattensnivåerna.

Vid en middag anordnad av Frankrike och Storbritannien i London nyligen beskrev en grupp representanter från sådana ö-stater allvaret i hotet de möter. Förståeligt nog kämpar de hårt för att alla nationer ska göra mer för att minska utsläppen och motverka de värsta effekterna av klimatförändringarna.

Hoten som resten av världen står inför är inte mindre allvarliga. För att bibehålla ett klimat som kan stötta en hälsosam, välmående population måste vi hålla oss under 1,5 – 2 graders uppvärmning.

Formen för det internationella klimatavtalet som ska utformas i Paris blir tydligare. Mer än 150 länder har annonserat sina åtaganden för att minska utsläppen. Många har också lovat att öka finansieringen för att hjälpa de fattigaste och mest utsatta länderna anpassa sig till effekterna av klimatförändringarna.

Storbritannien och Frankrike agerar genom exempel. Vid 2030 kommer Storbritannien ha halverat sina utsläpp jämfört med 1990 och är på väg att nå sitt lagstadgade mål om 80 procents minskning till 2050. Frankrike kommer att minska sina utsläpp med 40 procent till 2030 jämfört med 1990, och den nya Energy Transition Act ger mekanismer för att finansiera förnybar energi.

Vi är också dedikerade att stötta utvecklingsländer att stärka sin resiliens och hantera riskerna med klimatförändringarna. Brittiska premiärministern, David Cameron, annonserade nyligen att Storbritannien kommer att bidra med 5,8 miljarder pund mellan April 2016 och Mars 2021. Samtidigt har president Francois Hollande annonserat att Frankrike kommer öka sin årliga finansiering för kampen mot klimatförändringarna från nuvarande 3 miljarder Euro till 5 miljarder Euro till 2020.

Oavsett, som representanterna för ö-länderna gjorde klart, är summan av alla åtagandena för att minska utsläppen inte nog för att säkra deras hållbara framtid.

Vi borde se dessa åtaganden som en bas. Vi kan göra åtminstone såhär mycket. De här åtagandena tar oss 15 år in i framtiden, och reflekterar en enorm vidd av ekonomiska, sociala, och teknologiska osäkerheter. Framtiden kan vara lovande. Och COP21 i Paris behöver bygga ännu högre ambitioner.

Ett skifte är redan synbart. Bevis släppt av PWC visar att den globala ekonomin ökade med 3,3 procent under 2014, medan utsläppen bara ökade med 0,5 procent. Det här indikerar att ekonomisk tillväxt blir alltmer bortkopplat från växthusgasutsläppen.

Och det går allt snabbare. 37 länder har nu satt ett pris på koldioxid. Kina kommer att ansluta till dem om två år. Världens kapacitet i förnybar energi ökar mer än kol, naturgas och olja tillsammans. Kostnaden för solceller har fallit med ungefär 80 procent sedan 2008 och mer investeringar plöjs in i rena energiteknologier hela tiden.

Kina ökade med 9,9 GW ny solelskapacitet i de första tre kvartalen under 2015 ensamt – vilket motsvarar mer än en tiondel av Storbritanniens hela inhemska energiproduktion. Många mindre ö-länder har också antagit ambitiösa energimål under det senaste året.

Övergången har ekonomiska fördelar som går längre än att minska klimatrisken. Exempelvis sysselsätter lågutsläppsekonomin och dess leverantörskedja nu ungefär en halv miljon människor i Storbritannien och Frankrike. I Storbritannien bidrar den här sektorn med mer BNP än bilindustrin. Möjligheterna kommer bara bli tydligare med tiden, och incitamenten att utnyttja dem kommer bara bli större.

Hotet som vi står inför är väldigt verkligt, även om det inte är lika uppenbart för många av oss som det är för invånarna av ö-staterna. Det finns en roll för oss alla i att konfrontera det.

Pariskonferensen måste bli en vattendelare som leder oss in i en era av grön ekonomisk utveckling och möjligheter. Vi är säkra på att vi kommer få ett effektivt svar – genom människans uppfinningsrikedom, innovation och beslutsamhet – på den största utmaningen vår civilisation någonsin har sett.

Baronessan Anelay av St Johns, med ansvar för klimatförändringar vid det brittiska utrikesministeriet

Annick Girardin, med ansvar för klimatförändringar vid franska utrikesministeriet


Översatt av Beatrice Rindevall

Miljö online2

Liknande artiklar