”Vi har skapat ett nytt monster som måste födas”

Foto: Julia Dansarie

”Ju mer desto bättre! Vi har skapat ett nytt monster som måste födas, allt medan elföretagen och regeringen gemensamt skålar med ett rungande ‘Kapitalismen FTW!’ innan de med gott samvete slänger plastglasen med resten av skräpet”, skriver Daniel Hånberg Alonso som startat tankesmedjan Unanimous som svar på konsumtionssamhället.

På morgonen den 10 juli 2000 börjar marken att röra på sig i berget i Payata, Filippinerna. Tusentals sopletare befinner sig på höjden och letar skrot de kan rensa och sälja vidare. De står nämligen inte på ett berg av sten och jord, utan av avfall. Avfall som ackumulerats med åren och förvandlat vad som en gång var en ravin till ett femtio meter högt torn av konsumismens baksida.

Officiellt mister 218 människor livet den dagen, de som var med på plats säger att siffran snarare låg närmare 1000. Skräpet som kollapsade fattade eld och ledde till förstörelsen av över ett hundratal hem. Några månader senare öppnade soptippen igen, på begäran av sopletarna själva. Att samla skräp var deras enda inkomst.

Åtta år senare har filmen Wall-E premiär och drar totalt in över 4,5 miljarder kronor i biljettintäkter. Filmen utspelar sig i en framtid där mänskligheten flytt Jorden efter att planeten blivit dränkt med så mycket skräp att inget längre kan växa på dess yta. Regissören Andrew Stanton fegar ur och försvarar filmens kritik mot konsumism med att det inte alls var tanken, de behövde bara ett sätt att förklara varför en robot kunde vara ensam kvar på jorden.

I fjol slängdes 477 kilo hushållsskräp i Sverige, per person. Det är nästan ett halvt ton. Varför har vi som människor så svårt att ta ansvar för resultatet av vår livsstil och än mer det ekonomiska system som ligger till grund för det? Samtidigt applåderar vi när en 19-åring uppfinner ett sätt som kanske kan hjälpa oss att rensa haven från mikropartiklar; resultatet av allt plast vi köpt, slängt och sedan format öar i storleken av Texas i Stilla havet. För vi älskar lösningar, inte problem.

För att lösa problemet på riktigt krävs det ju att vi ändrar på oss själva, vår egen identitet som delar av ett konsumentsamhälle. För det är ju vad välfärden handlar om. Saker. Prylar. Köpa din egen lycka. Klättra i karriären för att tjäna mer pengar så du kan förverkliga dig själv. Vi har gjort oss själva till Sisyfos, men det är inte en sten vi om och om igen försöker rulla uppför kullen – det är en boll av skräp, som bara blir större ju mer vi försöker.

Kanske finner grekerna denna liknelse bittert ironisk. När bergsklättrare vallfärdar till den grekiska ön Kalymnos möts de nämligen av ett rykande berg, men det är ingen nyvaken vulkan som välkomnar dem, utan det är sopor som brinner. Fast vad gör det oss i Sverige som till och med behöver köpa in avfall för att driva vår gröna teknologi? Vi har ju nämligen hittat den enda riktiga lösningen, vi har gjort sopor till en vara. Vi kan tjäna pengar på det. Och därmed är cirkeln sluten.

För vilken annan lösning finns det i ett kapitalistiskt system?

Under 2014 importerades över 2,3 miljoner ton avfall till Sverige till våra nya och dyra förbränningsanläggningar runt om i landet. Orsaken är enkel. Skräpet är guld värt. Under förra året fick landets kraftvärmeverk 800 miljoner kronor, för att elda upp andra länders sopor. Vilket har lett till ett nytt problem: Allt mindre avfall går till återvinning, för det handlar ju inte längre om att vi ska producera mindre skräp, tvärtom. Ju mer desto bättre! Vi har skapat ett nytt monster som måste födas, allt medan elföretagen och regeringen gemensamt skålar med ett rungande ”Kapitalismen FTW!” innan de med gott samvete slänger plastglasen med resten av skräpet.

Vi är i behov av hållbara visioner. Av den anledningen har jag varit med och startat den politiskt obundna tankesmedjan Unanimous. Vårt mål är inte bara att sprida idéer för en mer hållbar framtid utan också hjälpa till att aktivera oss själva som medborgare. Via bokcirklar, filmvisningar och ”Aktivisternas kokbok”, en handbok för aktivism, arbetar vi för ett större samhällsengagemang. Häng med!

Daniel Hånberg Alonso

Författare, medgrundare av tankesmedjan Unanimous och initiativtagaren bakom Aktivistens kokbok.

Miljö online2

Liknande artiklar