SMB DEBATT

Debatt: Därför ska vi klimatkompensera!

”Klimatkompensation är i ropet efter att Vetenskapsradions miljöprogram Klotet sände programmet ”Vem klimatkompenserar egentligen” där de ger sig in i ”klimatkompensationsdjungeln”. Den bild som förmedlas, dvs att klimatkompensationsmarknaden är komplex, snårig och att det inte är lätt att vara privatperson, stämmer fullt ut. Det är stor skillnad på projekt och projekt, certifieringar, priser och marknader som gör det svårt för en privatperson att hänga med. Tyvärr hjälpte programmet inte till att göra begreppet mindre snårigt”, skriver klimatstrategen Johanna Grant från ZeroMission idag i en debattartikel på Supermiljöbloggen.

ZeroMission, som har över 10 års av erfarenhet av den frivilliga klimatkompensationsmarknaden, har en övervägande positiv erfarenhet av effekterna av klimatkompensation. Dels för att vi har en nära relation med de projekt vi säljer och kontinuerligt besöker och granskar dem. En analys av Ecosystem Marketplace från 2015 visar dessutom att klimatkompenserande företag som rapporterar till CDP, den internationella databasen för börsföretags klimatpåverkan, reducerar sina utsläpp snabbare än företag som inte gör det, och dessutom är mer lönsamma. En erfarenhet vi delar med många företag och organisationer som klimatkompenserar i certifierade träd- och energiprojekt.

Därtill visar årliga Novus-undersökningar, som sedan 2011 har tagit tempen på svenska folkets syn på klimatkompensation, att intresset växer. I senast undersökningen ansåg hela 6 av 10 svenskar att klimatkompensation är ett bra sätt för företag att ta klimatansvar. Trots det är det dock fortfarande få privatpersoner som klimatkompenserar på egen hand. Som programmet tar upp vill många ta ansvar, men upplever att det är svårt. Tyvärr blir det inte lättare för privatpersonen när begreppet ”klimatkompensation” blir allt mer urvattnat, något som dessvärre Klotets sändning bidrog till.

En kommun som investerar i cyklar kan hävda att de ”klimatkompenserar”, likaså, vilket nämndes i programmet, har ETC startat sitt eget sätt att ”klimatkompensera” genom att sätta upp solceller på svenskars tak. Dessa typer av initiativ är så klart lovvärda, men uppfyller långt ifrån de hårda kriterier som certifierad klimatkompensation behöver klara av för att kunna kallas för klimatkompensation på den internationella marknaden. Förutom att projekten och dess klimatnytta återkommande ska verifieras av en tredje part (såsom De Norske Veritas och Rainforest Alliance), ska krediterna som säljs vara spårbara och registrerade i internationella register. Metoderna för hur klimatnyttan beräknas ska också bygga på vedertagna och erkända mätmetoder.

Det allra viktigaste kriteriet är dock det som kallas för ”additionalitet.” Att ett projekt är additionellt innebär att klimatnyttan inte skulle inte ha skett utan de klimatkompensationspengar som investeras i projektet. Att investera i cyklar, plantera träd i svensk skog (där vi redan har en lag om återplantering) eller att sätta upp solceller här hemma är som sagt bra åtgärder, men uppfyller inte kravet på additionalitet då detta helt enkelt skulle kunna ha skett ändå, oavsett pengar från en utomstående som vill göra rätt för sig. Detta viktiga kriterium missar dessvärre radioprogrammet helt att ta upp.

Tiden är knapp att ställa om. Vi har alla en viktig roll i den omställning som behövs. Att klimatkompensera handlar om att inkludera kostnaden för miljöförstöring i prislappen, det som på ekonomernas språk kallas att ”internalisera externaliteterna”, ett område där marknadssystemet helt har misslyckats. Att kompensera i utvecklingsländer, som är mest sårbara för ett extremare klimat, fungerar då atmosfären hänger ihop. Genom att välja certifierade projekt som har en inriktning på social och ekologisk nytta, t.ex. Gold Standard och Plan Vivo-standarden, kan klimatkompensationen skapa en rad plusvärden på de sårbara platser de verkar på, helt i led med FN:s globala mål för hållbar utveckling. Något som vi kan kalla klimaträttvisa.

Samtidigt är klimatkompensation inte en slutgiltig lösning som rättfärdigar ett ”business as usual-beteende”, utan kan snarare likställas med att ta hand om sina sopor. En hygienåtgärd som sker samtidigt som omställningen till en fossilfrihet pågår. Det är alltså inte antingen eller, utan både och. Så trots att det kan upplevas snårigt, låt det inte vara ett hinder eller en ursäkt för att inte göra något alls!

En snabb sammanfattning;

  • Att klimatkompensera är positivt då det både synliggör och prissätter en negativ miljöpåverkan som i annat fall är osynlig. Tänk på det som att du tar hand om ditt avfall. Inte minst skickar du en signal till marknaden att klimatansvar är efterfrågat.
  • Ett viktigt kriterium för certifierad klimatkompensation är att pengarna ska göra additionell skillnad (dvs, klimatnyttan hade inte uppstått utan investeringen). Därför bör inte lokala eller inhemska initiativ kallas för klimatkompensation, trots att de är lovvärda.
  • Att klimatkompensera är komplext då olika kalkylatorer ger olika utsläppssiffror och olika prislappar, det finns olika projekt, certifieringar och marknader. Men låt det inte vara ett hinder.
  • Klimatkompensera hellre än inte alls, om möjligt, välj gärna projekt som utöver klimatnytta ger social nytta. Gold Standard och Plan Vivo är två certifieringar som är uppbyggda för att bidra till sociala och ekologiska mervärden.

Johanna Grant,
klimatstrateg, ZeroMission

Vill du veta mer?

Se tidigare texter.

Krångligt att klimatkompensera flygresan. Men gör det ändå!

Klimatkompensation – att göra det osynliga synligt och ekonomiskt kännbart

Miljö online2

Liknande artiklar