”Strålningsrädsla tillåts dominera våra liv”

Foto: John Lindberg

”Strålningsrädsla har sedan Hiroshima och Nagasaki tillåtits dominera våra liv. Den återfinns överallt, må det vara i våra lagar, regler, politik eller kultur. Dess offer kan räknas i tio-, om inte hundratusentals, med liv förstörda, inte på grund av strålning men utav en rädsla utan grund”. Det skriver John Lindberg, direktör för Environmental Progress på SMB Debatt.

Den 17 juni 2017 var en mörk dag för kampen mot klimathotet. Oskarshamn-1, en av de äldsta svenska reaktorerna, förtidspensionerades efter endast 45 års tjänst. O1 är det senaste offret av lagstiftning och politik som drivs av strålningsrädsla. Efter olyckan i Fukushima beordrades ägarna av Sveriges äldsta reaktorer att installera ytterligare kylningssystem för nödsituationer. Detta, i kombination av höga avgifter för avfall, nedmontering, subventioner för förnybar el och en unik straffskatt har lett till att dessa reaktorer kommer att pensioneras långt innan de borde.

Detta innebär att Sverige under perioden 2015-2020 kommer ha förlorat nästan 3GW koldioxidfri elproduktion.

Den engelska poeten John Donne skrev en gång att ’No man is an island…Every man is a piece of the continent’. Globaliseringen av energi innebär att vad vi beslutar om i Sverige kring vår el kommer i högst grad påverka våra grannländer.

Sverige fungerar som ett koldioxidfritt batteri för norra Europa genom vår export av el. Vi hjälper länder, som Litauen, att undvika rysk påverkan genom att använda svensk kärnkraftsel, snarare än Rysslands gas. Besluten att stänga fyra reaktorer inom fem år underminerar inte enbart klimatmålen, men också stabiliteten kring Östersjön.

En gång i tiden var Sverige världsledande inom kärnkraft. Vi var den lilla nationen i norra Europa som på egen hand bemästrade en av naturens mäktigaste energislag – kärnfission. Inom två decennier gick vi från att vara en fånge av den globala oljemarknaden till fullständig självförsörjning utav el.

På köpet bevisade vi en gång för alla att det är fullt möjligt att skilja ekonomisk tillväxt från ökad miljöförstöring och utsläpp av klimatpåverkande gaser. Detta borde vara den svenska modellen som vi ska exportera runt om i världen. Varför skäms vi så?

Olyckorna vid Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima har gett oss viktiga lärdomar. Ytterst få skadas eller dör på grund av strålning (0 vid TMI och Fukushima, 56 vid Tjernobyl), men likt de som överlevde bomberna i Hiroshima och Nagasaki så stigmatiseras lokalbefolkningen. Alkoholism, mental ohälsa och självmord skjuter i höjden på grund av en rädsla utan grund i vetenskap.

De är offren av strålningsrädsla. Problemet är att vetenskapen skiljer sig dramatiskt från vad vi alla tror om strålningen.

Men problemet beror inte bara på att de flesta av oss instinktivt tror att all strålning, oavsett dos eller typ, orsakar skada – även om oräkneliga studier visar att detta inte är fallet. Många tror och hoppas att den förnybara energin kan minska våra utsläpp, låta oss behålla vår livsstil och försäkra oss om att alla människor kan, på hållbart vis, uppnå vår standard.

Tyskland framhålls som en ledare av den ”förnyelsebara” revolutionen, med otaliga miljarder spenderade på vind- och solkraft. Men om vi väljer att skjuta undan propagandan och tittar på statistiken så förvandlas bilden av Tyskland till en nyans av brun. Tysklands utsläpp av växthusgaser vägrar att minska. Brunkol spelar en central roll inom det tyska energisystemet för att stabilisera kaoset som förnybar (minus vattenkraft) el oundvikligen skapar. Handlingar betyder mer än ord och Tyskland har bevisat för världen att stänga ned kärnkraft är oändligt mycket mer viktigt än den globala miljön.

Västvärlden är rik nog att experimentera med dyra energilösningar som fungerar mindre än hälften av tiden (ibland så lite som 15%), men drygt en miljard har inte ens tillgång till elektricitet, för att inte nämna ren eller hållbar el. Det är vår skyldighet att hjälpa de som lever i mörkret då det är en mänsklig rättighet att ha tillgång till el. Det billigaste energislaget för att lyfta en miljard människor från elfattigdom är kärnkraften.

Strålningsrädsla har sedan Hiroshima och Nagasaki tillåtits dominera våra liv. Den återfinns överallt, må det vara i våra lagar, regler, politik eller kultur. Dess offer kan räknas i tio-, om inte hundratusentals, med liv förstörda, inte på grund av strålning men utav en rädsla utan grund. Vi har redan förstört otaliga liv i Japan och Östeuropa, men det handlar nu om en helt ny skala – mänskligheten i sin helhet.

Vi har inte råd att tillåta vår rädsla för joniserande strålning stoppa oss från den bästa lösningen för klimatkrisen: kärnkraften.

John Lindberg

Direktör (Storbritannien & Skandinavien), Environmental Progress

Miljö online2

Liknande artiklar