Anna Borgeryd, Polarbröd: ”Vi behöver bygga om försörjningen”

Tänk om världsekonomin vore en långsiktigt styrd koncern? Vilken information skulle då den koncernledningen sitta med, och hur skulle de agera utifrån informationen?

Vi har sedan ett par hundra år tillbaka vant oss vid att ha en världsekonomi som har växt exponentiellt. Enorma mänskliga framsteg har gjorts och vi har aldrig varit så många och aldrig haft så höga förväntningar på vad planeten ska erbjuda som nu.

Men när den realekonomiska utvecklingen planade ut vägrade vi acceptera det. I stället vände vi oss till finanssektorn med hopp om att den skulle hjälpa oss med ”återhämtningen” till ”normala tillväxttal”. Och finanssektorn har levererat, och fortsätter att leverera, en ohållbar pseudotillväxt* baserad på lån till konsumtion, det vill säga en fortsatt ökad köpkraft skapad av växande privata och offentliga skulder, i synnerhet i västvärlden.

Samtidigt har business-as-usual i allt större realekonomiska flöden lett till att vi i accelererande takt omvandlat fossilbränslereserver till växthusgaser och orörd natur till utarmande monokulturer. Men nu blinkar varningslamporna allt tydligare och naturen börjar skicka fakturor för denna mänskliga åverkan på biosfären.

Vi ser exempelvis dyrbara konsekvenser av vår klimatpåverkan redan innan planetens genomsnittstemperatur stigit med en grad; vattenbrist och torka, värre översvämningar och orkaner, försörjningskonflikter och ökande flyktingströmmar är bara några exempel. Men trots detta har vi ännu inte vidtagit åtgärder som gör det troligt att vi ens ska klara målet att inte överskrida två graders medeltemperaturökning. Detta är oroväckande.

Polarbröd är ett familjeföretag i femte generationen som sedan starten bygger på resurseffektivitet, i modern tid genom den direktinfrysning av brödet som ger låga svinn. Men 2012, när vi förstod de stora försörjningsutmaningar som världen står inför, insåg vi också att resurseffektivitet bara är vad vi numera kallar för grad 1-hållbarhetsarbete. Att hushålla med resurser är förstås bra, men det räcker ju inte om den supply chain som vi är del av är baserad på flöden som kommer att sluta fungera. Vi måste gå vidare till det långt svårare grad 2-hållbarhetsarbetet där vi bygger om sätten vi försörjer oss på.

I Polarbröd gick vi igenom våra utmaningar och satte följande fyra mål för 2022:

1. hållbara råvaror (d.v.s. levererade från ett hållbart jordbruk)
2. fossilfria transporter
3. fossilfritt emballage
4. tillföra lika mycket förnybar el som våra bagerier använder

I stället för att lägga våra besparingar på en fantasiuppblåst finansmarknad har vi investerat i egen förnybar energi och har nu klarat målet för elförsörjningen. Det fjärde egna vindkraftverket stod klart i januari och verken beräknas leverera till nätet lite drygt de 32 GWh /år som vi behöver i produktionen.

Transporterna är under utveckling, med dryga 60 procent på järnväg och delar av vägfordonsflottan på biobränslen som RME och HVO (i väntan på de ellastbilar för lättare närdistribution som vi tror kommer att vara framtiden).

Vad gäller brödpåsarna testar vi en sockerrörsbaserad plast på vårt ekoknäcke och kommer att utöka testet till mjuka bröd också. Den stora utmaningen är råvarorna, det hållbara jordbruket, och om jag ska vara ärlig tror jag att det blir svårt för oss att nå det målet till år 2022, även om spannmål på intet sätt är jordbrukets största hållbarhetsutmaning.

Och här någonstans har jag insett att man i viss mån kan se Polarbrödskoncernen som en pilotstudie för den nödvändiga globala omställningen till en uthållig försörjning. Följande saker skulle jag nämligen, utifrån våra erfarenheter, kunna rapportera till en global koncernledning, om det fanns någon sådan:

• Tekniken finns för konkurrenskraftig förnybar elförsörjning så betydande finansiella resurser, alla elförsörjningsinvesteringar, bör satsats där samt på energibesparingsåtgärder.
• Kvarvarande budget för utsläpp av växthusgaser bör allokeras de områden som till skillnad från elförsörjningen ännu inte är har någon teknisk lösning framme, som exempelvis transporterna och jordbruket. Den fristen vi då skapar behöver användas till att hitta praktiskt fungerande, hållbara lösningar också inom dessa områden.
• Minska matsvinnet och ställ om jordbruket till ett uthålligt och oskadligt kretslopp så att vi säkrar framtidens matförsörjning.
• Prissätt utsläpp och annan miljöpåverkan i enlighet med de faktiska kostnader som de medför, då kommer marknadskrafterna att kunna styra oss i rätt riktning på ett helt annat sätt än de idag gör.

Nu har vi ju ingen global sådan styrning, och det kanske är bra givet risken att, som det heter i talesättet, ”absolut makt korrumperar absolut”. Men då kanske man i stället skulle kunna få önska sig politiker och lagstiftare som lyssnar på en allt enigare kår av forskare? För budskapet är helt otvetydigt: Vi behöver bygga om försörjningen för att den ska fungera i framtiden. Och fallstudien Polarbröd visar; det går, men det tar tid, och det kräver samarbete över sektorsgränser. Ingen aktör i det moderna samhället kan bli helt hållbar på egen hand.

Anna Borgeryd, styrelseordförande och koncernstrateg Polarbröd

*Begreppet pseudotillväxt tillkom i Anna Borgeryds roman Tunna väggar, och vidareutvecklas i hennes avsnitt i antologin Att svära i kyrkan— tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet.