”Vi måste alla VÅGA ta ansvar för klimatkrisen”

När jag var liten ville jag bli en sjöjungfru. Mina föräldrar fick kämpa, lirka och muta mig för att komma upp ur Östersjöns glittrande förtrollande värld om somrarna. Inget har varit så rofyllt och känts så rent som den blågröna havsytan och den tillsynes oändliga horisonten.

Idag är över femton procent av Östersjöns botten helt död, och även om vi skulle minska våra utsläpp tros inte bottendöden upphöra eller för den delen ens avta. Det tog mig många år att på riktigt våga förstå att havet jag badade i mår allt sämre.

Framtidsprognoserna är läskiga. Att våga ta in den verklighet världen står inför skulle tvinga oss alla att ändra sättet vi lever på. Det talas om en kris så stor att vi inte kan ta den till oss. Det sägs att det är ogripbart – att på riktigt förstå – och därför får det oss att blunda. Klimatkrisen är så ofattbart definitiv att insikten av dess verkningar skulle förändra allt.

Det bor i runda slängar 90 miljoner människor runt Östersjön och på hela planeten samlas ungefär en tredjedel av vår befolkning längs kusterna. Flera hundratals miljoner människor är direkt beroende av havet för sin dagliga försörjning och överlevnad. Fortsätter vi leva som vi gör idag är de senaste årens flyktingkris endast en försmak av vad vi kan vänta oss när planetens öar försvinner under ytan, vattnet är förorenat och fisken är utfiskad.

I en värld där yta och snabba lösningar premieras måste vi våga rikta fokus inåt, lyfta bort filtret och ha modet att känna på verkligheten. Våga se bortom den guppande blågröna havsytan, sluta låtsas att vi inte ser, hör eller känner den döda botten skrika.

Klimatkrisen känner inga gränser, talar inget språk, och spränger alla politiska barriärer. Fortsätter vi leva som vi gör idag kommer valen vi tar för givna; det vi äter, dricker och var vi bor tas ifrån oss.

Klimatkrisen måste profileras, varje dag. Finnas med bakom varje val, köp, transaktion, vid varje upphandling. Vi måste alla ställa högre krav, på oss själva, på människorna runt omkring oss, på politiker, på journalister, på näringslivet. Kräva uppmärksamhet. Tvinga dem att lyssna. Få dem att på riktigt förstå detta: fortsätter vi leva som vi gör idag kommer allt ändras – oavsett om vi vill det eller inte.

Så jag uppmanar dig som har modet att lyfta blicken, höja rösten och agera.

INGEN är befriad från ansvar. Var inte rädd, be inte om ursäkt – ta ansvar. Gör det du kan. Gör dig obekväm, gör dig hörd; lyft frågan – igen och igen och igen. Klimatet tillhör oss alla, och vi kommer alla i framtiden behöva bada i valen vi gör idag. Vi kommer alla tvingas acceptera förändringar och verkningar utom vår kontroll i en värld vi så strävsamt skapat i vår ovilja att idag välja för klimatet. Hur våra hav, vår verklighet, då ser ut är upp till oss.

___________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________________

SMB:s ledare: På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Denna veckans skribent är vår debattredaktör Emma Fagervall, jurist och hållbarhetsansvarig på bank. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under taggen ”SMB ledare”.

Miljö online2

Liknande artiklar