Trots överenskommelsen – här är Sveriges klimatsvek

En av de hetaste frågorna, i alla fall för oss
Svenskar, under COP16 har varit LULUCF.
Det är den delen av klimatförhandlingarna som bland annat har att göra med hur vi ska minska utsläppen från skogssektorn i rika länder.

Vissa rika länder har under mötet drivit på för att ett förslag på vad man ska ha för regler om skogssektor ska gå igenom. Sverige och Andreas Carlgren har varit ett av de mest drivande länderna.

Kortfattat går förslaget ut på att rika länder ska få göra en prognos på sina kommande utsläpp inom skogssektorn och på denna prognos basera en referenslinje. Länderna ska sedan förhålla sina utsläpp till referensnivån och försöka hålla sig under den. Om länder lyckas hamna under referensnivån ska de kunna tillgodogöra sig utsläppskrediter som de sedan har rätt att släppa ut i andra sektorer, exempelvis flygsektorn.

Genom att placera referensnivån högt har länder alltså rätten att släppa ut mycket. Samtidigt har de dessutom möjligheten att tillgodogöra sig stora mängder utsläppskrediter. Eftersom Sveriges skogssektor är förhållandevis stor kan Sverige, genom att fuska med sin referenslinje, i teorin öka sina utsläpp, även om man har tagit på sig utsläppsminskningsåtaganden.

Enligt UNEP:s rapport kan detta förslag, om det går igenom, resultera i globala utsläpp om upp till ofantliga 800 miljoner ton koldioxid årligen.

Summan av den fina kardemumman blir att Sverige kan ta på sig stora åtaganden och på så sätt få en hjälte-gloria. Detta samtidigt som man släpper ut stora mängder koldioxid bakom ryggen på andra.

Är det så du vill ”bygga dina broar mellan fattiga och rika”, Carlgren?

I slutändan har det nu beslutats att frågan bordläggs och kommer att lyftas igen på COP17.

För djupare förståelse rekommenderas detta videoklipp. Även WWF skriver om kryphålet i sin sammanfattning av mötet.