Höghastighetståg: Trend eller politiskt vilja?

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Det konstateras återkommande – höghastighetstågen håller på att slå ut flyget på kortare sträckor i Europa. I takt med att fler länder bygger höghastighetsbanor, samtidigt som länderna kopplar ihop sina nätverk skapas fler och fler rutter och destinationer där flyget inte längre kan konkurrera med tåget när total restid, bekvämlighet och användbar tid ska vägas samman. Att utveckla och tredubbla höghastighetsnätet till 2020 samt föra över transporter från väg till järnväg är även ett uttalat politiskt mål inom EU. På restider på upp mot 4-5 timmar föredrar resenärer att ta snabbtågen. Samtidigt ökar medelhastigheten i höghastighetsnätet upp mot 300 km/h på nya sträckor, vilket innebär att tåget snart kan konkurrera på sträckor på 100-150 mil. Som Svenska Dagbladet konstaterar så är dock inte Sverige med i den utvecklingen. På de 60 milen mellan Stockholm och Malmö/Köpenhamn står tåget för en mycket liten marknadsandel, vilket inte är förvånande mot bakgrund av de kvalitetsbrister som svenska resenärer i dagsläget får uppleva. Att som Svenska Dagbladet tala om höghastighetsbanor som en ”trend som inte nått Sverige” är dock bara en halv sanning. Höghastighetsbanor har ett starkt stöd i landet. Flera intresseorganisationer arbetar aktivt för att få till investeringarna, samtidigt som forskare och järnvägsbranschen ständigt framför behoven och vinsterna med nya banor. Statliga utredningar har dessutom förordat att nya banor mellan Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö, och bedömt dessa som samhällsekonomiskt lönsamma. Det är således inte brist på trendmedvetenhet hos svenskarna i allmänhet, utan snarare brist på politisk vilja och kurage som nu håller på att förvandla Sverige till ett infrastrukturellt u-land där en vallgrav växer fram gentemot resten av Europa. Medan Frankrike, Spanien, Italien, Belgien, England, Holland, Tyskland m fl bygger gränsöverskridande höghastighetsförbindelser med snabba restider mellan de största städerna så ligger Sverige nu förhållandevis hopplöst efter. Det politiska motståndet mot att satsa på järnvägen i Sverige ter sig allt mer märkligt ju större problemen blir och ju fler goda exempel som dyker upp från närområdet. Forskning påvisar dessutom att den aktuella nationella planen för infrastruktur, i rak motsats till de uppsatta målen leder till en ökande utsläpp och större miljöpåverkan. Går det att vänta på tydligare indikationer för att styra om och komma till skott?

Miljö online2

Liknande artiklar