Järnvägen hett ämne i Visby

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Situationen i järnvägssystemet har ägnats stor uppmärksamhet under den pågående politikerveckan i Visby. Intresseorganisationer, branschföreträdare, politiska partier, handelskammare, miljöorganisationer, stadsutvecklare, regioner och näringslivsrepresentanter har turats om att påpeka behovet av en fungerande järnväg i Sverige. Som en present, lagom till Almedalsveckan, kom remissversionen av den första delen av Trafikverkets utredning av kapacitetsbehovet på den svenska järnvägen. Som Supermiljöbloggen tidigare rapporterat visar den att de problem som järnvägen brottas med är mycket omfattande, och att notan för att åtgärda problemen är dyr. Det är en bild som kan delas av många som reser med tåg idag. Det som är intressant och värdefullt med utredningen är även att den till viss del förklarar problematiken bortom diskussionen kring vem som har betalat mest/minst i järnvägsunderhåll de senaste 20 åren. I problembeskrivningen konstateras: ”Situationen för järnvägsnätets infrastruktur är idag ansträngd. För att hålla jämn takt med åldrandet av anläggningarna behöver underhåll och reinvesteringar ökas jämfört med dagens nivå. Utmaningarna inom drift och underhåll är dock stora. Inom järnvägssystemet är trafikmängden större än någonsin och det körs tyngre, bredare, högre och längre tåg, vilket direkt påverkar behovet av underhåll. Som en följd av ökad trafikmängd blir spåren också mer svårtillgängliga för underhållsarbete vilket leder till dyrare underhåll.

Med dagens anslagsnivåer för drift-, underhålls- och reinvesteringsåtgärder i järnvägssystemet är situationen problematisk. Anslagen räcker inte till att upprätthålla dagens servicenivå på järnvägsanläggningen. Mellan åren 2002 och 2009 ökade verksamhetsvolymen inom drift, underhåll och reinvestering med 8,6 procent per år nominellt och 3,6 procent per år justerat för prisökningar och trafik. År 2009 utnyttjades ungefär 6,6 miljarder kronor för drift, underhåll och reinvesteringar, varav 5,7 miljarder kronor gick till underhåll och reinvesteringar. Dessa medel är inte tillräckliga för att hålla infrastrukturen i gott skick. Det avhjälpande underhållet måste ofta genomföras med kort varsel och anpassas till den pågående trafiken, vilket ofta innebär att anläggningen bara är åtkomlig för underhållsinsatsen under korta tider. Förutom oönskad trafikpåverkan innebär det höga kostnader för underhållet. Så mycket som möjligt av underhållet bör därför ha förebyggande karaktär och genomföras på ett genomtänkt sätt en tid innan ett fel uppstår eller funktionen blir sämre. Detta förutsätter en hög kunskap om anläggningens tillstånd. ”

Kort sagt – trafiken har ökat i sådan utsträckning att det på många platser är svår kapacitetsbrist. När det saknas luft i systemet växer underhållsbehovet kraftigt för att bibehålla en hög tillgänglighet, och därmed stiger även behovet av medel för att utföra underhåll. De ramar som Trafikverket idag har att röra sig med är otillräckliga, och då återstår att minska på trafiken för att behålla en acceptabel servicenivå. Om man därtill lägger att avregleringen av skötseln av järnvägsnätet bedöms ha lett till att färre personer arbetar med underhåll i spåren, trots att kostnaderna stigit, så läggs ytterligare en pusselbit till. Behovet av ny kapacitet är stor, och Trafikverket själva rekommenderar både ett ökat underhåll och nyinvesteringar för att lösa de värsta knutarna. Som det ser ut i gällande nationell plan, sjunker annars investeringarna ordentligt de närmaste åren. Totalt föreslås en ökning av anslagen till järnvägen med knappt 40 miljarder. Lena Erixon, Trafikverket, och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd har varit mycket eftertraktade under veckan, och frågorna har varit många. Den pågående utredningen påvisar ett problem som inte går att diskutera eller argumentera bort, och pressen att fatta beslut för att börja åtgärda problemen växer. Planering och investering i infrastruktur är långsiktiga, strategiska beslut med lång genomförandetid och ännu längre livslängd. En bred samsyn kring detta ligger åtminstone något mer inom räckhåll än tidigare med ett bättre underlag och en mer omfattande problembeskrivning.

Miljö online2

Liknande artiklar