Timbros bluffrapport om vindkraft

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Idag publicerar den av Svenskt Näringsliv uppbackade högertankesmedjan Timbro sin rapport ”Svensk vindkraft – 215 miljarder senare”. De skriver även på SvD brännpunkt. Rapporten är skriven av statsvetaren och opinionsbildaren Per Nilsson som säger sig ha upptäckt att vindkraften smakar mer än den kostar. Tyvärr är rapporten full av märkliga antaganden, förvanskade fakta och rena felaktigheter. Supermiljöbloggen kände sig alltså, tillsammans med Ekologistas, nödgade att kasta lite ljus över en hel del oklarheter.

Det är anmärkningsvärt att Timbro anlitar en statsvetare/opinionsanalytiker för en uppgift som denna. De borde vara medvetna om att rapporten därmed inte kan få något som helst erkännande bland sakkunniga. En gissning är att sakkunniga inte är den primära målgruppen för rapporten utan snarare medborgare som inte är insatta i ämnet.

Vi hävdar att Per Nilsson konsekvent har förvanskat information och dragit medvetet felaktiga slutsatser i syfte att svartmåla vindkraften som en ineffektiv och dyr energikälla. Hans faktaunderlag är tunt, taget ur sitt sammanhang och bygger till stor del på artiklar och uttalanden från folk som redan stödjer Nilssons åsikter.

Rapporten hänvisar bland annat till en rapport från Elforsk som enligt Nilsson visar på att nybyggd vindkraft nästan (är) dubbelt så dyr per kilowattimme som vattenkraft och kärnkraft. Här är siffrorna tagna ur sitt sammanhang. Om man räknar med skatt, avgifter och bidrag (fortfarande samma tabeller i Elforskrapporten) så är det dyraste vindkraftsalternativet 42 procent dyrare än kärnkraft och det billigaste vindkraftsalternativet 34-36 procent billigare än kärnkraft. Sett tills tidsperioden 2020 – 2025 är det dyraste vindkraftsalternativet 23 – 24 procent dyrare än kärnkraft och det billigaste 45 – 48 procent billigare än kärnkraft om man räknar med skatt, avgifter och bidrag.

Nilsson påstår också i början av rapporten att ”andelen vindkraft av elproduktionen varierar mellan 1,5 och 2,5% beroende på vilket år man väljer att titta på.” Detta är ett rent felaktigt påstående då vindkraften har utvecklats från nära 0 procent av produktionen till 3,8 procent i augusti 2011. Det varierar med andra ord inte mellan 1,5 och 2,5 procent. Det finns dessutom en hel del uträkningar som visar att kärnkraft inte alls har en speciellt god prisutveckling, att vattenverken visst kan stödja en utbyggnad av vindkraften och att man sannerligen kan förvänta sig nya gröna jobb som en effekt av en satsning på vindkraften. Samtliga dessa påståenden förnekas i Timbros rapport

Efter att ha läst rapporten står det också tydligt att hela arbetet bygger på en flagrant tankevurpa – myten om den dyra vindkraften. Rapporten verkar driva tesen att alternativet till att bygga ut vindkraften är att göra ingenting – vilket naturligtvis inte stämmer.

Alternativet skulle vara att bygga ut kärnkraften och som många vet har det visat sig att ny kärnkraft är väldigt dyr. Ser man på bygget som nu pågår i Finland så kommer det vida överstiga den planerade kostnaden. Argumentet att vindkraftsel är subventionerad är en tom kommentar, då kärnkraftsindustrin är den enda industri som är undantagen försäkringskravet i Sverige – en subvention som är mångdubbelt större än elcertifikaten som går till vindkraft. Efter olyckan i Fukushima har man i Japan dessutom kommit fram till att man bör lägga på 10 öre per producerad KWh, för att täcka kostnaderna för framtida katastrofer. Utan att ens ta upp problematiken och kostnaden kring slutförvar, är kärnkraft alltså varken en hållbar eller billig energikälla ur ett långsiktigt perspektiv.I rapporten finns siffran 215 miljarder kronor. Den är helt tagen ur luften. Man kan endast komma fram till den siffran om man sysslar med kvalificerat siffertrolleri. För att kunna göra detta har rapportförfattaren har tagit tre siffror, en uträkning från Folkpartiet som hävdar att utbyggnaden skulle kosta 175 miljarder, en från klimatskeptikern Marian Radetzkis om att det skulle kosta 300 miljarder och sedan lyckas han via egen tolkning hävda att Svensk Vindenergis uträkningar på att det skulle kosta 46 miljarder är felaktiga och menar istället att det skulle handla om 110 miljarder. Men det är inte det som är det anmärkningsvärda. Härnäst lägger han ihop de tre bluffsiffrorna och delar dem i tre för att kunna komma fram till att vindkraftens kostnad är 190 miljarder. Tre siffror, en tagen från en klimatskeptiker, en från ett politiskt parti och en egenpåhittad används för att ta fram ett helt ovetenskapligt snittvärde. Nilsson adderar sedan 25 miljarder som han menar att reglerbehovet skulle kosta för att komma fram till siffran 215 miljarder. Det värsta är att han inte ens räknat rätt. Om man slår ihop de tre siffrorna som godtyckligt tagits ur luften, tar ut ett snittvärde av dem och sedan lägger till de 25 miljarderna blir summan 220 miljarder. Rapporten klarar inte ens av att hantera grundläggande matematik. Andra, mer seriösa aktörer så som generaldirektören för Energimyndigheten, talar om siffror så låga om 40 miljarder kronor.Att man från Timbros sida öppet stödjer två opinionsbildare som går tvärtemot ett enig forskarkår, är förvånansvärt. För Timbro verkar det primära vara att tjäna så mycket pengar som möjligt – miljövinster verkar inte stå högt i kurs. Uttalanden som: ”det viktiga är att vi är tillräckligt duktiga och konkurrenskraftiga för att tjäna pengar på det vi gör” och ”215 miljarder kronor som utbyggnaden kostar är inte pengar som kommer från ingenstans, utan resurser (…) som hade använts till konsumtion”, visar på en sorglig världs- och människosyn där inga långsiktiga miljöfrågor får stå i vägen för möjligheten att tjäna och spendera pengar.

Om Timbro vill strunta i miljöfrågan så får de åtminstone göra det på saklig grund och inte med en osaklig rapport som är full av felaktigheter. Tills dess att rapportförfattaren Per Nilsson och dennes kompanjon Lydia Wåhlsten klarar av att leverera riktiga siffror och inte helt uppenbart vinklade analyser så föreslår vi  att de återgår till saker de faktiskt klarar av. Som att driva en modeblogg för högborgerliga.

De sakfel vi har lyft upp är bara ett fåtal exempel, den som vill fördjupa sig ytterligare kan besöka www.ekologistas.se för en fullständig sågning. Läs även vårt och Ekologistas gemensamma debattinlägg på SvD.

Miljö online2

Liknande artiklar