SMB Recension – ”Kollaps” av David Jonstad

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

David Jonstad är frilansskribent och chefredaktör för tidningen Effekt. Med sin nya bok “Kollaps – livet vid civilisationens slut” förespråkar han ett tredje spår mellan de som menar att tekniken kommer att lösa alla våra problem och de som redan gett upp och bara ser svart. Vår skribent Jocke Holmström har läst boken. Tänk dig en tid när mobilnätet lägger ner, uppvärmningen i din lägenhet slutar fungera och matvarorna slutar fyllas på i butikhyllorna. En tid när du inte längre kan använda internet eller ens vattnet i kranen hemma, allt du trodde var självklart försvinner. David Jonstad skisserar de stora dragen i hur en kollaps skulle te sig i dagens samhälle. Vi blir allt fler som bor i städerna och vi är beroende av naturen, fast vi inte ser det. När naturen inte längre utgör ett outsinligt lager av vad vi tycker oss behöva, krackelerar illusionen om att vi har gjort oss till mästare över naturen. Verklighetens kollaps, då systemen slutar fungera och utelämnar människan till hennes förmåga att själv lösa sina grundläggande behov, kommer inte att ske som i katastroffilmerna. Hollywood älskar apokalypser, undergångshistorier där klimatförändringar, resursbrist eller en pandemi förstör hela städer och regioner på bara några dagar. Förändringen är brutal och kommer att kasta omkull våra liv innan vi hinner stänga vår förvånade mun.Med avstamp i Hollywoods och våra kollektiva föreställningars idéer om kollapsen, guidar Jonstad oss in i den samtida kollapsforskningen (jo, den finns och visar en mer nyanserad bild än Hollywood) och dess slutsatser. När den stora kollapsen kommer, är vi kanske inte ens medvetna om det förrän efteråt. Något slutar fungera och vi vänjer oss sakta vid det. Förändringen kommer stegvis och vi märker den ibland knappt. En dag badar vi inte längre i Östersjön, plötsligt har det blivit en självklarhet att inte äta torsken därifrån. De senaste åren har varit de varmaste på mycket länge i många mätserier. Händelseförloppet är utsträckt över så lång tid, att det är svårt för oss att greppa det. När vi förstått det, är sammanbrottet ofta redan långt gånget. Det är långt ifrån en dundrande domedagsskildring Jonstad levererar, snarare en strävsamt nykter och kyligt konstaterande text. Med hjälp av kollapsteoretikerna och med romarriket och mayaindianerna som fond, tecknar Jonstad en bild av civilisationer som går under på grund av sin inneboende komplexitet. Sambanden blir för många och svåra att hålla reda på. Vår civilisation kännetecknas av en aldrig tidigare skådad komplexitet. Systemet är bräckligt, menar Jonstad, eftersom det faller sönder när till exempel transportsystemen får ett avbrott. Efter bara några dagar gapar hyllorna tomma i butikerna. Boken kännetecknas av en viss pessimism. Jonstad verkar inte tro att det kommer att behålla vår civilisation som vi känner den särskilt länge till – de förnybara bränslenas förmåga att ersätta de fossila ger han inte mycket för. Denna pessimism innebär dock inte att han hemfaller åt att tro att människans dåliga sidor kommer att ta över den nya civilisationen som kommer att resa sig ur den gamla – Jonstad betonar att människans samarbetsförmåga är naturlig och ofta kommer fram i kriser. För att summera det hela har Jonstad skrivit en ambitiös bok om hur läget ser ut för vår civilisation och hur den sannolikt kommer att utvecklas (eller kanske snarare avvecklas okontrollerat, men inte Hollywood-kaosartat) till förmån för något nytt: en mindre materialistisk tid med mer självförsörjning och samarbete människor emellan. Det är inte utan att jag blir lite deppig av att läsa den, men mitt i all svartsyn finns ändå ett hopp – om att den anpassningsbara människan kommer att klara sig även ur denna kollaps.

Miljö online2

Liknande artiklar