Vad gör den svenska delegationen egentligen i Bonn?
Under förhandlingarna i Bonn är det inte många länder som talar för sig själva, utan de representeras av en grupp länder som tillsammans har en talare. För Sveriges del är det EU som är talesperson, och den svenska delegationen uttrycker sig således väldigt sällan i förhandlingsrummet. Så vad gör den svenska delegationen egentligen här? Vad är dras ståndpunkt och hur är deras förhandlingsläge? Och varför är de egentligen 25 stycken? Vi mötte delegationsledaren och klimatambassadören Anna Lindstedt och några av hennes förhandlare för att få svar på dessa frågor.
Inför konferensen har länderna i EU haft regelbundna möten för att förhandla fram en gemensam ståndpunkt. Under förhandlingarna har varje land en röst och de strävar efter konsensusbeslut. Men även om det mesta är bestämt på förhand pågår interna förhandlingar dagligen under de två veckorna för att följa upp vad som händer.
De svenska delegaterna som närvarar representerar olika departement och institutioner som exempelvis miljödepartementet, finansdepartementet, näringsdepartementet, SMHI och SLU. Uppgiften är bland annat att observera och analysera de uttalanden som sker under själva förhandlingarna för att sen kunna veta hur EU ska gå vidare. Men delegationen arbetar även informellt genom att nätverka i korridorerna, och individuella informella möten mellan länder sker ofta. Så även om Sverige inte tar några beslut på plats har delegationen en dubbel position genom att arbeta både för sin egen och EU:s räkning. Därför krävs det många förhandlare på plats; minst en expert inom varje område som de fått i uppdrag av regeringen att observera och analysera.
Någon konkret ståndpunkt vill inte delegationen avslöja, förutom att de håller sig i linje med EU:s, enligt dem, ambitiösa klimatpolitik. De påpekar också att Sverige ligger i framkant när det gäller ambitioner inom gruppen, men vill inte uppge några specifika siffror eller argument.
Under tisdagens agendabråk valde först EU att inte uttala sig om den föreslagna agendan. Det var enligt den svenska delegationen för att EU ville känna in hur de andra länderna skulle reagera på ämnet för att inte ta en för tydlig ståndpunkt i början, vilket skulle kunna bli farligt för deras fortsatta förhandlingsläge. EU valde sedan att gå med i USA:s och de andras linje att inte acceptera agendan, vilket alltså måste varit framförhandlat redan innan mötet av de 27 medlemsländerna. Frågan är om Sverige skulle ha tagit denna linje om man inte var uppbundna av EU?
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
