Kartläggning inför COP18: Långt ifrån ett avtal

OBS! Detta inlägg har inte granskats efter att det flyttats till vår nya webbplats. Det kan därför sakna bilder och se konstigt ut på vissa ställen.

Så var det dags igen. Ytterligare ett av dessa FN-toppmöten om klimatet. Och som vanligt går förhandlingarna trögt. SMB:s granskning visar att enbart små framsteg kan göras under årets möte och att tiden rinner ut för de som hoppas på ett globalt, ambitiöst och juridiskt bindande klimatavtal. 

Idag börjar COP18 i Qatars huvudstad Doha. Alla världens länder träffas för att lösa klimatfrågan. Men SMB:s granskning inför klimatmötet visar att de politiska ledarna är ute och cyklar och att trögheten i förhandlingarna på allvar hotar vår planet.

Förhandlingar i olika spår

Förhandlingarna sker nu framförallt i två olika spår. För det första finns ambitionen att åstadkomma en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet. I år går protokollets första åtagandeperiod ut, vilket innebär att världen kommer stå helt utan bindande åtaganden 2013 om inte länderna kommer överens om ytterligare en åtagandeperiod. Problemet med Kyotoprotokollet är att det är väldigt få länder som inkluderas och att det bara täcker ca 15 procent av världens totala utsläpp.

För det andra pågår förhandlingar om ett större avtal där syftet är att fler länder ska inkluderas. Detta förhandlingsspår kallas för Durban Platform eftersom det beslutades om i Durban på förra årets klimatmöte. Detta förhandlingsspår är egentligen inget mer än ”en färdplan till ett avtal”. Det innebär att målet är att ha ett avtal på plats år 2015 och att det ska träda i kraft först år 2020. Problemet är att de flesta forskare är överens om att detta är för sent. Utsläppen måste helst börja minska globalt mellan åren 2015 och 2020 för att vi ska undvika katastrofala klimatförändringar.Låga ambitioner på borden

Precis som SMB tidigare rapporterat är de ambitioner som länderna presenterat helt i otakt med vad som krävs för att minska utsläppen till en hållbar nivå. Enligt FN:s klimatprogram är skillnaderna mellan ambition och en hållbar nivå hela 8-13 gigaton koldioxid.

Även från EU och från Sverige har ambitionerna sänkts. EU:s förberedelser inför mötet har bland annat lett till att de inte har en klar linje i fråga om de överblivna utsläppsrätterna. En progressiv linje hade varit att skrota de utsläppsrätter som blivit över och på så sätt se till att ambitionerna höjts, men det har EU:s miljöministrar inte lyckats enas om. Här har Sverige varit en bidragande faktor till den låga ambitionen.

En klimatfond utan pengar

En av de viktigaste frågorna inför toppmötet är klimatfinansieringen. Tidigare har det etablerats en klimatfond under FN som ska kanalisera pengar till fattiga länder som drabbas av klimatförändringarna. Men fonden har knappast fyllts med några pengar.

EU har fått stark kritik för att urholka sin klimatfinansiering ännu mer än tidigare. Och även här är Sverige en bidragande faktor till låga ambitioner. Tidigare har Sverige fått kritik för att man fifflat med klimatfinansieringen och tagit det från den ordinarie biståndsbudgeten. Nu har man dessutom halverat klimatfinansieringen, något som dels skapat en spricka i regeringen och dels dragit på sig svidande kritik från Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan och Diakonia.

Supermiljöbloggen har utsända nere i Qatar som dagligen kommer att rapportera vad som händer på mötet.

Och för er som inte orkade läsa hela denna text, så kan den sammanfattas väldigt kortfattat såhär:

Miljö online2

Liknande artiklar