EU:s klimatmål – Del 2/4 – ”Ingen hemlighet att det finns dinosaurier inom industrin”

Foto: Anders Hellberg

Första delen av Supermiljöbloggens klimatföljetong som publicerades i går, ”Lena Ek i olika skepnader”, handlade om den konflikt som råder mellan Lena Ek som representant för Centerpartiet och Lena Ek som representant för regeringen.

Centerpartisten Ek vill nämligen att EU ska höja sitt klimatmål till -30 procent oavsett vad andra länder utanför EU gör. Men regeringen, och därmed också miljöminister Ek, vill däremot att EU ska höja sitt klimatmål till -30 procent först när andra länder utanför EU tagit på sig jämförbara åtaganden.

Gårdagens artikel avlutades med något av en cliffhanger, i tiden satt till november förra året.


I november förra året skrev Lena Ek tillsammans med Roger Tiefensee, Centerpartiets miljöpolitiske talesperson, en debattartikel i Svenska Dagbladet. Det här var i samband med att de FN-ledda klimatförhandlingarna skulle dra igång i Doha. I debattartikeln förklarar de båda centerpartisterna att den industrialiserade världen ”har ett odiskutabelt ansvar att leda och agera som ett föredöme i samtalen”.

Men inte nog med det, påpekade artikelförfattarna, det finns nämligen ekonomiska fördelar för Sverige om EU väljer att gå före.

”Om EU ska uppfylla målet att minska utsläppen med 80 till 95 procent till 2050, bör EU:s 2020-mål skärpas till 30 procent. Då ges EU:s industri- och energisektorer bättre förutsättningar att fatta investeringsbeslut som tar hänsyn till utsläppskostnader på längre sikt. Det skulle även förstärka incitamenten för forskning och utveckling av teknik med låga växthusgasutsläpp, ett område där flera svenska företag är världsledande.”

”Ett skärpt utsläppsmål bidrar till att företag som erbjuder teknik med låga koldioxidutsläpp vinner marknadsandelar, vilket innebär nya arbetstillfällen och exportinkomster till EU.”

Artikeln avslutas med en tydlig uppmaning till den svenska regeringen, vilket i det här fallet, med tanke på avsändaren, måste tolkas som Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna:

”Centerpartiet vill se ett tydligt svenskt ställningstagande för 30 procent, fritt från krav på motprestationer från andra parter. (…) För klimatets och konkurrenskraftens skull vill Centerpartiet att EU tar steget fullt ut, släpper motkraven och gör 30-procentsmålet till sitt.”

Regeringens position vad gäller 2020-målet, som man haft sedan 2008, innebär dock att en höjning till -30 procent är villkorad och ska ske först när övriga länder åtagit sig att uppnå jämförbara utsläppsminskningar.

Varför övriga partier i den svenska regeringen valt denna position, det får vi lov att återkomma till i morgon eller i övermorgon. Först ska vi nämligen höra med några av de stora miljöorganisationerna hur de ser på det som Centerpartiets företrädare för fram, om att en höjning av EU:s klimatmål borde ske fritt från krav på motprestationer från andra parter.

Sven Hunhammar, Naturskyddsföreningen, avdelningschef, klimat, energi och transporter:

Enligt Naturskyddsföreningen, vad finns det för fördelar med att Sverige skulle ändra sin position så att vi förespråkade en höjning till 30 procent oavsett vad andra länder gör?

– Sverige måste tydligare driva på både i Europa och i världen. Sverige skulle kunna ha en nyckelroll och driva på i EU och EU måste driva på i världen. Men just nu går klimatpolitiken på alla plan på tok för långsamt. Sverige axlar inte sin roll som föregångsland. En konkret fördel med att gå före är att vi kan utveckla framtida tekniker redan idag och sälja till andra länder. Vår trovärdighet i olika förhandlingar ökar också.

Vad finns det för nackdelar?

– Det finns få, om ens några nackdelar att minska utsläppen med 30 procent. Det finns fortfarande många lågt hängande frukter och att till exempel energieffektivisera är rent lönsamt. Gör vi det planerat och konsekvent, börjar redan idag och inte fortsätter göra fel så går det.

Med tanke på klimathotet, vad vore ett rimligt EU-mål enligt Naturskyddsföreningen?

– Naturskyddsföreningen har satt upp det tuffa målet att Sverige ska ha nära noll nettoutsläpp till 2030. EU tycker vi ska klara det till 2040. Övriga världen får till 2050 på sig.

Martina Krüger, Greenpeace, nordisk kampanjkoordinator, klimat och energi:

Enligt Greenpeace, vad finns det för fördelar med att Sverige skulle ändra sin position så att vi förespråkade en höjning till 30 procent oavsett vad andra länder gör?

– Det finns en dominerande uppfattning att det endast är de stora länderna som har betydelse för klimatfrågan, att Sverige har en väldig liten del av klimatansvaret. Men det finns en viktig roll att spela även för ambitiösa mindre länder. Om vi går före och visar att det är möjligt att ställa om, då blir andra länder inspirerade av de goda exemplen. Men även utifrån ett snävt ekonomiskt perspektiv, utan ambitionen att vilja påverka andra, är det lönsamt att agera snarast, eftersom det med tiden kommer bli allt dyrare att hantera de problem som uppstår om vi nu låser in oss i en infrastruktur med höga utsläpp som följd. Sedan ska en ”branding potential” inte underskattas. Länder som har en grön profil har en större chans att exportera sina lösningar.

Vad finns det för nackdelar?

– Det är ju ingen hemlighet att det finns dinosaurier inom industrin, även i Sverige, som gör gällande att vi kommer att förlora jobben när Europa har mer ambitiösa klimatmål än andra regioner. Det som industrin med Svensk Näringsliv i spetsen faktiskt har åstadkommit är stora undantag från ”polluter pays principle”. Med hänvisning till en internationell konkurrensutsatthet har den tunga industrin fått regleringar som i stort sett undantar dem från kostnader att uppnå målet. I Sverige har vi exemplet med totalbefrielse från koldioxidskatten för företag som ingår i systemet för handel med utsläppsrätter. Samtidig som de flesta också fått en överutdelning av utsläppsrätter som de inte ens behövde köpa utan fick tilldelat gratis. Risken som alltså finns är att hela kostnaden läggs på dem som inte har den stora lobbystyrkan, den privata sektorn och de små företagen.

Med tanke på klimathotet, vad vore ett rimligt EU-mål enligt Greenpeace?

– I vår färdplan för en europeisk energiomställning har vi kunnat visa att EU kan minska sina utsläpp med 30 procent på hemmaplan utan att köpa utsläppsrätter utomlands. Det är orimligt att tro att EU kan bibehålla ett mål på 20 procent till 2020 och sedan nå minus 95 procent till 2050 utan större problem. På det sättet är det pinsamt att den svenska regeringen inte har pressat hårdare för ett mål på 30 procent inom unionen. Vi kan inte fortsätta att kräva att andra länder gör det som behövs göras först, innan vi själva gör det. Vår bästa chans att lyckas minska klimathotet är att sätta fart på utsläppsminskningarna och på det sättet inspirera andra att göra samma sak.

Stefan Henningsson, Världsnaturfonden WWF, klimatexpert:

Enligt WWF, vad finns det för fördelar med att Sverige skulle ändra sin position så att vi förespråkade en höjning till 30 procent oavsett vad andra länder gör?

– Sverige är bland de bästa i världen vad gäller att få fram klimatinnovationer relativt BNP, något som framgår av Global Cleantech Innovation Index 2012. Men vi lyckas inte skala upp dessa innovationer med stor efterfrågan i Sverige. Uppskalning av sektorn och skapandet av gröna jobb sker snabbare i andra länder som i Kina och Sydkorea. Investeringar även i innovativ miljöteknik och den aktiva kapitalmarknaden i Kina gör nu också på senare år att innovativa miljöteknikföretag från väst beger sig dit där marknaden bubblar. Det här bör Sverige se som en möjlighet att satsa på för strategiska samarbeten, ej stillasittande bara lämna det för vinden.
Politiskt skulle det vara ännu en fördel om EU allierade sig med andra storutsläppare, till exempel Kina och USA, för att koordinerat skruva upp ambitionen till 2020 inför FN:s världsledarmöte 2014. Det skulle kunna bli en rejäl och välbehövlig injektion till klimatförhandlingarna inför uppgörelsen i december 2015.

Vad finns det för nackdelar?

– 30 procent för EU är antagligen inte tillräckligt ambitiöst för att klara tvågradersmålet. Dagens svenska position är dålig för konkurrenskraften och den är omoralisk då det finns en enorm lucka att täppa vad gäller nödvändiga utsläppsminskningar till 2020. Men den är också inkonsekvent eftersom Sverige som land redan har ett mål på 40 procent till 2020 som inte är villkorat av vad andra länder gör.

Med tanke på klimathotet, vad vore ett rimligt EU-mål enligt WWF?

– Minst 40 procent från 1990 till 2020 vore rimligt. Klockan tickar dock så här kan nu flexibla mekanismer krävas för att man ska hinna göra tillräckligt fram till dess. Politiskt momentum är dock helt inriktat på eventuellt 30 procent till 2020, och vi ser det som ett viktigt första steg. Men vi har väntat alltför länge på detta redan. Beslut måste tas i år.


Missa inte vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har att säga.
I morgon, endast på Supermiljöbloggen: EU:s klimatmål – Del 3/4 – ”En framsynt klimatomställning kan bidra till nya jobb”

Miljö online2

Liknande artiklar