EU:s klimatmål – Del 4/4 – ”Bara så kan klimatutmaningen på allvar tacklas”

Foto: Anders Hellberg

Supermiljöbloggen vill börja med en rättelse. I den första delen av denna artikelserie skrev vi att två av regeringens fyra partier vill se en ändring av regeringens nuvarande position. Det var fel. Och vi ber om ursäkt för detta misstag.

I själva verket är det faktiskt tre av regeringens fyra partier som vill se en ändring av regeringens position. Ett mejl försvann någonstans mellan Bolivia och Sverige varför vi inte hade all information tillgänglig i samband med att artikeln publicerades i måndags.

Nu har dock mejlet kommit till rätta. Och det visar sig alltså att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och Miljöpartiet och Centerpartiet och Kristdemokraterna och Folkpartiet alla vill att EU:s klimatmål till år 2020 ska skärpas så att en uppgradering kan ske från dagens -20 procent till minst -30 procent oavsett vad några andra länder utanför EU tänker göra.

Ändå är den svenska regeringens linje, det vill säga med stöd endast av Moderaterna i det här fallet, att EU ska kräva att länderna utanför EU först tar på sig jämförbara åtaganden innan EU kan tänka sig att skärpa sitt eget klimatmål.


Men vi tar det från början, så att ni som missat de tidigare delarna i Supermiljöbloggens klimatföljetong har en chans att hänga med. I den första delen, ”Lena Ek i olika skepnader”, berättade vi om hur förvirrande det kan bli, inte minst för den svenska journalistkåren, när centerpartisten Lena Ek har en helt annan position än vad miljöminister Lena Ek har.

Samma förvirring fortsatte i princip i den andra delen, ”Ingen hemlighet att det finns dinosaurier inom industrin”,men här lättade vi upp det hela lite på slutet genom att Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Världsnaturfonden fick avsluta artikeln med att berätta om hur de resonerar kring frågan.

Men förvirringen fortsatte faktiskt sen också även i den tredje delen, ”En framsynt klimatomställning kan bidra till nya jobb”. Här beskrev vi nämligen hur Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ständigt måste tampas med att förstå vilken Lena Ek de egentligen debatterar med, d.v.s. är det centerpartisten Ek eller miljöminister Ek.

Bild på Josef Fransson, SD

Foto: Riksdagen

Att vi, när vi frågade oppositionspartierna, samtidigt aldrig frågade Sverigedemokraterna, beror på att de via sin miljöpolitiske talesperson, Josef Fransson, i en extrainsatt klimatdebatt i riksdagen nyligen, redan då klargjorde hur de ser på klimatfrågan:

– Sveriges bidrag till de globala utsläppen är, som tidigare sagts här, ganska låga och blygsamma 1,6 promille. Trots detta låter det oftast i retoriken som om det är av signifikans hur mycket koldioxid vi i Sverige verkligen släpper ut. I motioner och debattartiklar låter det inte sällan som om vi måste göra si eller så för att rädda klimatet, precis som om det skulle ha någon förankring i verkligheten.


Hur som helst, det som framgått i de tidigare delarna av den här artikelserien är att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill se en skärpning av EU:s klimatmål, oavsett vad resten av världens länder gör.

Bild på Roger Tiefensee (C)

Foto: Riksdagen

Detta vill, som vi också har sett, även Centerpartiet, där deras miljöpolitiske talesperson Roger Tiefensee tillsammans med Lena Ek har gjort detta klart ett flertal gånger, bland annat genom följande citat som vi tidigare har stött på:

”Centerpartiet vill se ett tydligt svenskt ställningstagande för 30 procent, fritt från krav på motprestationer från andra parter.”


Men för att dubbelkolla att det verkligen är en reell skillnad mellan centerpartisten Ek och miljöminister Ek hörde Supermiljöbloggen av sig till miljöminister Lena Ek.

Vi frågade hennes pressekreterare Erik Bratthall vad som egentligen gäller.

På frågan om vad centerpartisten Lena Ek anser, så svarar Bratthall med diplomatisk finess, eftersom han förstås endast kan uttala sig om vad miljöminister Lena Ek tycker:

– Regeringens samlade ståndpunkt just nu är att EU bör gå samlat till 30 procent när jämnbördiga parter gjort jämförbara åtaganden.

På nästa fråga, om vad miljöminister Lena Ek anser, så blir svaret från Bratthall därför mer rimligt:

– Regeringens samlade ståndpunkt just nu är att EU bör gå samlat till 30 procent när jämnbördiga parter gjort jämförbara åtaganden.

Att i det här läget fråga om vad de andra partierna i regeringen anser, det var värt ett försök, men inte mycket mer än så:

– Detta måste du fråga de andra partierna om. Lena kan inte uttala sig för dem.

Men på den sista frågan, som i och för sig var rent hypotetisk, så kunde i alla fall Erik Bratthall svara lite mer utförligt.

Ek har nyligen skrivit i SvD att ”Centerpartiet vill se ett tydligt svenskt ställningstagande för 30 procent, fritt från krav på motprestationer från andra parter.” I ett teoretiskt resonemang, om de tre övriga regeringspartierna också bestämde sig för att ställa sig bakom en sådan position, vad skulle i så fall nästa steg bli för Lena Ek som miljöminister, och när i tiden skulle det steget i så fall kunna tas?

– Helt hypotetiskt. Om regeringspartierna skulle anta den hållningen gemensamt är väl det naturliga steget att denna redovisas öppet i Sverige och gentemot andra EU-länder. Och det steget tas närhelst regeringen uttrycker en annan ståndpunkt än vad som är fallet idag.

Eftersom Centerpartiet alltså vill se ett tydligt svenskt ställningstagande för 30 procent, fritt från krav på motprestationer från andra parter, är ju onekligen frågan vad de andra partierna i regeringen egentligen vill.

Bild på Irene Oskarsson (KD)

Foto: Riksdagen

Först ut Kristdemokraterna. Supermiljöbloggen frågade Irene Oskarsson, miljöpolitisk talesperson för Kristdemokraterna:

– Vi Kristdemokrater anser att EU ska höja till 30 procent oavsett. Samtidigt ska vi och EU vara mycket pådrivande i processen att få andra länder att göra samma sak.

Både Centerpartiet och Kristdemokraterna vill alltså att EU ska gå före oavsett vad andra länder gör.

Bild på Anita Brodén (FP)

Foto: Riksdagen

Folkpartiet då?

Vi frågade Anita Brodén, miljöpolitisk talesperson för Folkpartiet Liberalerna.

– Vi anser att Sverige skall driva på EU att höja ambitionen till 30 procent, oavsett andra länder. Det ger oss ökad trovärdighet i kommande klimatförhandlingar, ökar ambitionen att minska fossilanvändningen samt ökar möjligheten att klara målet 85-90 procent till 2050. Det som ytterligare stärker vår uppfattning är Världsbankens senaste rapport där man bedömer att det finns en risk att medeltemperaturen ökar med hela fyra grader.

Från regeringens sida vill nu Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet att EU ska gå före oavsett vad andra länder gör. Samma sak vill även Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vi såg i gårdagens artikel.


Kvar är således Moderaterna. Supermiljöbloggen hörde efter med Johan Hultberg, partiets miljöpolitiske talesperson.

Bild på Johan Hultberg (M)

Foto: Riksdagen

– Moderaterna anser att Sverige, inom klimatpolitiken, ska vara pådrivande inom EU och att EU ska vara pådrivande globalt. Konkret innebär det att vi ska föra en ambitiös nationell klimatpolitik utifrån vårt mål om en utsläppsreduktion med 40 procent till 2020 och vår vision om ett Sverige utan nettoutsläpp 2050. Vidare innebär det att vi ska driva på för att EU tar ledning i klimatomställningen genom ambitiösa åtaganden och rejäla åtgärder.

Han fortsätter:

– Sveriges nationella mål ligger långt över EU:s övergripande mål och vi vill att fler länder ska ta ett större ansvar och vidta åtgärder som leder till ordentliga utsläppsminskningar. Därför driver vi t.ex. att fler länder ska sätta ett pris på utsläpp genom att införa en koldioxidskatt. Vi ser gärna också att EU:s enskilda medlemsländer samt unionen i stort skärper sina utsläppsmål och vi arbetar för att förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa målet till 30 procent. Vidare vill Moderaterna, i enlighet med övriga partier i Alliansen, att EU ska fastställa ambitiösa utsläppsmål för 2030 och 2040.

På följdfrågorna, dels vad som egentligen menas med att Sverige arbetar för att ”förutsättningarna ska öka för att EU ska kunna skärpa målet till 30 procent”, och dels hur Moderaterna ser på det faktum att de andra regeringspartierna vill att EU skärper sitt mål oavsett vad andra länder gör, svarar Hultberg:

– Vi tycker absolut att EU ska använda frågan om en höjd ambitionsnivå som ett sätt att påverka andra länder och ländergrupper att göra klimatåtaganden. EU står bara för omkring tio procent av de globala utsläppen och därför är det viktigt att EU agerar på ett sådant sätt att fler länder utanför EU gör bindande åtaganden om utsläppsminskningar. Bara så kan klimatutmaningen på allvar tacklas. Sedan är som sagt Sveriges mål 40 procent, så för svensk del vore det helt odramatiskt om EU höjer sitt mål från 20 till 30 procent men en förutsättning för detta är att alla EU:s medlemsländer är med på detta.

I och med detta avslutas Supermiljöbloggens klimatföljetong. Vi vill tacka alla läsare som orkat ta sig igenom de fyra texterna men framför allt vill vi tacka alla som medverkat i artikelserien och tagit sig tid att svara på våra frågor. Klimathotet är ju trots allt en av vår tids stora ödesfrågor, vilket gör eventuella oklarheter i diskussionen om EU:s klimatmål så väldigt viktiga att reda ut. Men nu när det är gjort lämnar vi från Supermiljöbloggen gärna över till den avlönade journalistkåren i Sverige att följa upp med eventuella följdfrågor som kan ha uppstått under resans gång.

Miljö online2

Liknande artiklar