Kolets konsekvenser

Foto: Ernie

Norra Kinas invånare lever i genomsnitt 5,5 år kortare än sina landsmän i söder. Den främsta orsaken till detta är koleldning, visade en amerikans-kinesisk studie i somras. Efter att forskarna analyserat data från åren 1981-2001, kom man fram till att nivåerna av skadliga partiklar var 55 procent högre norr om floden Huai, där dödsfall från respiratoriska sjukdomar samt hjärt- och lungsjukdomar också var långt vanligare.

Supermiljöbloggen presenterar del tre i artikelserien Kina, energin och miljön. Artiklarna har tidigare publicerats i energimagasinet ERA och är skrivna på plats i Kina av journalisten Jojje Olsson, se mer om Kina och miljö på hans blogg InBejing-följ Kina.

Michael Greenstone, en av forskarna i teamet, menade att resultaten visade hur ”hälsoskadorna av koleldning är värre än man tidigare trott”. Huaifloden delar Kina på mitten, och sedan 1950-talet har norrsidan om vintrarna åtnjutit centralvärme, som framställs genom att elda kol. Kinas kolreserver finns i norr, och än i dag står kol för cirka 70 procent av hela Kinas energiproduktion.

Luftkvalité benämns ofta i Air Quality Index (AQI), ett värde som fås fram genom att mäta skadliga partiklar i luften. De farligaste partiklarna kallas PM 2,5 och kan tränga djupt in i människokroppen, eftersom de är mindre än 2,5 mikrometer. Gällande PM 2,5 har EU fastställt ett exponeringsmål på 8,5, medan Stockholm har som målsättning att hålla nivån under 12. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att medelvärdet för PM 2,5 under ett dygn aldrig bör överskrida 25.

Förra vintern slogs ”rekord” i Peking med ett genomsnitt på 586 den 12 januari. Som mest var PM 2,5 uppe i 886. Redan vid 300 varnar WHO för hjärtattacker, hjärnskador och nervsjukdomar. Wang Ying, 25 år gammal, som växt upp i Peking, hade aldrig sett något liknande:

– Jag kunde inte ens se 100 meter framför mig och undvek att gå ut under flera dagar. Men även inomhus kliade det i ögonen hela tiden, och jag sov inte bra på 3-4 nätter, minns hon.

Kanske är det därför som Wang Ying och många andra Pekingbor nu ofta bär andningsskydd. Det har de all anledning att göra: Nyligen sade Pekings hälsobyrå att antalet lungcancerfall 2002-2011 ökat med över 50 procent. De tre senaste decennierna har lungcancer ökat med 465 procent i Kina, och cancer är nu den vanligaste dödsorsaken av alla i Kinas städer.

Problemet är alltså inte isolerat till Peking; denna vinter uppmättes PM 2,5 på över 1 000 i staden Harbin, där skolor, vägar och flygplatser stängdes ner. Även Shanghai, som ligger söder om Huaifloden, har denna vinter upplevt PM 2,5 på över 500. I grannprovinsen Jiangsu fick en 8-årig flicka i fjol diagnosen lungcancer, vilket enligt läkarna berodde på föroreningar.

 Försök till lösningar

Kinas ledare är givetvis medvetna om problemet, och har satsat flera biljoner kronor på miljön i den pågående ekonomiska femårsplanen (2011-2015), som ofta kallas för en ”grön revolution”. I september i fjol sjösatte Kinas statsråd tillsammans med landets miljöministerium också en detaljerad plan, för att 2013-2017 få bukt med luftföroreningarna i tre särskilt akuta regioner: Pärlflodsdeltat, Yangtzedeltat samt det området som utgörs av Peking, Tianjin och grannprovinsen Hebei.

För området kring Peking har man som mål att PM 2,5 inte ska överstiga 60 efter år 2017. Med anledning av detta släppte Greenpeace snart en rapport namnet ”Tracing Back the Smog”, där man reder ut källorna till föroreningarna och ger en rad konkreta råd till åtgärder.

Enligt rapporten är beroendet av kol för energiframställning den överlägset största faktorn till områdets föroreningar. Koleldningen står för 25 procent av de direkta källorna till PM 2,5, samt 82 procent av allt svaveldioxid och 47 procent av det kväveoxid som släpps ut. Bara de koleldade kraftstationerna står för 69 procent av svaveloxidet och allt kväveoxid.

Huang Wei, som jobbar med klimat- och energifrågor på Greenpeace i Kina, kommenterar studien via telefon:

– Det är inte bara själva förbränningen av kol som bidrar till hälsorisker, utan hela processen med att bryta och frakta kol leder till stora skador, särskilt hos befolkningen i norra Kina.

Hon upprepar rapportens rekommendationer: Användningen av kol måste begränsas, särskilt för energiframställning. Vidare måste koleldade pannor bytas ut i tunga industrier som betong och cement; exempelvis producerar Hebei en fjärdedel av all Kinas stål, ofta vid omoderna fabriker. Många hushåll förlitar sig också fortfarande på koleldade pannor för värme, vilket bör ersättas av gas.

Huang Wei ställer sig tveksam till om de ambitiösa målen kan uppnås. För att nå Kinas nationella standard gällande PM 2,5 på i genomsnitt 35, så måste området minska antalet skadliga partiklar med 80 procent, samt utsläppet av svaveloxid med 75 procent och kväveoxid med 60 procent. Det kan verka omöjligt om ekonomin samtidigt ska växa.

Men samtidigt finns ekonomiska incitament för att minska kolanvändningen. En kinesisk forskarrapport uppskattar kostnaden för luftföroreningarna i Peking med närområden till 120-240 miljarder kronor om året, vilket i så fall vore 3,4-6,7 procent av områdets BNP.

– Kostnaden gäller främst bekämpning och sjukvård. Siffran skulle kunna vara ännu högre om man kopplade samman lungcancer med föroreningar, men det har man inte gjort, eftersom det inte finns data tillräckligt långt bak i tiden som stödjer detta. Men för oss står sambandet utom tvivel, säger Huang Wei.

De 500 miljoner kineser som lever norr om Huaifloden tappar också över 2,5 miljarder levnadsår, vilket innebär en hel del förlorad arbetstid. En internationell studie gör gällande att 1,2 miljoner kineser dog i förtid på grund av luftföroreningar 2010; en siffra som Huang Wei tror är mycket högre, med anledning av nyare rapporter som gjorts vid flera kinesiska universitet.

Kina inte ensam bov

Kina står i dag för cirka 30 procent av de globala växthusutsläppen, och är dessutom det land som ökar sina utsläpp mest. Även om landets enligt den pågående femårsplanen vill minska kolet del av energiframställningen från 70 till 63 procent, så kommer mängden kol ändå att öka, då energibehovet som sådant växer. De flesta uppskattningar gör gällande att Kina kommer nå sin ”peak coal” först efter år 2020.

Till saken hör dock att Kinas utsläpp per capita i dag är långt lägre än i USA och många europeiska länder. Dessutom kommer cirka en tredjedel av Kinas utsläpp från produktion av exportvaror, vars tillverkning annars hade smutsat ner de länder som de skeppas till.

Liksom Greenpeace rekommenderar, har Kina redan börjat fasa ut särskilt smutsiga industrier. Dessutom är Wang Yings koleldade värmepanna sedan 2006 ersatt med centralvärme. Hon bor i Pekings gamla, traditionella envåningsbostäder som kallas hutonger, och minns från ungdomen hur familjen staplade kolet på hög för att bränna under den långa vintern. Sammantaget har hundratusentals av Pekings hutonger det senaste årtiondet kunnat överge detta fenomen.

Kina har dessutom just påbörjat flera pilotprojekt med utsläppshandel, vilket ska leda till ett nationellt system inom några år. Flera provinser fick också under fjolåret dryga böter för att inte ha nått målen vad gäller värdet av PM 2,5. Men vad som främst talar för en förändring är nog den stora irritationen bland landets växande och allt mer utbildade medelklass. Bara de senaste 2-3 åren har ämnet diskuterats på ett aldrig tidigare skådat vis, dels på landets mikrobloggar men även i statlig media.

FAKTA / Mätning av PM 2,5

* Länge var det bara USA:s ambassad och amerikanska konsulat som publicerade mätresultat av PM 2,5 i Kina. Istället mätte kinesiska myndigheter PM 10, som innebär lägre värden av föroreningar, då bara större partiklar mäts.

* Flera gånger krävde kinesiska myndigheter att USA skulle upphöra med mätningarna, och kallade dem ”olagliga”. Att amerikanerna dessutom publicerade Pekings PM 2,5 varje timme på Twitter, tros vara en anledning till att Twitter 2009 förbjöds i Kina.

* Efter påtryckningar från allmänheten började kinesiska myndigheter dock mäta PM 2,5 i Peking i början av 2012. Snart följde liknande officiella mätningar i flera andra kinesiska storstäder.

* Skillnader i mätningarna förekommer dock. Exempelvis mäter amerikanerna PM 2,5 i Peking med endast en station, placerad på ambassadens tak. Kinesiska myndigheter har dock 27 stationer utplacerade över staden; en del i förorter, parker eller bergsområden. Därför visar Kinas siffror ofta på lägre föroreningar än de amerikanska.

Den första delen i artikelserien handlar om Kinas globala jakt på resurser och kan läsas här.

Den andra delen i artikelserien handlar om Kinas gröna revolution och kan läsas här.

Miljö online2

Liknande artiklar