Klimatförändringar i Bangladesh tvingar tusentals människor på flykt

Foto: Cyklonen Sidr (2007) US Navy

GÄSTINLÄGG: Merry Huang är som gästforskare på the International Centre for Climate Change and Development (ICCCAD) i Bangladesh. Här beskriver hon klimatförändringarnas konsekvenser på lokalbefolkningen.

Bangladesh förknippas ofta med fattigdom och naturkatastrofer och är idag ett av de länder som drabbas värst av de globala klimatförändringarna. Effekterna har väldiga konsekvenser i det låglänta kustlandet som till mesta dels består av delta. Invånarnas bosättningar och livsuppehällen, speciellt i kustnära och klimatriskbenägna områden, hotas ständigt av bland annat höjd havsnivå, upprepade översvämningar  landerosion, saltvattensintrusion, och oregelbundna och plötsliga cykloner. Landet drabbas varje år av översvämningar som i genomsnitt täcker en fjärdedel av landet, vilket tvingar ungefär 100 000 människor på flykt varje år. När jordbruksmöjligheter fördärvas eller försvinner, hus raseras eller förstörs och när inkomstsmöjligheter ödeläggs, antingen temporärt eller permanent, tvingas många att lämna sina hem för att söka skydd och nya försörjningmöjligheter på annat håll.  Oftast under stora risker och utan externt stöd från ansvariga myndigheter. Många av dessa människor söker sig till den redan överbelastade huvudstaden i jakt på nytt uppehälle medan de allra fattigaste ofta hamnar i en ohållbar situation av  upprepade tvångsförflyttningar och djupare fattigdom.

Vi stiger in i det mörka lilla plåtskjulet en varm och solig dag den 31 juli 2014, och Mohibulla Moral (28) berättar att att det inte finns tillgång till elektricitet i något av de spontant byggda skjul som står omgivna bland de höga lägenhetskomplexen. Det lilla plåtskjulet är inte är mer än nio kvadratmeter, men det finns en mindre hylla för köksredskap och en säng som Mohibulla delar tillsammans med sin fru Rehena (25) och deras två döttrar Sumaiya (7) och Murshida (3). ”Om vi ska förklara situationen den dagen kommer vi inte kunna kontrollera våra tårar”, säger Mohibulla.

Mohibulla Moral och hans familj är ett av de tusentals familjer som sökte sig till Dhaka efter att cyklonen Aila slog till i den södra kusten av Bangladesh den 25 maj 2009. Även om uttrycket ’klimatflytkingar’ inte är inte vedertaget begrepp bland forskare och  beslutstagere visar det trots allt på en mycket allvarlig mänsklig aspekt på de klimatförändringar som nu sker i Bangladesh. Trots att Mohibulla Moral och hans familj tillhör den grupp av människor som tvingats fly sina hem på grund av de negativa konsekvenserna av klimatförändringar har den politiska och akademiska debatten kring klimatförändringar och migration länge stått och stampat på samma problematik, den direkta kopplingen mellan klimatförändringar och människors tvångsförflyttningar.

Cykonen slog till i Gabura union den 25 maj 2009 i Sathkira distrikt, i den sydvästra kusten av Bangladesh. Då befann sig Mohibulla och hans familj i deras hem. Det har regnat i flera timmar och vindarna har växt sig starkare. Det är först när vattnet har stigit upp till nackhöjd som armén kommer till deras undsättning för att ta dem till ett skyddsläger. Trots att familjen hade tur nog att få temporärt skydd under den mest kritiska perioden av katastrofen fanns de inga möjligheter för dem att stanna kvar i sitt hem då återkommande högvatten gång på gång hotade att förstöra det skydd som de på egen hand lyckats bygga där deras hus en gång stod.

Samtidigt i en annan by, strax efter att Momotaj Begum (35) och hennes två döttrar som då var 3 och 10 år gamla avslutade sin lunch, brast plötsligt jordvallen som ska skydda byborna från stormfloder och översvämningar. Det hade regnat konstant i fem dagar. Jättevågen som slog till var lika hög som en 10 våningshus. Momataj och hennes två döttrar skyndade sig snabbt till en båt som kunde föra dem till ett skyddat skolområde. Båten blev deras temporära hem i tre dagar. Efter att vattennivån hade sjunkit återvände Momotaj och hennes två döttrar till sitt förstörda hem där de stannade i sex månader under ständigt låg och högvatten och överlevde på det lilla som fanns kvar. ”Att leva i ständigt saltvatten var jobbigt och orskade många hälsoproblem”, säger Momotaj.

Liksom Mohibulla, bestämde sig Momotaj att migrera till huvudstaden i hopp om att kunna försörja sin famlij. Hemlösa och utan möjlighet till försörjning beger sig tusentals klimatflytkingar till huvudstaden varje år i desperat jakt på en inkomst som kan stödja familjens grundläggande behov.

Dhaka är inte bara ett av världens mest tätbefolkade och snabbast växande städer, utan växer också utan officell statsplanering där slumoråden brer ut sig utan kontroll. Enligt Världsbanken migrerar så många som 300 000-400 000 till Dhaka varje år. Av Dhakas redan 17 miljoner invånare bor cirka 40 procent i något av stadens 4 000 slumomården. En tredjedel av dessa beräknas vara klimatflyktingar – alltså människor som förlorat sina hem och sin försörjning på grund av klimatförändringarnas omedelbara konsekvenser, och som har tvingats fly för att söka skydd och boende på annat håll. Enligt International Organisation for Migration så har 70 procent av i alla sluminvånare på ett eller annat sätt migrerat till huvudstaden på grund av miljörelaterade orsaker.

Levnadförhållandena i den urbana slummen i Dhaka utgör stora risker för människans ekonomiska, fysiska och sociala säkerhet. Av de famlijer vi besökte var det endast få som hade sporadisk tillgång till el, rent vatten, sanitation och hälsavård. Utan socialt skyddsnät eller säkra arbetsförhållanden och ständig oro över arbetslöshet och hunger finns det också ett ständigt hot om vräkning eftersom många av de inofficiella slumbosättningar är resta på mark som tillhör staten. “Att bo i Dhaka är väldigt tufft”, says Momotajs man, som vill återvända till sin hemby. Men eftersom det inte finns några jobb kvar i byn har de inga andra val än att stanna kvar i huvudstaden. ”Även om jag skulle återvända till min hemby och återuppbygga mitt gamla hem, vad ska jag göra om en ny cyklon slår till?”

Av de som drabbas tvingas ännu fler att stanna kvar i klimatriskbenägna områden. Många saknar det sociala och ekonomiska kapital som oftast krävs när man överväger alternativet att migrera, vilket kan leda till att människor tvingas fly upprepade gånger till områden som redan är utsatta för klimatförändringar där de hamnar i ohållbara situationer som kan bidrar till djupare fattigdom. Dessa människor saknar oftast kapacitet att återhämta sig efter att ha upplevt förlust av odlingsbar mark, försörjning och hem, och tvingas ofta skuldsätta sig för att säkra familjens överlevnad.

Klimatforskare förutspår att effekter av kimatförändringar for de kommande åren kommer att visa sig ännu mer destruktiva i form av bl.a.  allvarligare och återkommande cykloner och översvämningar och kraftigare och mer oregelbundet regnfall. Klimatförändringarna förväntas också få allvarliga konsekvenser för landets jordbruk som idag försörjer 60 procent av landets redan fattiga befolkning. Så många som 30 miljoner människor kan tvingas drivas på flykt pågrund av klimatförändringar år 2050 då 17 procent av landet väntas gå under havsytan. Effekterna och konsekvenserna av klimatförändringar är inget abstrakt eller något som kommer hända i framtiden utan är en verklighet för många av de 170 miljoner människor som bor i Bangladesh. Trots att Bangladesh är ett utav de länder som släpper ut minst växthusgaser så är det ett faktum att priset för klimatförändringar betalas av de allra fattigaste.

Miljö online2

Liknande artiklar