EXKLUSIV INTERVJU MED FRAMTIDSMINISTERN

Framtidsministern: Vi vet det vi behöver veta. Nu är det bara att göra det.

Foto: Martina Huber/Regeringskansliet

Framtidsministern och socialdemokraten Kristina Persson har ett långt CV. Hon har tidigare varit riksdagsledamot, landshövding och vice riksbankschef, men de senaste åren har hon varit ordförande för tankesmedjan Global Utmaning. Hennes officiella titel är däremot inte framtidsminister, utan hon är minister för strategi och framtidsfrågor samt för nordiskt samarbete. Men vad innebär det?

Vi möts på hennes kontor på Rosenbad under vad som känns som den enda soliga dagen på hela hösten. Även om hon flyttade in alldeles nyss har hon redan hunnit få kontoret att se ordentligt inbott ut.

Min första fråga är det alla undrar – vad gör egentligen en framtidsminister?

Den grundläggande idén är att det måste finnas någon i regeringen som har koll på de långsiktiga problemen och behoven. Det är alltid en risk att man har för mycket fokus på det dagliga, det kortsiktiga. Vi måste lägga tillräckligt mycket fokus på de utmaningarna som måste mötas nu, vi ska ju vara koldioxidneutrala till 2050. Då måste vi börja nu, säger hon.

Kristina Perssons jobb innebär alltså att ligga på de andra ministrarna – även om hon själv hellre kallar det att stötta – och se till att det finns ett samarbete mellan departementen och de olika ansvarsområdena. Eller, det är i alla fall tanken att hon ska göra om hon får sitta kvar. Oavsett hur regeringen kommer att se ut efter mars kommer den att ha en stor utmaning, både långsiktigt och kortsiktigt.

Den närmaste framtiden och våra möjligheter att driva politiken som vi vill genomföra ser skakig ut. Men jag skulle inte varit politiskt aktiv om jag inte i grunden var optimistisk, och jag tror att det är möjligt att förändra. Jag tror att det finns ett stöd att genomföra den politiken som jag tror på.

Hur tycker du att Socialdemokraterna har hanterat miljöfrågorna i valet?

Jag var ju inte aktiv i valrörelsen, jag var ju utomstående iakttagare. Jag tycker att vi överhuvudtaget bör vara mer offensiva i att uttrycka våra visioner och idéer om framtiden. Men det är ju naturligt att jag tycker det, som har sysslat med det i sju-åtta år på heltid. Men det är ju egentligen det jag gör här och nu i Regeringskansliet. Tar med mig det perspektivet.

Att hitta balansen mellan ekologi, ekonomi och samtidigt ta hänsyn till de sociala frågorna är Perssons specialitet. Hon vill fokusera på att jobba inom det nuvarande ekonomiska systemet, men ”göra det svårare att göra fel”. Den största utmaningen är enligt henne att lyckas lösa frågorna på en global nivå och att få alla länder med oss.

Utmaningen är hur det ska gå till i en värld där ländernas ekonomi är så starkt beroende av varandra. Vi måste ha ett globalt samarbete i världen som vi inte har idag. Förmågan att fatta beslut som respekteras och genomförs i världen är inte så stor.

Subventionerna till fossila bränslen tas upp som ett exempel. Under 2011 fattade FN ett beslut att fossila subventioner skulle tas bort.

Men vad händer? Jo, de fortsätter öka. Det finns insikter, men inte kraften eller förmågan att ta insikterna till politisk handling.

threepillars2Hon menar att det är en obalans idag där de fria marknadskrafterna styr. Under tiden som hon förklarar hur hon ser på det ekonomiska systemet ritar hon upp två figurer på ett papper, en som ska visa hur det borde se ut och en som visar hur det ser ut nu. I den första är det tre cirklar i varandra, som en piltavla. Tanken är att cirklarna ska visa att en hållbar ekonomi är beroende av ett välmående samhälle, som i sin tur är beroende av en god miljö. I den andra är det en stor cirkel (ekonomin) som har två öron (miljö och samhälle).

Som Johan Rockström brukar rita den, en Musse Pigg! Det sociala och ekologiska är alltså bara prydnader till ekonomin just nu, och det måste vi vända på.

Tanken är att de sociala och ekologiska frågorna ska vara mycket viktigare i det ekonomiska systemet. Hon vill bryta obalansen genom att ha regelsystem, skatter och politisk styrning till de delar där det är nödvändigt.

Klart vi måste ha koldioxidskatter, avgifter eller andra skatter som gör det svårare att göra fel och lönsamt att göra rätt. Idag tar vi inte hänsyn till det stora globala kollektivet och de långsiktiga konsekvenserna, och det måste vi göra.


Läsarfrågor:

Varför kunde vi vara så framsynta när järnvägarna byggdes, och nu när vi borde ha mer resurser inte gör mer i omställningen?

Det är en bra fråga som jag ställer mig själv också. En del av svaret ligger i att ekonomin och det korta perspektivet dominerar. Den gången så lånades 2500 miljarder från utlandet, och det är ju inget jag rekommenderar idag. Det var ju en enorm satsning på utbyggnaden av infrastruktur, järnvägar och moderniseringen av Sverige.

– Det är ju intressant att se vad den satsningen har lett till ekonomiskt.

Ja, det la ju grunden för våra svenska storföretag, många av de företagen vi har idag startade ju där.

Hur transporterar vi oss i framtiden – 2030 till 2050?

2030 tänker jag att vi har genomfört en elektrifiering av transportsystemet, som matchas med biobränslen i huvudsak. Att vi har ett fossilfritt transportsystem på 30-talet är viktigt, men det kräver väldigt mycket åtgärder nu.

– Vad är det för åtgärder?

Vi ska utreda hur åtgärderna ska se ut. Det krävs också samarbete, och jag tror på ett nordiskt samarbete som en väg att skapa tillräcklig ekonomisk styrka för att kunna göra den här teknikomställningen. Tillsammans skulle vi kunna bära tekniksprången mycket lättare.

Vad har du för visioner inför det stora klimatmötet i Paris (COP21) nästa år?

Jag hoppas att det kommer bli ett tydligt steg mot utfästelser som innebär att det faktiskt kommer ske utsläppsminskningar. USA och Kina har ju gjort ett avtal, men om vi kommer få ett tillräckligt avtal i Paris vågar jag inte uttala mig om. Om jag får drömma så går man ännu längre än Kinas och USA:s sida, och EU går före med en mycket ambitiös klimatpolitik.

– Vad innebär mycket ambitiös?

Den skulle innebära att utsläppskurvan börjar brytas av skarpt efter 2020, vilket är absolut nödvändigt. Nu är vi på väg mot fyra graders uppvärmning, vilket självklart är helt oacceptabelt.

Det är inte mänskligt värdigt att ge upp på förhand, och det är därför jag anser att vi nästan har en skyldighet att vara optimistiska. Vi måste tro på att det går att få globala överenskommelser. Vi vet vad vi ska göra, vi har tekniken, vi vet det vi behöver veta. Nu är det bara att göra det.


Jag går tyvärr inte därifrån med känslan av att det bara är att göra det. Däremot förstår jag vilken roll Kristina Persson har i en regering, och att hennes bakgrund passar för jobbet. På något sätt ska hon se till att de andra i regeringen inte tappar helhetssynen och de långa perspektiven, och hon vill jobba över både landsgränser och partigränser för att hitta lösningarna. Beroende på hur tung roll hon får i regeringen skulle hon kunna göra en hel del nytta i vårt annars, alltför ofta, kortsiktiga system. Det kommer visa sig om hon får sitta kvar efter nyvalet i mars.


De största utmaningarna enligt Kristina Persson:

  1. Klimatutmaningen.
  2. Social utveckling (jobben och öppenheten). Regeringarna måste leverera bra villkor och jobb, nu sprider sig rasismen och vi måste jobba för öppenheten. Utan öppenhet kommer vi inte att kunna hantera klimatfrågan.
  3. Demokratin. Nu måste vi göra stora förändringar, men också ha med oss den stora massan. Det behövdes bland annat inte när vi satsade på tågen (se läsarfråga ovanför).  Vi måste lösa klimatfrågan och den sociala utvecklingen samtidigt som vi har hela folket med oss globalt, vilket är en stor utmaning. Hela världen ska vara med.
  4. Biologisk mångfald. Vi ser ett stort ras i den biologiska mångfalden. Men tar vi tag i de övriga utmaningarna kommer det att gynna den biologiska mångfalden.

Miljö online2

Liknande artiklar