Klimatförändringar bakom kratrar och oro i Ryssland

Foto: Emma Pike // Public domain

I juli förra året kom larmen om en stor krater som dykt upp på Jamalhalvön, vid Rysslands största naturgasfyndighet. I vinter fann lokalbefolkningen ett dussintal fler. Nu börjar forskarna enas om att klimatförändringarna och en ökad avsmältning av Arktis har en stor roll.

Det handlar om så kallade pingos. Stora kullar i det arktiska landskapet, men som egentligen bara är jordtäckta iskärnor som ligger i den översta delen av marktäcket. När en pingo smälter rasar jordtäcket ner i det tomrum som blir kvar efter iskärnan, men det som är unikt med de ryska hålen är att det även har bildats kratrar runt hålet.

De senaste somrarna har varit ovanligt varma i Sibirien vilket har orsakat en snabbare avsmältning i markerna. Carolyn Ruppel vid USA:s Geologiska institut säger i en artikel i National Geographics att de varmare somrarna gör att pingos smälter väldigt fort. Hon beskriver hur naturgas kan ha varit fångat under pingon, som exploderar när pingon har smält. Där explosionen sker bildas då en krater.

– Det finns många fler pingos, över hela Sibirien och delar av Alaska, så risken att ännu fler kratrar bildas är stor allteftersom planeten blir varmare, säger Carolyn Ruppel till National Geographic.

Nu ökar därför oron att en krater ska bildas under ett samhälle eller ett gasutvinningsfält. De flesta kratrarna är nämligen belägna på halvön Jamal (Samojedhalvön), med de största naturgastillgångarna i hela Ryssland och en viktig del i landets export av naturgas.

Jamal

Jamal Foto: Public domain

Tidigare har forskare från Tyskland, till exempel Hans-Wolfgang Hubberten som är geokemist vid Alfred Wegener institutet, menat att det skulle handla om frusna kärnor av metangas som vid tillräckligt högt tryck utifrån helt enkelt exploderar och skapar kratrarna. Fenomenet med kratrar har aldrig tidigare förekommit, och eftersom de inte har varit kända ens ett helt år än är det inte konstigt att forskarna jobbar med flera teorier, om än ganska lika. Flera forskare har även noterat en ökad mängd metangas vid markytan och i havet i Arktis, bland annat forskare från den svensk-ryska expeditionen SweRus-C3 på isbrytaren Oden.

– De här objekten behöver undersökas, men det är ganska farligt för forskarna. Vi vet att gasemissioner kan ske under längre perioder, men vi vet inte exakt när det kan hända, berättar ryske professorn Vasily Bogoyavlensky för Siberian Times.

Ännu har bara renskötande urfolk i området sett kratrarna i verkligheten, forskarna studerar i stället satellitbilder eller flygbilder. Förutom Vladimir Pushkarev, vid ryska Centret för utforskandet av Arktis, som förra året tog bilder från den första kända kratern. Han var den första i hela världen som gick ner i en krater bildad av gas. Det är farligt att vara nära kratrarna, och oron växer att gasemissionerna ska bli kraftigare och sträcka sig över större områden. Därmed skulle de kunna orsaka mer problem både för klimat och samhällen i Arktis.

Miljö online2

Liknande artiklar