Flora och faunakonferensen – en dagsrapport

Foto: Gambiafloden genom artrik regnskog i Senegal. Public Domain via Wikimedia Commons

Flora och faunakonferensen var en heldag i naturvårdens tecken. Dagen bjöd på många kunniga och inspirerande talare, och med spridda ämnen kunde man ändå se en röd tråd – vi behöver öka kunskaperna om arter. Det är något vi alla kan hjälpa till med, tack vare Artdatabanken och webben.

Det kallas ”citizen science”, och ger ökade kunskaper hos allmänheten såväl som inom den etablerade vetenskapen berättade Karin Ahné. Hon jobbar på Artdatabanken och har under arbetet med nya rödlistan särskilt sett över hur fjärilar och skalbaggar har det i landskapet.

Information om olika arter som kommer ifrån allmänhetens inlagda fynd i Artportalen ligger till grund för så kallade Åtgärdsprogram som initieras av Naturvårdsverket. Åtgärdsprogrammen är mycket viktiga i naturvårdsarbetet ute i landet, kanske främst på länsstyrelserna.

Ändrad markanvändning ett fortsatt problem för arter

Ett återkommande tema under dagen var de hot som arter möter i dag – igenväxning av tidigare öppna marker eller naturligt glesa skogar, och avverkning av äldre skogar. För arter i havsmiljö är det största hotet i stället brist på kunskap, man vet helt enkelt inte tillräckligt mycket om arterna och vad de kräver för sin överlevnad. För havsmiljön ligger dessutom hotet från ökad exploatering som stark tvåa, vilket borde innebära att kunskapsbristen kan bli ett akut hot.

Petter Kjellander, professor i viltekologi, beskrev hur betestrycket har förändrat naturen så som vi ser den i dag. Sedan 1800-talet har ängs- och hagmarkerna minskat med så mycket som 70 procent.

— Det är en av de mest artrikaste biotoper som minskar, det är ett av de största miljöproblemen i Sverige, menade Kjellander.

På de tidigare öppna miljöerna betade djur såsom uroxe, kons förfader, men också visent och dov- och kronhjort. Kombinationen av flera olika betesdjur, som föredrar olika slags grönt, höll markerna öppna.

Betande visenter.

Betande visenter. Foto: Sergio (CC BY 2.0)

Det betet ersattes av ängsslåttern, och lien kunde fortsätta att gynna de växter som etablerades långt före jordbruket. Med det moderna jordbruket minskade dock behovet av att hålla marker öppna på det traditionella viset.

Hagmarkerna har minskat till förmån för skog, som vi har mer av än någonsin fortsatte Kjellander. Det kan ju låta bra med mer skog, men det är främst gran som har gynnats av den utvecklingen. Mängden granar har enligt Kjellander ökat över 200 procent sedan 1929. I en skog med fler trädarter skulle biodiversiteten bli högre.

— Vilda visenter kan bidra till att upprätthålla och främja en biologisk mångfald, sa Petter Kjellander.

Eftersom visenten nästan har utrotats av människan i Europa finns planer för att sätta ut visenter som nu bor i hägn eller på djurparker. Att få till ett naturligt bete med visenter skulle alltså kunna rädda flera rödlistade arter. Planer på att sätta ut vilda visenter finns närmast på Bornholm i Danmark.

Urban Emanuelsson, professor vid Centrum för Biologisk mångfald (CBM), beskrev också landskapets förändring sedan uroxens dagar.

— Trädrika hagmarker är nog en ännu mer ursprunglig miljö än urskogarna, berättade han.

Tack vare bland annat ArtDatabanken och Sveriges miljöersättningssystem har Sverige mycket öppen mark kvar jämfört med andra länder, enligt Emanuelsson. Nu har de öppna markerna dock börjat minska igen, och det menar han beror på att just ersättningssystemen är för krångliga.

Bönder är rädda för att bli återbetalningsskyldiga när de många olika bidragen, som dagens jordbruk är beroende av, i värsta fall krockar med varandra. Om bönderna slutar söka dessa bidrag slutar de också att vårda marken med traditionella metoder och då minskar de öppna markerna igen.

— Vi behöver en statlig samordning kring hur vi sköter ersättningar, i jordbrukslandskapet är det ju flera departement som är inblandade, sa han.

Urban Emanuelsson beskrev även med kraft hur flera framgångsrika miljöåtgärder som har kostat samhället mycket pengar nu tappat fortsatt stöd, samtidigt som Sverige har internationella åtaganden vad gäller biodiversiteten i jordbrukslandskapet.

— Ett exempel är alla de restaurerade våtmarker vi har nu, men trots detta har det aldrig sedan 1800-talet sett så mörkt ut för vadarefaunan.

Ett sjätte massutdöende?

Massutdöende definieras av att mer än tre fjärdedelar av arterna dör ut under en geologiskt sett kort period, men ett faktiskt utdöende av en art tar ofta lång tid. Lokala populationer av arter kan dock minska till att bli så kallat ”funktionellt utdöda”, och det kan gå fort, berättade forskaren Sarah Bourlat från Göteborgs universitet.

— Utdöende är normalt, men balanseras i regel av artbildning.

Efter 3,5 miljarders år av evolution har vi därför i dag en rekordhög biologisk mångfald, även om jorden tappat uppskattningsvis mer än 95 procent av alla organismer som har existerat. Många organismer har dött under de fem tidigare massutdöendena, som till exempel dinosaurierna vid det senaste och mest kända utdöendet under krita-perioden.

I dag känner vi bara till en bråkdel av världens arter. IUCN, FN:s organ som styr den globala rödlistan, har undersökt bara fyra procent av världens kända arter – resten har alltså en okänd status i världen även om arterna kan vara namngivna och kända på det viset. De flesta av dessa kända arter, ett antal som man enligt Bourlat uppskattat till ungefär nio miljoner arter, förekommer i delar av världen som människan exploaterar hårt.

När det finns så många fortfarande okända arter, är just överexploatering ett hot. Sedan 500 år tillbaka har människan startat en våg av utdöenden, genom till exempel jakt och överfiske, fragmentering av miljöer eller sjukdomar som introduceras i nya miljöer av människan eller invasiva arter.

Förändringar i klimatet påverkar också den biologiska mångfalden, enligt Bourlat riskerar 20 procent av landfåglarna på västra halvklotet att utrotas till år 2100 på grund av klimatförändringarna.

Den största minskningen har man enligt Bourlat kunnat se bland däggdjur och fåglar i tropiska områden, mycket på grund av att de områdena har en hög biodiversitet. Från havsmiljöer är artkunskapen mycket låg, samtidigt som hotet om ökad exploatering av haven ökar, bland annat från djuphavsgruvor.

— Utdöendena har ännu inte nått upp till massutdöendenivån. Den nivån kan dock nås på bara några århundraden. En stor del av världens arter kan räddas, men hoten mot dem måste minskas kraftigt, sa Bourlat.

Så kan du hjälpa forskningen och öka mångfalden

Dra på dig stövlarna och gå ut i naturen, titta på den och lär känna den vid namn. Rapportera in det du ser till Artportalen. 97 procent av fynden på artportalen kommer från allmänhet och ideella naturvårdare, och det är de fynden som ligger till grund för mycket av den naturvårdsforskning som utförs i dag.

— Lokalt engagemang kombinerat med åtgärder i långt större skala behövs för att vi ska uppfylla viktiga miljökvalitetsmål, sa Lena Sundin Rådström, chef för ArtDatabanken vid SLU.

Vinnare av naturvårdspriset blev även det en seger för det lokala engagemanget – runt om i Knivsta har nämligen Trunstagruppen kunnat sammanföra ideella krafter med myndigheterna och på så vis drivit projekt som annars aldrig skulle bli genomförda, enligt prismotiveringen. Utmärkelsen, en statyett, delades ut under en applåderad ceremoni av statsekreterare Göran Enander.


Här hittar du Artportalen! Rapportera in dina fynd eller titta på andras.

Här hittar du Artfakta! Sajten samlar fakta om en mängd arter, till exempel den numera sårbara och rödlistade staren.

Rödlistan publiceras i bokform och är integrerad i informationssidorna på sajten Artfakta.

Miljö online2

Liknande artiklar