Ändrad markanvändning driver världen mot massdöd

Foto: By Paul Limbourg, Hermann Limbourg and Jean Limbourg [Public domain], via Wikimedia Commons

Det sjätte massutdöendet kommer allt nämre, och människans aktiviteter accelerar hastigheten.
– Vi håller på att såga av den gren vi sitter på, sa biologiprofessorn Paul Ehrlich.
Citatet har blivit bevingade ord sedan Ehrlich med kollegor vid bland annat Stanford, Berkeley och Universitetet i Mexico publicerade rapporten om ett allt snabbare utdöende av arter.

Precis som i klimatfrågan handlar detta om ett utbrett samförstånd bland forskare. De menar att det sjätte massutdöendet kommer att ske och människans aktiviteter påskyndar och förvärrar processen. Forskarna i rapporten har varit försiktiga i sina uträkningar, men kan ändå visa att arter försvinner upp till 100 gånger snabbare än den normala utdöendetakten.

Utdöenden av hela populationer är normalt, men balanseras i regel av artbildning genom evolutionen, beskrev Sarah Bourlat vid Göteborgs universitet under en föreläsningFlora- och faunavårdskonferensen i Uppsala. Det ger ett så kallad ”bakgrundsutdöende”, och det som definierar ett massutdöende är när hastigheten överskrider den normala.

— Att undvika ett riktigt sjätte massutödende kommer kräva ett snabbt och mycket intensifierat agerande för att skydda redan hotade arter, och att minska trycket på deras populationer – särskilt minskande av habitat, överexploatering av ekonomiska skäl och klimatförändringar.” skriver forskarna bakom rapporten.

Ändrad markanvändning förvärrar

Till skillnad från det senaste massutdöendet, under krita-perioden då dinosaurierna dog ut, anses nu det sjätte massutdöendet vara människans fel.

Ändringar i markanvändning är bara en av de mänskliga faktorerna bakom massutdöendena i den nya rapporten, ihop med invasiva arter som kan ta över hela biotoper, miljögifter och klimatförändringarna.

Forskarna beskriver i rapporten även hur för mänskligheten viktiga ekosystemtjänster försvinner ihop med de arter som är beroende av dessa miljöer. Det kommer ske inom tre generationer om artutdöendena fortsätter i samma takt som nu.

Ett exempel på viktiga ekosystemstjänster är den naturliga vattenrening som sker i världens våtmarker. Att våtmarker är akut utsatta för exploatering och föroreningar har Supermiljöbloggen tidigare skrivit om, liksom hur det allt mer intensiva jordbruket hotar pollinerande vildbin.

Massutdöende i Sverige

Enligt en ny undersökning från WWF så oroas svensken mer av naturförstörelse än terrorism och flyktingströmmar. Sverige har satt upp olika miljömål, där många handlar om biologisk mångfald. Exempel är ”ett rikt odlingslandskap”, ”myllrande våtmarker” och ”ett rikt växt- och djurliv”. Hittills har bara ett av de sexton målen nåtts, målet om ett skyddande ozonskikt, som är nog så viktigt men det är alltså en bra bit kvar innan den bekymrade svensken kan lugnas.

På 25 år har nio av tio jordbruk försvunnit i Sverige. Den nya jordbrukaren arbetar över större arealer än tidigare, vilket kräver ett mer effektivt jordbruk – och den biologiska mångfalden hinns inte med. Jordbrukarna odlar dessutom allt färre grödor för att maximera lönsamheten, vilket ger stora ensidiga åkrar. En ensidig miljö försämrar livsmiljöerna för andra växter och djur i jordbrukslandskapet.

Liksom för jordbruket blir moderna skogar mer ensidiga än naturskogar, samtidigt som naturskogarna blir allt färre. Många organisationer försöker påverka politiker och näringsliv till att bromsa takten på avverkningarna av framför allt naturskog, men även att avverka med mer hållbara metoder i bruksskog. Tidigare i vår släppte föreningen Skydda skogen en rapport där författaren Michael Nilsson pekade på hur Sverige just genom skogsbruket faktiskt går emot flera artskyddsregler, bland annat EU:s art- och habitatdirektiv, något som kan ge dyra efterspel.

Svensken vill bevara arter

Hela 85 procent av befolkningen anser att det är viktigt att skydda djur och natur, och många vill ha skärpta lagar för naturskydd. Undersökningen från WWF visar också på okunskap, bland annat tror svensken att Sverige är bättre än andra länder på detta.

— Sannolikt fungerar myten om Sverige som ett grönt föregångsland som en våt filt över det mycket starka opinionsstöd som i grunden finns för en offensivare miljöpolitik, inte bara när det gäller naturvård och biologisk mångfald.” skriver WWF:s Håkan Wirten och Linda Berglund.

Efter det senaste decenniets stora besparingar inom skydd och vård av natur efterfrågar de en blocköverskridande överenskommelse om naturvårdspolitiken.

Politikerna verkar ha fattat vinken, då de har ökat anslagen till svenska Artprojektet som har varit i fara på grund av för lite medel, vilket väl kan ses som en positiv början. Vikten av att känna till vilka arter som växer eller lever här, vilka som försvinner och vilka som vandrar in eller förs in, togs särskilt upp under årets Flora och faunakonferens och Artprojektet har en viktig roll i Sverige.

Artportalen, som är öppen för alla, ligger till grund för de för naturvården viktiga Åtgärdsprogrammen, planer för att skydda arter under hot. 97 procent av de fynd som ligger på artportalen kommer från allmänheten och ideella naturvårdare, men många arter är fortfarande okända. Internationellt sett känner man totalt till endast fyra procent av världens arter.

Att ”känna till” innebär här att det har bedrivits forskning som kan säga vad arten hör hemma i för familj till exempel och att den har ett latinskt namn, men innebär inte att man vet hur många exemplar av arten som finns i världen. Rödlistan har en nivå som heter just ”kunskapsbrist”, men utanför den listan finns även arter som ingen ännu har sett.

Miljö online2

Liknande artiklar