Svensk gruvdrift bortom all kontroll

Foto: Tor Lundberg Tuorda

Bolag som får tillstånd för gruvdrift i Sverige kontrolleras inte, och kan till och med vara under brottsutredning. Det visar en granskning av Sveriges Natur där samerna, miljön och skattebetalarna får ta stora smällar på grund av den okontrollerade gruvdriften.

– Minerallagstiftningen och dess tillämpning är full av hål och måste ses över snarast. Kraven på ekonomiska säkerheter måste skärpas väsentligt. Idag är det skattebetalarna som får stå för städnotan om ett gruvbolag går i konkurs och lämnar efter sig en förstörd miljö, säger Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen i ett pressmeddelande.

Risken för att svenskarna får stå kvar med en nota är hög, då företagens ekonomi inte kontrolleras. Ingen lämplighetsprövning görs av bolagen, och var femte bolag som fått tillstånd under de senaste fem åren har enligt Sveriges Natur varit finansiellt pressat. Två var till och med under brottsutredning.

– Om bolagen hade kollats upp borde varningsklockor ha ringt i åtskilliga fall. Flera bolag befann sig i en så ekonomiskt riskfylld situation att de knappast hade beviljats ett lån på banken, säger Linda Ylviainio, jurist på Bergsstaten, till Sveriges Natur.

Och problemet är större än enskilda fall. Några exempel:

  • 2009 letade det kanadensiska företaget Blackstone Nickels mineraler i Vindelfjällens naturreservat. Det ledde till stora störningar av samernas verksamhet och renskötsel, och företaget dömdes till att betala en miljon kronor i skadestånd till en sameby. Men vid det tillfället fanns inga resurser för att betala skadeståndet, så företaget sattes i konkurs.Två av Blackstone Nickels chefer har istället börjat verka genom företaget Gungnir, som inte hade några problem att få nya tillstånd för prospektering. På Gungnirs hemsida står det att de nu fått prospekteringstillstånd för guld i ”mining-friendly Sweden”.
  • Den förre näringsministern Annie Lööf gav företaget Nickel Mountain tillstånd att bryta nickel på tre platser i Storuman, trots att Ekobrottsmyndigheten inlett en förundersökning mot Nickel Mountain fem månader tidigare och en revisor flaggat för ”kriminella handlingar från styrelsen”. Dessutom protesterade en närliggande sameby över att det känsliga naturområdet skulle ödeläggas, och menade att dagbrottet också skulle påverka deras rennäring. Samerna fick också uppbackning av FN som riktade kritik mot Sveriges agerande.
  • Vid Ersmarksberget och Svartträsk i Lappland kan skattebetalarna behöva stå för en nota på 200 miljoner för sanering sedan bolaget Lappland Goldminers gått i konkurs.
  • En granskning från SVT 2010 visade att över hälften av de kontrollerade gruvorna släppte ut olagliga mängder tungmetaller. Trots att utsläppen var klara miljöbrott var det tveksamt om någon skulle dömas då ingen gruva tidigare straffats för miljöbrott i Sverige.

Vill du läsa mer om Sveriges gruvindustri? Se våra tidigare inlägg:


Bilden är från Bolindens sandmagasin Aitik, som är 6,5 x 4 kilometer brett och 45 meter djupt. Ur rören pumpas en massa restprodukter ut som blivit över i anrikningen. Kadmium, kvicksilver, nickel, zink, koppar, silver, guld och en massa andra tungmetaller.

I Aitik tar man tillvara ett gram guld, två gram silver och två kilo koppar från varje ton malm, men en viss del av dessa metaller far också ut i sandmagasinet, som är gruvans sopstation. Sandmagasinets dammvallar måste vårdas av alla framtida släkter för att inte orsaka en kapital miljökatastrof, säger fotografen Tor Lundberg Tuorda.

Tordbild2

Miljö online2

Liknande artiklar