Sverige har de rätta geologiska förutsättningarna för att slutförvara kärnavfall så säkert som möjligt. Därför bör vi ta emot andra länders avfall, menar statsvetaren Urban Strandberg.
Frågan har väckts till liv efter att lagen om slutförvar har ändrats. Förr uttrycktes det tydligt att det var förbjudet att förvara utländskt avfall. Nyligen omformulerades lagen så att förvaring kan tillåtas med ”särskilt tillstånd”. Ändringen är en anpassning efter ett europeiskt direktiv.
Svenska forskare har tillsammans med kärnkraftsindustrin arbetat länge för en lösning för hur avfallet ska förvaras. Nu är en slutförvarsanläggning i anslutning till kärnkraftverket Forsmark i Östhammars kommun i Uppland nästan klar. För att Östhammarborna skulle acceptera anläggningen, så har det varit viktigt att Sverige inte importerar avfall från andra länder.
Än så länge är importen av avfall bara hypotetisk. Jan Blomgren, fd professor i kärnfysik och nu konsult inom kärnkraftsindustrin, säger till Sveriges Radio att han inte tror att förvaring av utländskt avfall kommer att bli aktuellt i Sverige inom en nära framtid:
– Det finns ungefär femton till tjugo länder i världen som har så stor kärnkraftspark att det är motiverat att bygga ett eget förvar. Sverige är ett av de länderna. Sen finns det ett stor antal länder som har små mängder avfall, ofta från forskning och sjukvård. Därför har man pratat om möjligheten för dessa länder att bygga en gemensam anläggning för att dela på ansvar och kostnader.
Avfallets radioaktivitet minskar med tiden, men det är farligt för människor, djur och växter i hundratusentals år. Det kan ta miljontals år innan avfallet har brytts ner till något som liknar det naturliga uran som finns i berggrunden.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
