Ojnare blir Natura 2000-område – Står Gallók på tur att fredas?

Foto: Malin Hassler

Även i Jokkmokk krockar gruvplanerna med höga naturvärden när gruvbolaget vill bryta järnmalm i hjärtat av Natura 2000-området Jelka-Rimakåbbå. Det är dags att också Gallók utanför Jokkmokk fredas från gruvplanerna, menar aktivister.

Ska framgången på Gotland smitta av sig till andra områden som också hotas av gruvor, men där protesterna inte fått samma genombrott i media? Det undrar bland annat den samiska aktivisten Tor Lundberg Tourda, som kämpar för att rädda området Gallók, det samiska namnet för Kallak, från att exploateras av en stor järnmalmsgruva.

Sedan 2013 har samiska aktivister arbetat tillsammans med miljöaktivister för att stoppa företaget Jokkmokk Iron Mines, som ägs av brittiska Beowulf Mining, från att anlägga en gruva på samebyarna Jåkkhåkaska och Sirges renbetesmarker. Också i Rönnbäck utanför Tärnaby i Västerbotten fortsätter kampen mot en nickelgruva i Ume Älv, liksom motståndet mot Tasman Minerals planer på att gräva efter sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr utanför Gränna vid Vätterns strand.

Nu kämpar eldsjälar och aktivister med att uppmärksamma Bolidens planer på att öppna en koppargruva i Laver utanför Älvsbyn i Norrbotten. Delar av området är av riksintresse för samebyn Semigvar-Njarg, och går under Piteälvens Natura 2000-skydd. Mineralen ska brytas i ett dagbrott, det vill säga en gruva ovan jord. Dagbrott har betydligt större miljöpåverkan än underjordiska gruvor. Ett område på 5000 hektar ska hägnas in, och det giftiga slammet ska förvaras i en dam som är två och en halv kilometer bred och sju kilometer lång.

Risken för vattentäkten för 37500 Pitebor är överhängande. Det är inte frågan om om dammen brister, utan när. Av nio dammhaverier i Sverige har Boliden varit upphov till sju, säger Tor Lundberg Tourda.

I Jokkmokk och i Rönnbäck grundar sig motståndet till stor del i att det är samerna som har rätt att använda marken, och att gruvorna omöjliggör renskötseln. I maj kom ett beslut från FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) som säger att gruvtillståndet i Rönnbäcken kränker Samebyn Vapstens egendomsrätt. Gruvplanerna ligger sedan dess på is. Förra månaden besöktes orten av FN:s speciella sändebud i frågor som rör ursprungsfolks rättigheter. Victoria Tauli-Corpuz, som sändebudet heter, vidhöll att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna genom att vägra att ratificera ILO 169, FN:s konvention om ursprungsfolks rättigheter.

Gemensamt för motståndet är kritiken mot kortsiktigheten i gruvpolitiken. En gruva innebär ett oåterkalleligt och riskfyllt ingrepp i naturen, medan den ekonomiska vinsten mäts i endast ett par decennium. Att bevara den biologiska mångfalden är en av vår tids mest akuta utmaningar. Att avverka artrik skog för att anlägga en gruva som snart blir olönsam är därför ett förödande beslut, menar kritikerna.

Också vattnet är en ödesfråga. I Jokkmokk, Rönnbäck och Norra Kärr ligger de planerade gruvorna i områden där de vid en olycka riskerar att förgifta stora färskvattentäkter. Då rent vatten mycket snart är en global bristvara, och då gruvföretagen sällan lägger tillräckligt med resurser på att städa efter sig i händelse av konkurs, menar man också att gruvpolitiken är ansvarslös ur vattensäkerhetssynpunkt.

Just nu visas vandringsutställningen ”Om gruvan kommer” på Piteå konsthall. Utställningen lyfter de tilltänkta gruvornas miljöpåverkan såväl som konsekvenserna för rennäringen och ortsbefolkningen.

Miljö online2

Liknande artiklar