To Paris With Love?

En dramatisk nedräkning till Paris

Foto: Andrea Gardnert och Petter Bjersér från KFUM
Andrea Gardnert och Petter Bjersér är YMCA:s ungdomsrepresentanter vid FNs Klimatmöte. Det här är del två av rapportering från Bonnförhandlingarna inför klimatmötet i Paris. Här kan du hitta första delen.

Ytterligare en tyfon, Koppu drog in över Filippinerna. Utanför förhandlingssalen så hade det bildats en kö. Förhandlingsstarten dröjde och allting hade satts ur spel, innan veckan ens börjat.

Öppningsceremonin föll isär. Det alla pratade om var den kraftigt redigerade handlingstexten och personerna bakom den., Daniel Reifsneyder (USA) och Ahmed Djoghlaf (Algeriet) är ordföranden under förhandlingarna och hade fått uppdraget att sammanställa parternas ståndpunkter efter Septembermötet. Texten som presenterades hade kortats ned från 80 till 20 sidor. Frågan var hur det kom det sig att texten var så obalanserad?

De flesta industrialiserade länderna förde fram att de inte var nöjda med texten, men att de ändå var redo att använda den som grund för förhandlingarna. Nozipho Joyce Mxakato-Diseko lyfte den Sydafrikanska namnskylten och begärde ordet för G77 och China, förhandlingarnas största grupp bestående av 134 icke industrialiserade länder. Hon deklarerade att det sätt som avgörande rättviseperspektiv uteblivit är helt oacceptabelt och att det var omöjligt för gruppen att acceptera den som grunden för veckans förhandlingar.

Rättviseperspektiven är många och har ofta målats upp som röda linjer under de mer än tjugo åren som klimatförhandlingarna pågått. För att ett nytt globalt avtal ska kunna slutas i Paris så krävs det att dessa meningsskiljaktigheter överbryggs genom kompromisser. En förutsättning för att nå kompromiss är att alla parters åsikter finns representerade.

Diseko kämpade nu för att förhandlingen ens skulle kunna börja med den största gruppen representerad. Det var i denna diskussion som hon påpekade att det sätt som hon nu måste förhandla för gruppens rätt till att få sin röst representerad, påminde om hur den svarta befolkningen var tvungen att rättfärdiga sin röst under apartheid. Detta blev ett omtalat och många gånger felciterat uttalande.

Konfrontationen var oundviklig. Ordförandeskapet anklagades för att aktivt marginalisera förhandlingarnas största koalition, och tvingades mot sin vilja att öppna upp texten igen. Parterna ägnade sedan eftermiddagen till att lägga till de textförslag som de ansåg saknades i den obalanserade texten. Diseko såg till att texten återigen innehöll stärka anknytningar till den konvention från 1992 som definierar ansvarsfördelning inom klimatförhandlingarna. Flertalet viktiga textförslag kring finansiering, rättighetsfrågor och ”loss & damage” lades till. Den gemensamma nämnaren för dessa förslag var att återförankra den konvention som hela processen utgår ifrån, ett perspektiv som successivt urvattnats.

I stormens öga stod Filippinerna som förespråkare för mänskliga rättigheter och ursprungsbefolkningars rättigheter. De förde fram ett textförslag som tagits fram genom ett initiativ mellan civilsamhällesgrupper, där vi från KFUMs Världsorganisation tillsammans med andra organisationer representerat ungdomars perspektiv. Vi har hoppats att den skulle kunna bli en nyckel till rättviseperspektiven.

Under tisdagen så kunde förhandlingarna inledas utifrån den nya texten, men samtidigt så stängdes dörrarna för civilsamhället. Detta trots att det tidigare har sagts vackra ord om vikten av transparens och civilsamhällets rättighet till delaktighet.

I samtalen med Sveriges huvudförhandlare Anna Lindstedt har hon sagt att de verkar för att brygga meningsskiljaktigheter, både inom EU och genom så kallade bilaterala samtal med andra parter. De påstår att de stödjer en transparent process, men de har inte lyft frågan om att öppna förhandlingarna. I plenumsalen och i presskonferenser var det istället de icke industrialiserade länderna som stod upp för civilsamhällets deltagande. De flesta av de resterande länderna undvek att kommentera frågan, men Japan gjorde klart att deras åsikt var att inga riktiga förhandlingar kan ske öppet.


Att den svenska delegationen tar tydligare ställning för rättvisefrågor, transparens och ökad ambition kan vara avgörande i fortsättningen. Det är en av delegationens största påverkansmöjligheter där de genom aktiv diplomati kan göra verklig skillnad.

Civilsamhällets roll är avgörande. Vi står upp för de mest marginaliserade grupperna, vi presenterar avgörande perspektiv på textförslag och vi garanterar en öppen och transparent process. Det är inte ovanligt att vissa förhandlingar är stängda, men under den här veckan som lägger grunden till Paris, har vi praktiskt taget varit helt utestängda.

Istället för att få ta del av processen med egna ögon, så får vi olika svar på vad som händer, beroende på vem vi frågar. I Paris så måste det bedrivas en transparent process där civilsamhället bjuds in som en del av lösningen.

Fredagen var den sista dagen av förhandlingar innan nationerna möts igen i Paris för att sluta ett avtal. Dokumentet består nu av 55  sidor med 1290 parenteser. Detta är dock en förbättring från Köpenhamn då texten bestod av 180 sidor och 2000 parenteser. Det stora framsteget är att parterna är överens om att använda detta som en grund för att fortsätta förhandlingarna i december.

Under det avslutande mötet, lämnades ingen oberörd när Mexikos ambassadör med gråten i halsen berättade om stormen Patricia som skulle nå hans land inom några timmar. Patricia är den starkaste orkanen som har drabbat den västra hemisfären, någonsin. Med klimatförändringar är värre stormar en av effekterna som väntas. Det krävs att parterna aktivt arbetar för att nå kompromisser där i-länderna faktiskt tar sitt historiska ansvar definierat i konventionen, samtidigt som de snabbast växande ekonomierna accepterar att de har det största ansvaret för framtida utsläpp.

Det är civilsamhällets roll att sätta press på politikerna att våga nå dessa kompromisser för att etablera ett transparent, ambitiöst och rättvist avtal. Parisavtalet måste sedan fungera som en katalysator för ett stärkt civilsamhällesengagemang även efter Paris, då det kommer vara nyckeln till att lösa klimatkrisen.

Här kan ni läsa texten inför Paris.

Petter Bjersér

Andrea Gadnert

Miljö online2

Liknande artiklar