Vätterns vatten hotas av gruvbrytning

Foto: Kenny Louie

Det här är ett reportage i två delar av planerna på mineralbrytning i Norra Kärr. I den här delen tar vi upp riskerna för vårt vatten och vår biologiska mångfald. I del två diskuterar vi samhällets behovet av mineralerna som ska brytas, och dilemmat med att förnybar energi slukar sällsynta jordartsmetaller.

I Sverige har vi alltid haft god tillgång till dricksvatten, en lyx som inte är förunnad alla länder. Men i framtiden möter vi nya miljöutmaningar. I södra Sverige förlitar man sig på att Vättern ska kunna försörja fyra miljoner svenskar med vatten. Nu kämpar ortsbefolkningen mot gruvbolag som vill bryta sällsynta jordartsmetaller på naturskyddat område. Därmed riskerar det värdefulla vattnet att bli förgiftat.

Utsikten över Vättern från Uppgränna är vidunderlig. Den djupblå sjön badar i höstsol. Huset vi befinner oss i ligger högt, med en trädgård som slutar i en brant och störtar ner i en smal slinga av gyllengul jordbruksmark. Enstaka maskiner rullar över de gyllene råg- och vetefälten där bönderna tar in sista skörden. Sedan tar sjön vid.

Utsikt från Uppgränna. På bilden syns ett så kallat hamlat träd.

Utsikt från Uppgränna. På bilden syns ett hamlat träd. Foto: Paula Lenninger.

Vättern är Sveriges näst största sjö, och den förser idag 250.000 människor med dricksvatten. I framtiden kan sjön även komma att släcka hela Mälardalens törst då Mälaren förväntas bli otjänlig som dricksvatten på grund av övergödning, klimatförändringar och förgiftning.

För Vättern finns det inga reserver, och sjön är därför vattenskyddsområde. Därutöver är den också skyddad på grund av dess biologiska värden, både i form av Natura 2000 med särskilt skyddsstatus och som så kallat biosfärsområde enligt FN-organet Unescos riktlinjer. Gruvan som allt handlar om är tänkt att ligga i Vätterns tillrinningsområde, en och en halv kilometer från strandkanten.

Kent Vedefors, som är medlem i nätverket Aktion Rädda Vättern, berättar att berggrunden är full av sprickor. Ur dem tränger grundvattnet upp i naturliga dammar uppe på berget. Här dricker kossorna som ännu betar obekymrat på det inmutade området sitt vatten. Han berättar också att sprickorna liksom lutar ner mot sjön, vilket innebär att ett läckage av miljöfarliga ämnen snabbare skulle nå Vättern.

Medlemmar i Aktion Rädda Vättern. Kent Tolgård längst till vänster, bredvid honom Thor Alhstrand.

Medlemmar i Aktion Rädda Vättern. Foto: Paula Lenninger

– Vattnet är vår största oro, säger Vedefors. Om grundvattennivån skulle sänkas, ja då blir det omöjligt att ha djur här. Vi arbetar hårt för att skapa ett långsiktigt hållbart jordbruk här på Vätternbranterna. Vi i Rädda Vättern-nätverket menar att det är fel att prioritera en miljöfarlig gruva på bekostnad av hållbara näringar, som dessutom ger mat- och vattentrygghet.

Hållbar vattenförbrukning bygger på principen att vattenreserverna fylls på i någorlunda samma takt som de förbrukas. Stora industrier som använder mycket vatten gör sina egna beräkningar för hur mycket grundvatten de kan förbruka utan att grundvattennivån sänks. Ibland räknar de fel. Det gjorde till exempel Northland Resources i Pajala, vilket resulterade i att grundvattennivån sänktes med 16 meter på fyra år. Biologiskt viktiga myrar torkade ut och renbetesmarker förstördes eftersom ingenjörerna hade tagit fel på sandhalten i jorden.

Miljöhänsyn lågt prioriterat i beslutsprocessen

Det kanadensiskt ägda företaget Tasman Metal har idag rätt att bryta mineral på ett område som skulle ta tiokvadratkilometer av Östra Vätternbranterna i anspråk. Det är lika stort som Södermalm, Gamla Stan och Skeppsholmen tillsammans. Främst ska de utvinna de två sällsynta jordartsmetallerna dysprosium och yttrium, men de utesluter inte att andra mineral kan komma att brytas i framtiden. Företaget har fått bearbetningskoncession, som tillståndet heter på gruvspråk, från Bergsstaten. Besluten har överklagats, både till regeringen och till mark- och miljödomstolen. Vedefors lyfter en vanlig kritik riktad mot hur beslut om gruvtillstånd fattas:

– Bergsstaten tar inte hänsyn till något annat än branschens intressen när de ger tillstånd att öppna en gruva. Vore det inte rimligt att en myndighet har ett mer holistiskt samhällsperspektiv? Miljöhänsyn borde ju vara prioriterat från början. Nu är beslutsprocessen snedvriden, gruvan är ju nästan igång när mark- och miljödomstolen ska fatta sitt beslut.

Vid alla former av gruvbrytning används olika kemikalier för att laka ur de mineral man vill komma åt ur det krossade berget. För att laka ur mineralerna utanför Gränna kommer man – ifall gruvan i Norra Kärr blir verklighet – att använda svalesyra. Den urlakade sanden innehåller kemikalier från processeringen och beroende av vilken typ av mineralbrytning det handlar om, även tungmetaller och radioaktiva ämnen som uran och torium. Avfallet lagras i dammar som kan jämföras med ett slags slutförvar: det kommer att vara mycket giftigt mycket länge, och måste förvaras på detta sätt i många generationer, men det kan också bli aktuellt för framtida utvinning av restmaterial.

Område med stor biologisk mångfald

Stavabäcken fotograferat i själva gruvområdet. Här planerar gruvbolaget att släppa ut 17 miljoner liter processvattenvatten varje dag.

Adelövsån. Här vill gruvbolaget släppa ut 17 miljoner liter processvattenvatten varje dag. Foto: Paula Lenninger Foto: Paula Lenninger

På en skogsinbäddad äng mitt i det inmutade området stannar Kent Vedefors bilen som vi åker i, så att jag ska kunna fotografera Adelövsån , där Tasman Metal planerar att släppa ut sjutton miljoner liter processvatten. Varje dygn. Jag ser mig lite förvirrat omkring, innan jag ser hur vegetationen på ängen ändrar karaktär och bildar en remsa av träd och hög vass. Jag får ta mig ner alldeles intill kanten för att se att det verkligen är en liten bäck som flyter fram under oss. Bäcken tillhör ett annat vattensystem än Vättern, och är sammankopplad med flera sjöar runtomkring Tranås, Linköping och Norrköping.

Det är inte bara Vättern som är skyddad enligt Natura 2000. Gruvområdet sträcker sig också över Narbäck, Holkaberg och Vändelstorp, som innehar samma skydd, då de enligt EU:s direktiv anses ”omfatta värdefulla naturområden med arter eller naturtyper som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv”. Området runt östra Vättern är också utnämnt till biosfärområde av FN-organet Unesco med anledning av traktens höga biologiska, kulturhistoriska och estetiska värden. Utmärkelsen syftar till att skapa ”modellområden där bevarande och utveckling går hand i hand”. Världsnaturfonden har pekat ut platsen till en av hundra så kallade ”hotspots” i Europa för skoglig biologisk mångfald.

Stavabäcken från en annan vinkel.

Adelövsån. Foto: Paula Lenninger

Hotad biologisk mångfald pekas ut av forskare som ett av de mest alarmerande miljöproblemen. Mångfalden behövs för att ekosystemen ska vara livskraftiga, så att de klarar olika förändringar utan att kollapsa, eller förändras i grunden. Naturligtvis påverkar giftiga utsläpp och förstört vatten arternas livschanser, men ett stort problem är att de förlorar sina livsmiljöer genom vad man kallar förändrad markanvändning. Det största hotet är det moderna jordbruket, men utbredda industrier och annan byggnation i artrika områden står högt upp på listan över vad som utrotar djur och växter. En gruva innebär därför att livsmiljöerna förstörs, oavsett om gruvan kommer att läcka giftiga ämnen eller inte.

Har inte råd att städa upp vid giftutsläpp

Namnet sällsynta jordartsmetaller ger ett sken av att mineralerna skulle vara ovanliga, men faktum är att Sverige antas ha stora fyndigheter av dessa mineral. Fyndigheten i Norra Kärr har varit känd sedan 1906, och har sedan dess varit föremål för flera geologiska studier. 1995 utnämndes fyndigheten till riksintresse av SGU.

– Vi är egentligen inte emot gruvor, säger Vedefors. Samhället behöver mineralerna som tas upp. Vad vi vänder oss mot är att det görs på ett så onödigt ansvarslöst och farligt sätt. Det finns nästan ingen plats i Sverige som kunde vara sämre ur miljösynpunkt. Tasman Metal har jättedålig ekonomi. De har inte råd att städa upp om gifterna skulle läcka ut i naturen.

Den gruva som Tasman Metal planerar karakteriseras inte av några särskilda hållbarhetsåtgärder utöver de åtaganden som krävs enligt svensk miljölagsstiftning. Brytningen kommer att ske i så kallade dagbrott, gruvor ovan jord. Dessa är kända för att ha betydligt större påverkan på miljön än underjordiska gruvor.

Vedefors påstående om Tasman Metals dåliga ekonomi får stöd av en undersökning genomförd av frilansjournalisterna Nils Resare och Emanuel Sidea för Svensk Natur. De konstaterar att företag som har dålig soliditet, det vill säga stora skulder i relation till det egna kapitalet, ofta får gruvtillstånd av Bergsstaten, trots att det är uppenbart att de inte kan betala kostnaderna för oväntade miljöproblem.

Enligt undersökningen har Tasman Metal en soliditet på 0,27 procent. Företaget har avsatt 50.000 kronor i säkerhet, vilket är en droppe i havet vad gäller kostnaderna för en sanering. Lappland Goldmines gruva i Svarträsk i Norrbotten kan nämnas som jämförelse. Skattebetalarna betalar en miljon kronor i månaden för att hålla giftutsläppen i schack, och den totala kostnaden förväntas överstiga 200 miljoner.

”Det går troll i gruvfrågan”

Sällsynta jordartsmetaller är bundna till radioaktiva ämnen i berggrunden, vilket gör brytningen mycket giftig. Det är också anledningen till att Sverige hittills inte har brutit dessa mineral. Till en början hävdade myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) att uranhalten i berget vid Norra Kärr var noll. Om så var fallet skulle det vara ännu svårare att motivera varför vi ska förlita oss på att Kina, som med sina slappa miljölagar producerar 95 till 97 procent av alla sällsynta jordartsmetaller på världsmarknaden, ska göra det smutsiga jobbet år oss.

Thor Alhstrand, som också är medlem i Aktion Rädda Vättern, tyckte att SGU:s resultat lät konstiga, så han bestämde sig för att själv kontrollera saken. Hans uranmätare gav tydliga utslag.

Erik Jonsson arbetar på SGU och har sedan flera år varit involverad i gruvprojektet vid Norra Kärr. Han antar att det felaktiga resultatet om uranhalterna beror på myndighetens mätmetoder. Eftersom de ska mäta av stora ytor snabbt och billigt så tar de stickprov, och eftersom uranhalten kan variera mycket inom en relativt liten yta, så kan resultaten bli missvisande. Han känner inte heller till huruvida sprickorna i Östra Vätternbranternas berggrund lutar ner mot sjön.

– För att få sådan information måste man mäta längs med marken. Det räcker inte med de flygmätningar som SGU utför. På Hallandsåsen gjordes en sådan undersökning, och efter att ha sett de resultaten stod det tydligt för varenda geolog att tunneln skulle innebära en katastrof. Mig veterligen finns det ingen sådan mätning av Norra Kärr.

Jonsson menar att fyndigheten är ovanligt lämplig att bryta ur miljösynpunkt, och att det inte föreligger någon

Platsen för provbrytningen.

Platsen för provbrytningen. Foto: Paula Lenninger

risk att Vättern kan bli förorenad. Vad beträffar de radioaktiva ämnena menar han att halterna är så pass låga (10 ppm enligt gruvbolagets egna siffror. red.anm) att de inte behöver någon särskild behandling, och att de är att jämföra med halterna i granitbrott på flera håll i Sverige.

– Hade de bedömts vara så pass höga att de skulle behöva förvaras under särskilda förhållanden, så hade svensk lagstiftning inte tillåtit någon gruva. Svensk lag är mycket restriktiv mot uranhantering.

I ljuset av att flera svenska gruvor har åsamkat stor skada på miljön, trots att företagen garanterade att det inte fanns några risker, förstår du varför människor anser att det är fel att riskera dricksvatten och andra naturvärden till förmån för gruvindustrin?

– Jo, man kan aldrig vara hundra procent säker på att ingenting går fel. Själva brytningen, den är i princip helt riskfri, eftersom berggrunden i Norra Kärr är ovanligt fri från tungmetaller. Riskerna finns i lakningen, då man använder diverse kemikalier, hydraulolja och andra miljöfarliga ämnen, i processen. Av ekonomiska skäl måste företaget förlägga lakningen till själva brytplatsen. Det skulle ju inte heller vara särskilt miljösmart att transportera iväg all malm någon annanstans.

Jonsson tycker att det ”går lite troll” i just gruvfrågan.

– Skulle de resonera likadant om det gällde öppnandet av en traktorfabrik? Eller ett återvinningsverk för plast? Gruvindustrin är inte mer förorenande än någon annan tung industri.

Uppmanar politiker att öppna ögonen

Gruvfolk och ortsbefolkning har ofta svårt att förstå varandra, visar samhällsvetenskaplig forskning. Det beror på att man inte ser på risk på samma sätt. Gruvföretagens representanter beräknar risk i kvantitativa termer, medan ortsbefolkningen ofta ser naturvärden, såsom vattenresurser, som ”ovärderliga”. Där, i brytningspunkten mellan den kvantitativa och den kvalitativa riskbedömningen, uppstår konflikter.

För aktivisterna i Aktion Rädda Vättern är vattnets värde utan jämförelse, både i kvalitativa och kvantitativa termer:

– Färskvatten kommer att bli en de mest eftertraktade resurserna i framtiden. Dels så kan vi ju inte leva utan vatten, men det kommer också utgöra en ovärderlig ekonomisk tillgång, säger Vedefors. Det är dags att våra politiker öppnar ögonen inför vad som håller på att hända, att vi låter det gå till spillo.

Miljö online2

Liknande artiklar