Europas äldsta urskog hotas av kalavverkning

Enligt uppgift till Supermiljöbloggen har Polens miljöminister Jan Szyszko skrivit ett tillägg i skogsplanen för Europas äldsta urskog, Bialowieza, som öppnar upp för kalavverkning. De nya instruktionerna gör det möjligt att kalhugga även den äldsta och mest känsliga delen av skogen.

Utanför nationalparkens buffertzon finns privata skogsägare som har påträffat granbarkborre. Av rädsla för att granbarkborren ska ta över och döda all skog, har konflikten mellan naturvården och skogsbruket i Bialowieza blivit alltmer ansträngt.

Genom att nationalparken och dess buffertzon inte tidigare har kunnat kalavverkas, bara plockhuggning har varit tillåtet och bara i buffertzonen, anser flera av de privata skogsägarna att urskogen är en grogrund för granbarkborren.

— Det är en helt ogrundad rädsla, säger Adam Bohdan från Workshop for all beings, en naturvårdsorganisation som verkar i området.
— Skogens träd har dött och växt upp igen om vartannat i tusentals år, det är det som utgör en urskog.

Konflikten om granbarkborren är inte ny, den finns även i Sverige. Det som är nytt i Polen är dess regering, och i just detta fall, den nya miljöministern.

Kolets försvarare

Polens nya miljöminister Jan Szysko har under klimatmötet i Paris utmärkt sig genom att bland annat starkt ifrågasätta temperaturmålet, och hylla koleldning. I Polen har han tillsammans med resten av den nya regeringen hunnit göra många snabba förändringar av avtal och lagar.

Organisationen Workshop for all Beings, som har arbetat i många år i Bialowieza med naturbevakning och inventering, har protesterat mot ändringarna i skogsbruksplanen men än har inget svar kommit från miljöministern. Däremot har chefen för nationalparken Bialowieza sparkats utan någon officiell förklaring.

Avskedningen följer regeringens agerande strax efter att partiet Lag och rätt vann valet i höstas, då man genast började avskeda dissidenter på mer eller mindre lagliga vägar.

— De här nya planerna går emot flera bindande överenskommelser, bland andra NATURA 2000, kända metoder för naturvård och Polens åtagande för att bevara världsarvet Bialowieza, säger Adam Bohdan till Supermiljöbloggen.

Skogsskyddet dåligt förankrat

Skyddet av skogen har alltid varit ifrågasatt av lokalbefolkningen, och runt milleniumskiftet var världsarvsutnämningen i fara på grund av otydliga skyddsregler och just för att den lokala förankringen av besluten lokalt var bra.

Enligt uppgift har Jan Szysko tidigare tagit tydlig ställning för lokalbefolkningen, och för ett aktivt skogsbruk. Det finns få jobb i området, utöver att jobba i skogen, vilket ökar trycket på skogen ännu mer.

— Vi kommer göra allt vi kan, använda alla lagliga medel som finns, för att stoppa den här hotande katastrofen, säger Adam Bohdan.

Bialowiezaskogen är ett världsarv som delas av Belarus och Polen, och är en del av den skog som för tusentals år sedan täckte stora delar av centraleuropa. I skogen finns därmed många värden kvar som vi i övriga Europa har tappat, så som en stor mängd död ved, både stående och liggande på marken. Här trivs därför bland andra vitryggig hackspett och många ovanliga lavar.

I skogen växer några av Europas högsta träd, och landskapet består av allt från tallskog till ädellövträd och myllrande våtmarker som aldrig har dikats eller på annat sätt påverkats av människan. Här betar även europas största däggdjur, visent, som efter utrotning kunde planteras ut igen tack vare individer som levde i djurparker i olika delar av världen. I dag utgör hjorden 30 procent av alla fria visenter i världen.

Skogen rymmer både många naturvärden, som en spännande historia vars kulturlämningar kan berätta mycket om den mänskliga historien från den här delen av världen. Det finns en lång tradition av forskning på det i stort sett ostörda ekosystemet och många nya arter har beskrivits från Bialowieza, vilket enligt UNESCO stärker områdets värde utöver det man kan se med blotta ögat.