Mattias Svensson: Frågan klimatskeptikerna måste besvara

KRÖNIKA: Skulle du bli glad eller ledsen om den globala uppvärmningen visade sig vara ett betydligt mindre allvarligt hot än vi tidigare trott?

Min vän Nils Lundgren är en klok person med en sund skepsis till mycket av rådande konsensus i samhället, så också till den globala uppvärmningen. Jo, tvärtemot vad många läsare här kanske tror, så är många klimatskeptiskt lagda personer alls icke några köpta lakejer eller dogmatiker. De är tvärtom folk som gillar att ifrågasätta, och som i brist på tillräckligt goda svar gärna fortsätter.

Därför tänkte jag ägna denna krönika åt hans fundering. I korthet: Anta att det visade sig att utsläppen av växthusgaser inte verkar ge någon uppvärmning, att El Nino och solaktivitet kan förklara senare decenniers temperaturvariationer. Fossila bränslen är med ens mer användbara och ett allvarligt hot undanröjt. Skulle du bli strålande glad och lättad över att hotet om en sådan domedag är borta, eller skulle du bli sorgsen och besviken?

Mitt svar: Jag skulle bli oerhört glad och lättad ju mindre av ett hot global uppvärmning visar sig vara. Utöver radikala åtgärder för att minska de fossila utsläppen så bedömer jag att mänskligheten är i behov av all tur vi kan få om vi ska kunna undvika problem i det värre spektrat för kommande generationer.

Men visst skulle en liten del av mig tycka det var jobbigt att ha haft fel. Vi har alla en confirmation bias, som gör att vi lättare tar till oss fakta som styrker våra slutsatser och värderingar. Och det är lätt att investera så mycket personlig prestige i en frågeställning att man helt ignorerar det som talar emot.

Särskilt kring stora hot tenderar närmast ett domedagstänkande utvecklas där precis allt är underordnat och förklaras av detta hot, må det sedan vara global uppvärmning, invandringen eller Israel-Palestinakonflikten. Med en sådan världsbild är det lätt att ändamålet får helga medlen, och direkt antiliberala och antidemokratiska åtgärder blir legitima i kampen. En vaksamhet mot sådant tänkande är alltid viktig, och där är den Lundgrenska kontrollfrågan faktiskt till hjälp.

Men den vaksamheten krävs också bland klimatskeptiker. De behöver ha ett svar på följande motfråga.

Ponera att den överväldigande majoritetsuppfattningen bland forskare om den globala uppvärmningen är sann. Att det stämmer som NASA rapporterar att uppvärmningen i år fortsätter, trots att El Nino avtagit och att solaktiviteten de senaste 35 åren talar för nedkylning och inte för de stigande temperaturer som uppmätts.

Att prognoserna stämmer om de risker som följer för irreversibla och för mänskligheten negativa förändringar som stigande havsnivå, försurning av världshaven, att golfströmmen avtar, temperaturtoppar kring ekvatorn som är svåra att leva med, ändrade vatten- och väderflöden vilket gör stora delar av vår nuvarande infrastruktur obsolet och försvårar för växt- och djurliv.

Om detta är en åtminstone sannolik framtidsutsikt givet mänsklighetens utsläpp av fossila bränslen. Vad bör vi då göra, politiskt och privat?

Mitt svar, som jag utvecklar i Miljöpolitik för moderater – och för alla andra, är prissättning av utsläpp och en ambition att gradvis minska de fossila utsläppen. Mycket, inte minst stabila institutioner, talar dessutom för att rika och demokratiska västländer bör gå före i denna utveckling.

Personligen försöker jag äta mindre kött, cykla och klimatkompensera om jag flyger. Mitt svar kan förstås ifrågasättas som fel och för lite, eller för mycket och för dyrt. Ja, det är precis detta som borde vara diskussionen. Och även den mest inbitne klimatskeptiker är svaret skyldig.

Mattias Svensson


Supermiljöbloggens fasta krönikörer heter Johanna Grant, Mattias Svensson, Kitty Ehn och Anders Wijkman. Åsikterna är krönikörernas egna och behöver varken spegla åsikter från övriga krönikörer eller Supermiljöbloggens skribenter.

För diskussioner är ni välkomna till Supermiljöbloggens facebooktrådar, och för rättningar och tankar kring innehållet får ni gärna kontakta krönikören eller SMB-redaktören Beatrice Rindevall.

Miljö online2

Liknande artiklar