Bara naturlig försurning – hur surt är det?

Malin Sahlin, Skog
Foto: Malin Sahlin

Det tredje svenska miljökvalitetsmålet i SMB:s måndagsserie är Bara naturlig försurning, ett mål som skapar riktigt sura miner på SMB:s redaktion. Ännu ett mål som inte uppnås.

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

– riksdagens definition av miljökvalitetsmålet.

Vad handlar målet om?

Svaveldioxid och kväveoxider från utsläpp orsakade av människan har lett till att marker och vattendrag blivit surare och att den biologiska mångfalden minskat i drabbade områden.

Utsläppen kommer framförallt från transport- och energisektorn. Skogsbruket har även det en betydande roll då markerna och avrinningsvattnet kan påverkas ytterligare vid uttag av biobränsle.

Vad görs?

Nationellt: I Sverige har kalkning använts under flera decennier för att förbättra tillstånden i framförallt sjöar och vattendrag. Det är en metod som har haft positiv effekt, men som löser problemen kortsiktigt då ny kalkning måste göras med jämna mellanrum eftersom utsläppen som leder till försurning fortsätter. Även kalken som används i stora mängder måste komma någonstans ifrån, vilket kan ge betydande påverkan på framförallt lokala områden kring kalkbrotten.

Till skogsmark tillförs aska från skogsenergi för att balansera upp de försurade markerna. I framförallt södra Sverige används aska där de ingående näringsämnena bidrar till att minska försurningen och täcka upp för det som tagits ut vid avverkningen. Döda träd lämnas kvar vid avverkning för näringstillförsel, likaså kan grenar och toppar lämnas på försurade skogsmarker. Skogsstyrelsen tog fram en handlingsplan för askåterföring 2015.

Biobränsle är, samtidigt som uttaget bidrar till försurning, nödvändigt för omställningen från fossila energikällor till förnybara. Utan biobränslet från skogen skulle vi troligtvis behöva använda betydligt mer fossila bränslen. Men om inte askåterföringen ökar med tiden så att uttagen balanseras kan inte bioenergin från skogen sägas vara långsiktig hållbar. Dock blir det här en delad fråga där lokala värden vägs mot globala effekter. Det som Sverige kommer att behöva arbeta mot i än högre grad i framtiden, är ett hållbart skogsbruk som i minsta möjliga mån ökar försurningen.

Även Vattenmyndigheten har lagt fram förslag till åtgärdsprogram där Skogsstyrelsen behöver utveckla underlag och rådgivning samt även kanske nya styrmedel för att minska den försurning som sker inom skogsbruket.

Globalt: Ny teknik och ändrat regelverk ska få utsläppen från sjöfarten att minska, både genom ändrat svavelinnehåll i bränslet och bättre teknik för rening av vad som släpps ut. Det har även kommit direktiv för utsläpp från medelstora förbränningsanläggningar som förhoppningsvis kommer leda till mindre och renare utsläpp.

EU-kommissionens förslag till ny luftvårdspolitik har sen 2015 intensifierats. Vad resultaten blir återstår att se. Det kopplar även tätt samman med miljökvalitetsmålet Frisk Luft som SMB skrev om förra veckan.

Uppnås målet?

Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder – Naturvårdsverket.

Med andra ord kommer miljökvalitetsmålet inte att kunna uppfyllas som det ser ut idag. Framförallt behövs hårdare lagar och krav på internationell nivå för att minska utsläppen från industri-, energi- och transportsektorn, då inkluderat den internationella sjöfarten.

Statusen för många sjöar har förbättrats i Sverige, tack vare framförallt kalkning. Men kalkningen är inte ett sätt att lösa problemen långsiktigt, bara dämpa påverkan på kortare sikt. Det betyder att Sverige måste jobba ännu hårdare och verkligen gå i framkant för att drastiskt minska bakgrunden till problemet, det vill säga utsläppen av försurande ämnen på både nationell och internationell nivå.

Det behövs dessutom tas fram ordentliga, funktionella åtgärdsprogram för återinförandet av näring till drabbade skogsmarker. Om askåterföringen, den metod som lyfts fram i miljökvalitetsmålet, verkligen ska fungera, krävs det ett ordentligt arbete inom hela skogsbruket. Det räcker inte att handlingsplaner tas fram om åtgärderna stannar i teorin och inte används konsekvent i det praktiska arbetet.


 Bakgrund:

Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning handlar om att marken och vattnet har blivit surare genom nedfall av surt regn till följd av utsläpp från energiframställning och transport. Framförallt är det svaveldioxid (H2SO4) och kväveoxider (NOx) som har bidragit till försurningen i Sverige, även om andra ämnen spelar in.

Många sjöar, vattendrag och marker i Sverige har naturligt ett lågt pH-värde som växt- och djurliv är anpassade till. Dock påverkar människans utsläpp försurningen i den grad att pH-värdet har sjunkit till farliga nivåer. När svaveldioxid reagerar med vatten bildas svavelsyra, en syra med lågt pH-värde. Likaså kan kväveoxider reagera och bilda salpetersyra. När regnet faller ner och rinner ut i sjöar och vattendrag sjunker pH-värdet och både djur och växter får svårt att anpassa sig.

Statusen för svenska vattendrag och sjöar har blivit betydligt bättre än tidigare tack vare direkta åtgärder och minskade utsläpp av framförallt svaveldioxid. Dock återstår fortfarande mycket jobb för att nå målet som säger att det enbart ska finnas naturlig försurning.

Även markförsurning är ett problem, där framförallt skogsmarker är drabbade. Många skogsmarker är naturligt näringsfattiga, men påverkas vid uttag av biobränsle då de näringsämnen som är bundna i träden försvinner från ekosystemen istället för att brytas ner igen och återinföras till kretsloppet.

Läs tidigare artiklar i SMB:s måndagsserie:

1. Begränsad klimatpåverkan

2. Frisk luft

Miljö online2

Liknande artiklar