Hav i balans samt levande kust och skärgård – ja tack!

Foto: Petr Vodička /CCA-Share 4.0

Det tionde svenska miljökvalitetsmålet i SMB:s serie är Hav i balans samt levande kust och skärgård, ett mål som påverkar stora delar av Sverige. 

Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

– riksdagens definition av miljökvalitetsmålet.

Vad handlar målet om?

Miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård inkluderar mycket av det som tagits upp tidigare i SMB:s miljömålsserie, bland annat övergödning, biologisk mångfald, försurning och miljögifter. Här ligger fokus på våra omgivande hav och kuster och deras ekologiska status. Många växt- och djurarter minskar idag till följd av människans påverkan.

Det är inte bara direkta faktorer såsom överfiske och nedskräpning som har negativ effekt på havens och kustlandskapens status. Hård exploatering, båttrafik och omfattande turism påverkar också. Havens ekosystemtjänster försämras, något som i slutänden slår tillbaka mot människan.

Haven är, precis som luften, något som är gränsöverskridande och kräver gemensamma åtgärder från alla omkringliggande länder. Förutom nationella åtgärder krävs regleringar på EU-nivå och internationell nivå.

Vad görs?

Idag finns ett stort antal åtgärdsprogram, strategier och samarbeten på olika nivåer. Förhoppningsvis kommer de här åtgärderna kunna ha en betydande, positiv påverkan på den ekologiska statusen för hav, kuster och skärgård.

Nationellt: Det görs idag en hel del på nationell nivå där olika parter av samhället arbetar med frågor i både liten och stor skala. Havsmiljöförordningen har tagit fram åtgärdsprogram, likaså finns samarbeten och projekt för att minska det marina skräpet. Sveriges regering tog under 2015 fram en ny, maritim strategi som ska koppla samman ökad sysselsättning inom maritima näringar med minskad miljöbelastning.

EU: Regleringar och lagstiftning sker framförallt på EU-nivå, vilket betyder att fiskekvoter och andra regelverk i många fall inte sköts av det enskilda landet. En del arter har under de senaste åren fått minskade kvoter, vilket kan gynna arternas tillväxt. Dock har EU gett andra arter utökade kvoter istället. Om en art hela tiden balanserar kring överfiskad eller inte verkar det väldigt osäkert att då släppa på kvoterna och låta mer tas upp.

Frågan kring invasiva arter ligger även den på EU-nivå, även om planerna är att ta fram en svensk lista med främmande arter som kan skada den biologiska mångfalden som finns runt Sverige.

Det finns ett flertal  EU-direktiv som arbetar med problematiken i Östersjön och Västerhavet. Bland annat kan nämnas art- och habitatdirektivet, havsmiljödirektivet, vattendirektivet och havsplaneringsdirektivet.

Internationellt: Helcom är förkortningen för Helsingforskonventionen som arbetar för en bättre status i Östersjön. Konventionen arbetar på många plan för att minska de problem som Östersjön utsätts för. Förra året antog de en regional aktionsplan för att minska nedskräpningen, likaså pågår arbete för att sprida kunskap kring Helcoms rödlistor.

Uppnås målet?

Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder – Naturvårdsverket.

Ett flertal olika EU-direktiv är inkopplade för att förbättra statusen för Sveriges hav och kustlandskap. Sverige, precis som andra länder kring EU är skyldiga att följa dessa, men de ser ut att vara långt ifrån tillräckliga. Avrinningsområdena till Östersjön är enorma och domineras av jordbruk, skogsbruk och urbana områden. Det görs insatser, men ofta otillräckliga mot vad som behövs för att få till en genomgående positiv förändring.

Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram inom vattenförvaltningen för 2015-2020 väntar fortfarande på beslut från regeringen. Likaså har landsbygdsprogrammet som bland annat är till för att minska övergödningen fått minskat stöd och dessutom blivit försenat, något som påverkar miljön negativt.

Mycket görs idag, men det är långt ifrån tillräckligt. Det finns inte ens en positiv utveckling kring miljömålet. Vi får hoppas att Sveriges klimatminister som har haven som sin hjärtefråga kan trycka på att ännu mer görs ännu snabbare – för det behövs.

Bakgrund:

Den ekologiska statusen för Östersjön är dålig. Havets egna förutsättningar med bräckt vatten, djupa bottenfickor och ett smalt, grunt område för in- och utflöde påverkar havets möjlighet att ha ett bra buffertsystem.

Det är dock den mänskliga påverkan som förstärker de negativa effekterna. Övergödningen leder till att dessa djupa fickor förlorar sitt syre och de levande organismerna på botten dör. Utan ett bra inflöde av nytt syrerikt vatten som kan blanda om ökar arealen av syrefria bottnar.

Den biologiska mångfald som finns i Östersjön är ofta marina eller sötvattenlevande arter som anpassat sig till ett liv i bräckt vatten. På grund av sin anpassning är de ofta skörare och mindre stresskänsliga för förändringar, vilket gör att Östersjöns status kanske slår hårdare mot den biologiska mångfalden än den skulle i andra hav.

Många länder är det som ska samsas om Östersjön. Alla med sina egna utsläpp av övergödande ämnen, miljögifter, nedskräpning och försurning. Om dessutom all båttrafik som korsar havet räknas in blir det den en enorm belastning på ett redan skört hav.

Även Västerhavet på andra sidan landet står inför stora utmaningar med invasiva arter, överfiske, övergödning och nedskräpning.

Läs tidigare artiklar i serien:

Vill du läsa mer om miljömålen och vad de innebär? Klicka här

Miljö online2

Liknande artiklar