De åker Vasaloppet i djurdräkt – för att rädda skogen

Anna och Daniel i skidspåret
Foto: Anna Frisk & Daniel Zetterström

Det norra skogsbältet lagrar mer kol än alla regnskogar i världen. I sin kampanj för att rädda det norra skogsbältet menar Greenpeace på att hoten mot den boreala skogen är en tickande klimatbomb. Anna och Daniel bestämde sig för att bidra till kampanjen på sitt eget sätt.

Anna Frisk och Daniel Zetterström åker Vasaloppet i varsin djurdräkt på söndag, av en mycket speciellt anledning – för att samla in pengar till Greenpeace kampanj för att rädda det norra skogsbältet.

Enligt Greenpeace hotas det norra skogsbältet, som sträcker sig genom Norden, Ryssland, Kanada och Alaska, av destruktiv avverkning. Bara tre procent av skogen är skyddad, vilket kan jämföras med regnskogen där 27 procent är skyddad.

Både Annas insamling och Daniels insamling är redan uppe i över 15 000 kr var. Här berättar de för Supermiljöbloggen om varför de antagit utmaningen att skida nio mil.

Hur kan en göra för att avverka skog på ett mer hållbart sätt?

Daniel: Det stora problemet idag är ju att alldeles för lite yta har ett skydd. FN har identifierat att 17% måste skyddas för att våra skogar ska må bra. Så det Greenpeace vill få igenom är att de stora företagen och framför allt det statliga skogsbolaget Sveaskog ska låta mer av sina skogar vara. Det är inget orimligt, tänk att de får avverka mer än 80% av alla Sveriges skogar.

Ett annat problem är att större och större maskiner används, vilket lätt förstör marken. Skogen är förnybar, men inte oändlig. Den är bara förnybar så länge den får en chans att återhämta sig, och för det behövs större partier av välmående skogar!

Anna: Än så länge är endast några få procent av den svenska skyddsvärda skogen skyddad, vilket enligt FN inte är tillräckligt för att se till att skogen är levande och välmående.

En annan viktig aspekt är att göra det möjligt för våra lagar att följas. 97 procent av all avverkning sker i blindo då Skogsstyrelsens budget bara räcker till att inspektera tre procent av den aktuella skogen innan avverkning. Skogsstyrelsen får alltså inte den budget som behövs för att kunna hålla sig till de regler som finns.

De stora skogsbolagen har också alldeles för stort inflytande i skogspolitiken. För stor makt och ett samtidigt starkt ekonomiskt vinstintresse hos skogsindustrin är svårt att kombinera med en hållbar skogsavverkning.

Hur stor erfarenhet har ni av skidåkning?

Anna: Jag är född och uppvuxen i Borlänge. Utflykter i naturen har varit en stor del av min uppväxt. Så fort det fanns tillräckligt med snö var det skidåkning i Gyllbergen, ett naturreservat strax utanför Borlänge, som gällde.

I helgen som var åkte jag två långa turer med pappa. Vi konstaterade flera gånger att det är magiskt och helt sjukt att det finns ett så här vackert ställe att åka omkring på. Så var känslan.

Men kanske är det inte så sjukt. Kanske är det motsatsen som skulle vara sjuk. Att naturreservat som Gyllbergen inte skulle finnas, för oss att njuta av och för djur och växter att leva i.

Daniel: Jag har väldigt liten erfarenhet av skidåkning, jag har mest lånat sådana där gamla skidor med piggar i pjäxorna. Detta är min första vinter med egna moderna skidor!

Vad betyder skogen för dig?

Daniel: För mig är skogen en oas från det samhälle vi lever i, att få glida ut i det tidlösa och bara vara en del av det hela! Det är läkande, ger svar på frågor som kanske inte får plats i det tempo som vårt samhälle innebär!

Anna: Enormt mycket. Skogen har gett, och ger mig fortfarande, massor. Den är min träningsplats, min andningsplats, den var min lekvärld som barn, min tankesorterare, en nyfikenhetsväckare, en hitta ro-hjälpare och en trygghet.

Jag bor nu ganska centralt i Örebro. Varje dag cyklar jag igenom stan till och från skolan. Att då ibland komma ut i skogen, bort från konsumtionshjul och effektiviseringsfokus, kan vara så himla skönt.

Och så den viktigaste frågan, vilka djur ska ni klä ut er till?

Anna: Jag ska åka som fjällräv i vinterstass! Fluffig och vit alltså.

Daniel: Jag ska vara en vitryggig hackspett! Det är en väldigt talande art för hur våra skogar behandlas, nu finns bara cirka 25 stycken kvar på grund av den svenska skogspolitiken. Så jag tänkte bli den 26:e.

Här kan du skänka pengar till Daniels insamling och Annas insamling!

Miljö online2

Liknande artiklar