Sverige besviket efter EU-överenskommelse om klimatet

Utsläppen av växthusgaser från transporter, byggnader, jordbruk, mindre industrier och avfall i EU ska minska med 30 procent till 2030 jämfört med 2005, kom EU-kommissionen, EU-rådet och EU-parlamentet överens om i slutet av december. 

Rikare medlemsländer har fått ett större ansvar än fattigare för att EU:s utsläppsmål ska nås. Exempelvis ska Sverige och Luxemburg minska sina utsläpp med 40 procent, medans Bulgarien får ha sina utsläpp oförändrade mellan 2005–2030.

Men utsläppsminskningen kan i praktiken bli lägre än 30 procent. Det beror på så kallade flexibla mekanismer, se fördjupning nedan, som gör att en del av utsläppsminskningarna som ska ske inom områdena som nämns ovan kan flyttas till elsektorn eller skogsbruket istället. Detta gör att utsläppsminskningen i praktiken kan bli 26 procent, enligt en analys från tankesmedjan Sandbag.

Den svenska regeringen är besviken över resultatet och hoppas att ambitionerna ska höjas när lagen ska ses över 2024.

Omställningstrycket i den här lagen är litet. Vi var ett av de länderna som tryckte på, men vi fick inte mycket gensvar, säger Fredrik Hannerz (MP), politiskt sakkunnig hos klimatminister Isabella Lövin (MP) till Altinget.

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

FÖRDJUPNING: SÅ FUNKAR EU:S KLIMATPOLITIK

EU:s klimatpolitik består av tre delar.

En av delarna är handel med utsläppsrätter (kallad EU ETS). I den ingår 11 000 energiintensiva anläggningar som exempelvis kolkraftverk, oljeraffinaderier och stålverk. EU sätter ett tak för hur mycket dessa anläggningar får släppa ut totalt och sedan kan företagen handla utsläppsrätter med varandra så länge den gemensamma utsläppsgränsen inte överskrids. De utsläpps som ingår i utsläppshandeln ska minska med 43 procent till 2030 jämfört med 2005.

Målet på 30 procent utsläppsminskning till 2030, som denna artikel handlar om, innefattar de utsläpp som inte finns med i handeln med utsläppsrätter. Detta är alltså utsläpp från transporter, byggnader, jordbruk, mindre industrier och avfall (kallad ESR-sektorn).

Den tredje delen av EU:s klimatpolitik handlar om skogsbruket och övrig markanvändning. Målet där är att skogen och marken mellan 2020–2030 ska binda lika mycket koldioxid som det släpper ut och därmed bli koldioxidneutralt.

Men genom så kallade flexibla mekanismer finns dessutom möjligheten att flytta delar av utsläppsminskningarna mellan olika tidsperioder och mellan de tre delarna som EU:s klimatpolitisk består av. Om länderna har ett överskott på utsläppsrätter kan de använda en del av dessa till att släppa ut mer inom ESR-sektorn. Dessutom får ett land som binder mer koldioxid än vad det släpper ut från skogsbruket får ”flytta” den utsläppsminskningen till transport- och byggnadssektorn och där använda den för att släppa ut mer koldioxid.

Miljö online2

Liknande artiklar