Fossilfritt jordbruk är nödvändigt för livsmedelsberedskapen

Foto: Myndigheten för Samhällsskydd & Beredskap

Hur länge räcker egentligen maten i händelse av en samhällskris? Sveriges självförsörjning av livsmedel är uppe på agendan, men ny forskning från SLU visar att det inte bara handlar om hur mycket mat vi importerar.

I slutet av maj gick Krisberedskapsveckan av stapeln i Sverige. I samma veva fick alla medborgare broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” ut i brevlådan. Som en del av krisberedskapen rekommenderar försvarsberedningen att Sverige återupptar livsmedelsberedskapen som varit nedlagd sedan 90-talet.

I samband med det kommer en ny rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som visar inte bara att, utan också hur vi behöver bygga upp en livsmedelsberedskap för att klara en samhällskris. Såsom systemet ser ut idag är vi beroende av transport och import för att kunna producera mat överhuvudtaget. Det systemet är känsligt även för små störningar i samhället.

Debatten handlar ofta om att Sverige inte har tillräcklig självförsörjning av livsmedel. Men vårt stora importbehov av insatsmedel till jordbruket, som drivmedel, gödsel, växtskyddsmedel, utsäde och foder, är ett mycket större problem, säger Camilla Eriksson, forskare vid SLU som står bakom rapporten med finansiering från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i ett pressmeddelande.

Rapporten lyfter fram andra sätt att klara av en krissituation än klassisk beredskap med lagring av livsmedel och högre grad av självförsörjning.

Att minska andelen importerade grödor och istället odla mer här blir självklart viktigt för att minska sårbarheten, men det är inte det enda som är av betydelse. Bland annat lyfts en större andel vegetabilier fram som en del av strategin för en fungerande livsmedelsberedskap. Alternativa gödselmedel diskuteras också, bland annat möjligheten att använda matavfall och mänsklig avföring som gödsel.

Men den kanske viktigaste slutsatsen är inte vad vi äter, utan snarare vad vi är beroende av för att producera maten. Eller som det sammanfattas i rapporten – ”den låga självförsörjningsgraden av insatsmedel till jordbruket är alltså ett större problem än den låga självförsörjningsgraden av livsmedel”.

Omständigheter har ändrats. Vi är mer beroende av internet, högteknologiska maskiner och täta transporter för livsmedelsförsörjningen i dag än vi var då. Men det finns också nya möjligheter om vi utgår från aktuell forskning. I stället för att lagra konstgödsel och diesel som gjordes under kalla kriget, har vi nu en möjlighet att ställa om livsmedelsproduktionen till alternativa drivmedel och gödsel som kan produceras i Sverige. Detta har föreslagits som åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, men skulle även minska sårbarheten vid kris eller krig. Det ligger både i linje med Sveriges nya livsmedelsstrategi och arbetet med att uppnå ett fossilfritt Sverige 2050 och med internationella överenskommelser som exempelvis Parisavtalet, fortsätter Camilla Eriksson.

Enligt rapporten skulle ett fossilfritt jordbruk med en inhemsk produktion av insatsmedel minska Sveriges importberoende dramatiskt, och samtidigt öka motståndskraften mot samhällsstörningar. Även om de tekniska lösningarna som behövs för att ställa om jordbruket redan finns idag, så produceras det varken alternativa drivmedel eller gödsel för att en omställning ska vara möjlig.

Den bästa politiken för ett nytt civilt försvar vore därför att införa politiska styrmedel och satsningar för att skynda på en omställning till fossilfritt lantbruk, menar Camilla Eriksson.

För att diskutera hur den nya tidens livsmedelsberedskap bör utformas bjuder SLU in till ett seminarium den 4 juli under Almedalsveckan med rubriken Käk för kris och krig. Vid seminariet deltar Försvarsberedningen och berörda myndigheter och aktörer i livsmedelsbranschen.

Miljö online2

Liknande artiklar