Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Analys

    Goldmann: Fossilt i fordonsflottan med KD

    Foto: Mattias Goldmann

    Vad kan Kristdemokraterna bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    En kristdemokrat är ordförande för Klimatkommunerna, Helsingborg där KD länge ansvarat för klimatarbetet närmast prenumererar på miljöutmärkelser och KD var först i Sverige att driva grön skatteväxling. Men i valrörelsen har KD anslagit en annan, närmast klimatfientlig ton – varför? Och vad innebär det konkret? 

    ”Kristdemokraternas miljöpolitik grundar sig på förvaltarskapsprincipen”, slår KD:s klimatrapport fast. Vad det innebär mer konkret får vi begränsad information om, men att det är något annat än föregångslandsmetodiken blir tydligt när man hör Kjell-Arne Ottosson, miljö- och klimatpolitisk talesperson.

    Han varnar för riskerna med att Sverige går för långt före på klimatområdet, återkommer till att det kan leda till för höga kostnader och att näringslivet flyttar. Han har visserligen inga exempel på det men tycks genuint rädd för att Sverige på allvar ska gå före i omställningen. 

    ”Sveriges förmåga att framställa produkter, varor och tjänster med lägre klimatavtryck än konkurrenternas ska erkännas och främjas”, slås samtidigt fast – här finns ändå något av föregångslandstanken, men vad det är för erkännande som idag saknas är oklart.

    I Miljömålsberedningen resoneras kring att Sverige ska få öka sina egna utsläpp för att vår export är så grön, och ungefär här verkar KD hamna – denna möjlighet till sänkta ambitioner på hemmaplan är också grunden till att SD är för Miljömålsberedningens förslag. 

    KD slår rekord i hänvisningar till andra i sitt avsnitt av Klimat for dummies-podden. Formellt har Kjell-Arne Ottosson rätt, han är miljö- och klimatpolitisk talesperson och andra har hand om energi- och näringsfrågor, men klimatrapporten han skrivit under och nyligen lanserat har energifrågorna som en bärande del.

    KD:s hemsida toppas i skrivande stund av ”KD hanterar elkrisen”, med pristak på el med ”vanliga villaägare” som utpekad grupp att skydda och ”stoppa utbyggnad av elkablar”. Enligt ledande nationalekonomier som Lars Calmfors och John Hassler innebär detta att elbristen förvärras och klimatpåverkan ökar – att Ottosson inte kan resonera om detta är svårbegripligt, eller tecken på att hans mandat och uppdrag tar slut så fort klimatfrågan har med något annat område att göra. 

    ”Sverige behöver mer el i takt med att befolkningen ökar, basindustrin blir fossilfri och fordon elektrifieras”, anger KD:s klimatrapport.  Just detta ”i takt med” är ju ett bekymmer för energislag som tar lång tid att få på plats, och KD anger i sin energirapport att ”problemet är att det kommer ta lång tid innan tillräcklig kapacitet är på plats”.

    Då kunde det vara logiskt att teknikneutralt efterfråga de fossilfria lösningar som bäst kan lösa problemen på tillgång i närtid, inklusive effektiviseringar och energilager. Men förutom en udda vurm för småskalig vattenkraft, satsar KD ensidigt på kärnkraft och avvisar till exempel att det ska bli lättare att få tillstånd för ny vindkraft. 

    400 miljarder kronor till kärnkraften i kreditgarantier är KD:s största satsning inom klimat och energi, i enighet med M, SD och L. Varför politiken ska peka ut och stimulera enskilda energislag på det här sättet är inte givet, Ottosson menar att kärnkraften har unika, positiva egenskaper – men med rimliga spelregler bör den då kunna stå på egna ben. 

    Effektivisering tycks inte intressera KD särskilt. Den kan ske snabbt, ofta kostnadseffektivt och med små intressekonflikter. Men Ottosson har inga exempel på hur det ska gå till, och i klimatrapporten finns heller inga. Tvärtom lyfter KD i positiva ordalag fram serverhallar: ”Svenska datacenter är utifrån vår energiproduktion hållbar” slår de helt enkelt fast. De tar mycket plats, ger få jobb och använder enorma mängder el som de får med samma jätterabatt som tung basindustri, skatten är 0,5 öre per kilowattimme.

    KD var först i svensk politik med skatteväxling men använder sig inte längre av modellen, annars vore en enkel växling i form av högre skatt för datahallar och lägre för hushåll både faktiskt rimlig och politiskt aptitlig. 

    Mest fossilt i fordonsflottan av alla partier, jämte SD, är konsekvenserna av KD:s politik. KD vill sänka inblandningen av förnybart i bensin och diesel till den lägsta nivån EU tillåter, Ottosson säger att Sverige ska ”sänka reduktionsplikt tills vi verkligen har tillräckligt med biodrivmedel, sen kan vi gasa på”.

    Biodrivmedelsbranschen säger tvärtom att det är genom att garantera en ökande volym som de vågar investera i tillverkning, hur man skapar en större marknad genom att minska den lyckas inte Ottosson förklara. Därtill har hans partiledare ett annat besked, hon utlovar att reduktionsplikten ska kvarstå på EU:s nuvarande lägsta nivå under lång tid. I skarp kontrast med Ottossons resonemang om att alla ska öka sina krav i ungefärligen samma takt, så ska kraven inte ökas alls. 

    Ska biodrivmedelsproduktionen öka i Sverige är jordbruket troligen relevant: dess rest- och biprodukter, gödsel, slam och kanske grödor. Men i KD:s klimatrapport nämns svensk jordbruksmark enbart utifrån att det bör bli lättare att placera solceller där. På sina håll är det säkert ett klokt val, men för ett parti som gör anspråk på att vara det nya landsbygdspartiet är det trots allt magert.

    Det fossila gagnas ytterligare av att KD tillsammans med M, SD och L vill sänka skatten på bensin och diesel under EU:s lägsta nivå – Sverige ska inte vara mindre av en föregångare i omställningen utan ligga efter. KD:s mångåriga kommunalråd i Örebro Lennart Bondesson kallar satsningen på mer och billigare fossila bränslen för idiotisk, en svidande kritik som är svår att helt avvisa.

    Därtill radar KD i sin klimatrapport hur liten klimatnyttan skulle vara med ökade satsningar på mer hållbara transportval som tåg och cykling, just sådant KD drivit i kommuner där de ansvarat för klimatfrågorna, som Helsingborg och Örebro. 

    ”Det är inte politikens uppgift att tvångskommendera hur människor ska transportera sig,” skriver Ottosson i KD:s klimatrapport. Ottosson har utifrån sin värmländska kontext säkert en poäng i att Sverige behöver bilen, men vem vill tvångskommendera?

    I Klimat for Dummies framgår det inte och hårda ordval utan belägg som detta är svåra att förena med den kristna värdegrund som anspelningen till förvaltarskapstanken jämte partiets namn får oss att tro att partiet utgår ifrån. 


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Kristdemokraternas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Stötta SMB

    Sedan 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
    Här kan du läsa vad pengarna går till.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.