Så argumenterar partierna om klimatet

Maria Wolrath Söderberg, docent i retorik och medlem i Researchers’ desk, har tittat närmare på hur partierna resonerar om klimatpolitiken. Vad betonar de, vad tar de för givet och vilka är deras strategier för att tilltala sina väljare?

Analysen i sin helhet hittas i Researchers’ desks nya rapport som utvärderar partiernas klimatpolitik mot forskning. Moderaterna avböjde att svara på enkäten till rapporten.

Sammanfattningsvis kan man urskilja några vattendelande frågor:

• Tar man vetenskapen om klimatkrisens akuthet på allvar? Där ser vi hela spannet från förnekelse till krismedvetenhet.
• Ska klimatkrisen hanteras nu eller sedan? Många av partiernas förslag som bygger på tekniska lösningar tar många år att realisera och det finns dessutom tveksamheter i potentialen att skala upp dem (exempelvis när det gäller koldioxidinfångning och lagring). 
• Vem ska ta ansvar? Vi eller/och andra länder, systemet, marknaden eller/och individen? Med några få undantag placeras ansvar på sådana sätt att medborgaren ska känna sig trygg med att slippa förändra sin livsstil.
• Vad ska lösa problemet? Vi ser starkt fokus på mer elproduktion/överföring och renare produkter men lite om minskningar och effektiviseringar.
• Vem är egentligen offret i omställningen? Är det vi som ska skyddas från omställningen eller andra (på andra platser i världen eller i framtiden som lider av effekterna av våra utsläpp)? 

Bakom dessa perspektiv skönjer vi antaganden om människans natur – kan hon avstå, eller ta ansvar? Om vad som är en normal eller dräglig livsstil. Och om hur samhällsförändring går till – genom lock och pock, styrning, skatter, marknadens osynliga hand eller om målet rent av är att slippa förändring.

Miljöpartiet – transformativ approach för minskad överkonsumtion och skogen som kolsänka

MP är ganska ensamma om ett mer offensivt förhållningssätt och deras förslag ligger närmast de överenskomna klimatavtalen och tar i högre grad hänsyn till samlad forskning (exempelvis IPCC). Deras förslag kräver en del av både politiker, näringsliv och medborgare och kan därför väcka motstånd. Det är en politik som kan attrahera väljare som ser den nuvarande klimatpolitiken som för långsam, krisomedveten eller ansvarslös. 

Vänsterpartiet – rättviseapproach med försiktighet på grund av världsläget

Betoningen av rättvisa (nationellt) kan väcka sympati och att man talar klarspråk om att det behövs livsstilsförändringar kan attrahera klimatengagerade väljare. Samtidigt krockar detta med utspel/en svängning som gjorts av partiledaren de senaste månaderna, som betonar att individer inte ska behöva ta ansvaret. Det finns en transformativ potential, men det är planer med både livrem och hängslen: åtgärder får inte krocka med andra mål (exempelvis sociala) och med hjälp av Ukrainakrisen motiverar man försiktighet och att skjuta upp handling.

Liberalerna – teknikoptimism, massor med el men inga beteendeförändringar

Liberalernas förslag vänder sig till den som erkänner klimatkrisen och ser Sverige som åtminstone delvis ansvarig, men som drömmer om att det ska vara möjligt att ställa om utan uppoffring. Tekniken ska lösa problemet, men man missar tidsfaktorn.

Centerpartiet – incitamentspolitik och biolösningar i oundviklig tillväxt

C:s förslag tilltalar väljare som bryr sig om klimatet men spelar på förhoppningar om att det ska vara möjligt att ställa om utan uppoffring. Man ser ökad energianvändning som oundviklig och litar starkt på koldioxidinfångning och det svenska jord- och skogsbruket.

Socialdemokraterna – kolossens försvarsspel med finansiellt perspektiv

Socialdemokraterna spelar defensivt och flyttar inte fram positionerna. Förslagen är okonkreta och ges som nivåer på klimatsatsningar som Industriklivet. Deras förslag kan uppfattas som ett ohotande bevarande av status quo och kräver lite/inget av medborgarna.

Kristdemokraterna – ansvaret hos EU och skogen löser problemen

KD:s förslag vänder sig till den som kanske inte förnekar en klimatkris, men inte heller ser det som vårt problem. Man tilltalar den stolta svensken och landsbygdsbon och glider på en upplevelse av orättvisa och orättmätiga krav. 

Sverigedemokraterna – förnekelse och ansvarsförflyttning 

Man anropar offerkänslor och anspelar på i debatten utbredda föreställningar (exempelvis misstro mot vetenskapen) och missförstånd (exempelvis att vi är ett land med låga utsläpp) för att legitimera vi ska göra så lite som möjligt. Med argumentet att Sverige inte har någon klimatkris kan man i detsamma fånga klimatskeptiker och de som ser det som en orättvisa att vi skulle behöva göra något åt saken, men ändå ha en utgång om man blir kritiserad för att förneka vetenskapen. Då har man bara sagt att den inte är ett problem för Sverige.

Maria Wolrath Söderberg
Docent i retorik och medlem i Researchers’ desk

Researchers’ Desk är en oberoende, ideell organisation, med över 80 ledande forskare som arbetar med olika aspekter av klimatförändringarna. Läs rapporten om partiernas klimatpolitik här.

Följ SMB:s valbevakning och läs våra egna partigranskningar:

Centerpartiet
Kristdemokraterna
Liberalerna
Miljöpartiet
Moderaterna
Socialdemokraterna
Sverigedemokraterna
Vänsterpartiet