Anders Hellberg: Att göra en höna av en fjäder

Supermiljöbloggens senaste tillskott, frilansjournalisten Anders Hellberg, berättar nedan om en regering som verkar ha problem med att själva förstå vilket mål för förnybar energi de egentligen har satt upp till år 2020.

Häromåret skrev jag en artikel som jag trodde var värsta politiska scoopet. När regeringen i sin energiproposition från 2009 föreslog ett nytt mål för hur mycket förnybar energi Sverige ska ha till år 2020 råkade man blanda ihop två rätt avgörande definitioner. Innebörden av detta misstag blev att riksdagens ledamöter, förmodligen utan att själva veta om det, beslutade om en betydligt radikalare politik för utbyggnaden av den förnybara energin än vad som var meningen. I stället för att gå från 44 procent förnybart som Sverige hade 2008 till 50 procent förnybart år 2020 skulle vi behöva gå från ungefär 34 procent upp till 50 procent. En rejäl skillnad.

Rätt kul, tyckte jag. Lite synd var det därför att knappt någon läste artikeln. Allt jag fick höra var två ynka kommentarer. Den ena kom från en ganska högt uppsatt person på Energimyndigheten som i ett samtal berättade att man från myndighetens sida tyckte artikeln bjöd på ”stor underhållning”. Den andra kommentaren kom från Sven Jonsson, politisk sakkunnig hos dåvarande energiminister Maud Olofsson. Till Nyheter 24 förklarade Sven Jonsson att det absolut inte fanns några felaktigheter i propositionen och att jag därför hade gjort ”en höna av en fjäder”.

– Det råder ingen oklarhet om vilken definition vi använder oss av, sa Jonsson.

Det var kanske inte direkt oväntat att regeringen skulle säga så, tänkte jag, men eftersom ingen annan verkade bry sig lät jag saken bero. Nu har dock regeringen återigen lyckats klanta till det, så jag kan inte låta bli att göra ett nytt försök att belysa den förvirring som verkar råda.

Ja, se själva om ni är beredda att hålla med om att ingen oklarhet råder.

(Alla understrykningar nedan är mina.)

I regeringens proposition En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi, som överlämnades till riksdagen 2009, framgår på sidan 38:
”Regeringens förslag: Andelen förnybar energi år 2020 bör vara minst 50 procent av den totala energianvändningen.”

Tidigare i propositionen, på sidan 17, framgår att den totala energianvändningen är något helt annat än den slutliga energianvändningen:
”I den totala energianvändningen ingår förutom den slutliga användningen, dvs. användningen i industrin, bostäder och service samt transportsektorn, även omvandlings- och distributionsförluster, bunkring för utrikes sjöfart samt sådan energi som används för icke-energiändamål.”

Problemet för regeringen är att man nog egentligen hade tänkt föreslå för riksdagen att målet till år 2020 skulle gälla den slutliga energianvändningen, men i stället blev det alltså så att riksdagen röstade igenom ett förslag som gäller den totala energianvändningen.

Det här misstaget har resulterat i att regeringen nu tvingas skriva ut två helt olika definitioner då man ska jämföra själva målet med hur arbetet med det här målet går.

Exempelvis i den senaste budgetpropositionen från september kan man under utgiftsområde 21 på sidan 38 läsa:
”Andelen förnybar energi 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen.”
Men:
”Sveriges andel förnybar energi i förhållande till slutlig energianvändning har ökat stadigt sedan början på 70-talet och uppgick 2010 till 48,0 procent.”

Energiminister Anna-Karin Hatt har flera gånger hörts berätta om att 2020-målet i princip redan är uppfyllt. Men då pratar hon alltså (ovetandes eller vetandes) om den slutliga energianvändningen, inte om den totala energianvändningen.
Som här:
”Redan idag är vi mycket nära att nå vårt mål för år 2020 om att hälften av all energi i Sverige ska vara förnybar. Det gör Sverige till bäst på förnybart i hela EU, och till ett av de bästa länderna i världen.”
Eller här:
”Jag säger det sista igen: nästan hälften av all energi i Sverige idag är förnybar. Det är bäst i hela EU, och bland de bästa i världen.”

Sven Jonssons förklaring, i intervjun med Nyheter 24, till varför regeringen i den 218 sidor långa propositionen från 2009 föreslog att målet skulle gälla total energianvändning och inte slutlig, var att EU:s definition av slutlig energianvändning är i sju punkter och att det därför är ”svårt att göra den kortfattad och fattbar”.

Ett märkligt argument förstås, eftersom det rimligen borde ha räckt med att skriva just slutlig energianvändning i förslaget till riksdagen.

Det här kom ju regeringen själva på så småningom att man kunde göra, exempelvis i sin egen faktapromemoria från förra året, Strategi om förnybar energi, där man från Näringsdepartementets sida skriver:
”Förnybartdirektivet (2009/28/EC, FPM 2007/08:81) lägger grunden till EU:s politik för förnybar energi. Direktivet fastställer bindande nationella mål för förnybar energi till 2020 som sammanlagt innebär att andelen förnybar energi av slutlig energianvändning ska uppgå till 20% år 2020.”

Bara så här långt kan man tycka att det finns en och annan oklarhet i regeringens agerande. Men nu kommer det riktigt konstiga. För det verkar som att regeringen fått lite kalla fötter kring det faktum att EU:s mål gäller slutlig energianvändning medan riksdagen har fattat beslut om total energianvändning. Vad gör regeringen då? Jo man ändrar i smyg så att siffrorna blir rätt.

I regeringens proposition Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem som kom i oktober förra året kan man på sidan 7 läsa den korrekta formuleringen:
”Andelen förnybar energi 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen.”
Men på sidan innan kan man läsa:
”Sveriges andel förnybar energi i den totala energianvändningen har ökat från 33 procent år 1990 till 48 procent år 2010.”

Hängde ni med? I budgetpropositionen som kom i september skrev regeringen helt korrekt att Sverige under 2010 hade 48 procent förnybart i förhållande till den slutliga energianvändningen. Månaden efter hittade regeringen på att Sverige under 2010 hade 48 procent förnybart i förhållande till den totala energianvändningen, något som alltså inte stämmer.

Ingen oklarhet råder?

Till och med experterna på Energimyndigheten verkar nu ha blivit så pass förvirrade över regeringens hopblandning av de här två definitionerna att de nyligen också lyckades blanda ihop dem. I rapporten Energiläget 2011, på sidan 10, kan man läsa den helt riktiga målbeskrivningen:
”Sverige har ytterligare höjt ambitionen till att andelen förnybar energi ska uppgå till minst 50 % av den totala energianvändningen.”
Men i nästa rapport, Energiläget 2012, som kom för några veckor sedan i december kan man på sidan 6 däremot läsa något som inte alls stämmer:
”Sverige har ytterligare höjt ambitionen till att andelen energi som kommer från förnybara källor ska uppgå till minst 50 % av den slutliga energianvändningen.”

Regeringen har tyvärr inte velat återkomma med något vettigt svar på mina frågor om vad som egentligen gäller. Kanske tycker de fortfarande att det inte råder någon oklarhet om vilken definition de använder sig av, och i så fall har jag väl återigen lyckats göra en höna av en fjäder.

Men det går inte att komma ifrån att situationen har potential att bli politiskt intressant. Det ser nämligen ut som att Sverige redan förra året, alltså åtta år före det att 2020-målet ska uppnås, kom upp i 50 procent förnybart i förhållande till den slutliga energianvändningen. Frågan är därför om inte riksdagens ledamöter har ett intresse av att se till att regeringen tar sikte också på det demokratiskt fattade riksdagsbeslutet, att ”Andelen förnybar energi 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen”.

Anders Hellberg, frilansjournalist