(Tryck ENTER för fler alternativ)
Sökförslag:
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.

Annika Jacobson, Greenpeace: “Dags för Centerpartiet att ge besked om Vattenfalls brunkol”

Foto: Greenpeace

Sverige kan sätta ett tydligt och efterlängtat exempel på klimatmötet i Paris i hur politiker kan ”walk the talk” och på riktigt ta ansvar för den utmaning vi står inför. Kolet måste stanna i marken.

När världens ledare träffas i Paris i december för att komma överens i ett nytt avtal om hur utsläppen av koldioxid ska minskas, har de för första gången med sig en fullständig budget. De vet hur mycket utsläpp planetens atmosfär tål innan risken för en klimatkatastrof blir för stor. De vet också vad detta betyder: att 80 procent av världens kol, olja och gas måste lämnas kvar i marken. För Europas del innebär det att 90 procent av kontinentens brunkol behöver ligga kvar.

Kolet är utan tvekan Europas mest akuta klimatutmaning. En tredjedel av den el som används kommer från kolkraft och kol står för en femtedel av kontinentens utsläpp av växthusgaser.

Beroendet av kolkraft är naturligtvis inte bara ett europeiskt problem, det är globalt. Användningen av kol har fortsatt att öka, främst i utvecklingsländer. Men på många håll i världen går det åt rätt håll, där har avvecklingen av kolet redan börjat.

I Storbritannien har användningen av kol minskat till sin lägsta nivå på 150 år och David Cameron anser att kolet ska avvecklas helt inom tio till femton år. Sedan 2010 har över hundra kolkraftverk stängts i USA. Och i Kina har utbyggnaden av kol vänts till en försiktig avveckling. Förra året minskade Kinas utsläpp från kol sedan flera kraftverk stängts och det är en utveckling som väntas fortsätta.

Men statliga Vattenfall går i motsatt riktning. Bolaget äger de största kolkraftverken i östra Tyskland och motsätter sig en avveckling av kolet. När regeringen förra hösten deklarerade att bolaget ska avbryta planerna på att öppna fem nya kolgruvor, bestämde ledningen att verksamheten ska säljas till någon annan som kan expandera verksamheten i stället för att genomföra en ordnad och långsiktig avveckling.

Märkligt nog är det bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har tagit tydlig ställning mot en sådan försäljning och för en avveckling av kolet. Båda partierna anser att Vattenfall ska behålla kontrollen över verksamheten och avveckla den. Vad övriga riksdagspartier tycker är oklart.

Martin Ådahl och Kristina Yngwe, Centerpartiets chefsekonom respektive miljöpolitiska talesperson, förklarade nyligen i Svenska dagbladet att partiet helst ser att Vattenfall säljer hela den icke-nordiska verksamheten till någon som tar ansvar för att avveckla kolkraften. De understryker att en försäljning av kolkraften separat innebär en risk att “mindre nogräknade köpare kör vidare kolkraften så länge som möjligt”.

Att sälja hela den europiska verksamheten skulle onekligen ge helt andra konsekvenser och möjligheter än att sälja endast brunkolet. En försäljning av hela den utomnordiska delen skulle, förutom det tyska kolet, även innefatta vindkraft i Storbritannien, gaskraftverk i Nederländerna, samt kraftnät, kärnkraftverk, bio-, vind- och vattenkraft i Tyskland.

En sådan affär innebär självfallet inga garantier mot att en köpare skulle fortsätta att öppna nya brunkolsgruvor, men en bredare portfölj lämnar åtminstone en möjlighet för avveckling. Det gör det möjligt att ställa andra krav på en köpare.

Problemet är att någon sådan affär inte finns på bordet. Vattenfalls avsikter är att sälja endast brunkolsverksamheten och det är den affär som bolaget säger sig söka regeringens mandat för innan året är slut.

Centerpartiet och de andra allianspartierna behöver återkomma med besked om de står bakom en försäljning av endast brunkolet, trots att det kommer att leda till öppnadet av nya gruvor och fortsatt koldrift över lång tid framåt.

I slutändan handlar Centerpartiets och de andra partiernas ställningstagande till Vattenfalls säljplaner om huruvida de ställer sig bakom en avveckling av kol i Europa eller inte. Det europeiska handelssystemet för utsläppsrätter kommer inte att leda till en sådan avveckling i tid för att rädda klimatet, även med de mest radikala reformförslag som finns. Det skulle behövas ett pris på utsläppsrätter som är fyra gånger så högt som i dag innan vindkraft kan konkurrera med brunkol i Tyskland. Prognoser visar att detta inte kommer att hända under de närmaste decennierna.

Sverige har länge varit en internationell förebild inom klimatarbete. Det är dags att sätta ett tydligt och efterlängtat exempel i Paris i hur politiker kan ”walk the talk” och på riktigt ta ansvar för den utmaning vi står inför. Kolet måste stanna i marken.

Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige

SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Tipsa!

Tipsa oss

Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.





SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

Läs vad vi vill göra
Du kan nu spara nyheter!

Lägg till något för att läsa senare eller att kunna återkomma till.

OBS! De sparas endast i den här webbläsaren.