GÄSTKRÖNIKA: Många framsteg gjordes under förhandlingarna på COP26 i Glasgow. Flera länder har satt slutdatum för fossil utvinning. Det är bra med reduktionsmål, men det räcker inte för att nå en 1,5-graders framtid. Simon Holmström, Nordiska rådets delegat på COP26 och ledamot för Hållbart initiativ i Ålands lagting, sammanfattar läget efter COP26.
Håll 1,5-gradersmålet vid liv! Det var budskapet från många banderoller innanför och utanför förhandlingsområdet på FN:s klimatkonferens i Glasgow de senaste två veckorna.
Enligt IPCC måste de globala utsläppen minska med 45 % senast 2030 jämfört med 2010 års nivåer för att världen ska ha en god chans att nå 1,5-gradersmålet. Många länder tillkännagav i Glasgow uppdaterade nationella klimatmål (NDC), men sammantaget är de långt ifrån tillräckliga. Enligt Climate Action Tracker är vi på väg mot en 2,4 graders ökning med de uppdaterade målen. Positivt är därför att Glasgows klimatpakt nu förutsätter att länderna ska inkomma med nya klimatmål inför COP27 i Egypten nästa år för att ytterligare pressa på för förnyade ambitioner.
Ett ytterligare framsteg är att elefanten i rummet för första gången nämns i en global överenskommelse: de fossila bränslena. Idag står kol, olja och gas för ungefär 80 % av alla utsläpp av växthusgaser. För världssamfundet har poletten sakteligen börjat trilla ner: Enbart reduktionsmål räcker inte för att nå en 1,5-graders framtid.
Det var också budskapet utanför de formella förhandlingarna, inte minst från den nya internationella alliansen BOGA – Beyond Oil and Gas Alliance med bland annat Danmark och Sverige som anslutna medlemmar.
Flera länder har redan förbjudit utvidgad utvinning av fossila bränslen. Andra länder lägger fram sektorsvisa utfasningsmål av existerande anläggningar. Exempelvis Finland har satt ett slutdatum för kolkraft.
Skrivningar i Glasgows klimatpakt, allianser som BOGA och nationella åtaganden är alla formulerade i rätt riktning. Men utan ett globalt utfasningsavtal kommer det att finnas kryphål för utökad utvinning i vissa länder då andra länder stänger ner. I ett globalt initiativ har över 900 organisationer tillsammans med forskare och experter ställt sig bakom idén om just ett sådant avtal under namnet “Fossil Fuel Non-Proliferation Treaty”. Med modell i Icke-spridningsavtalet av kärnvapen 1968 och med goda erfarenheter av Montrealprotokollet från 1987 (som syftar till att skydda ozonlagret) torde förutsättningarna finnas att också nå ett avtal i den här existentiella frågan.
Reduktionsmål i all sin ära. Men det står klart att mer preciserad offentlig styrning krävs för att vi ens ska ha en chans att lyckas med klimatomställningen. Så länge som det är lagligt att långsiktigt, med vett och vilja skada förutsättningarna för liv på planeten och så länge som ekonomisk tillväxt från outnyttjade fossila resurser ses som viktigare än planetens välmående, når vi inte ända fram.
Det mest effektiva sättet att hålla 1,5-gradersmålet vid liv och genomföra en rättvis energiomställning är att sätta globala slutdatum för utvinning och användning av fossila bränslen.
Simon Holmström
Simon Holmström är Nordiska rådets delegat på COP26 och är ledamot för Hållbart initiativ i Ålands lagting
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
