Flytta pengarna från fossilindustrin – ett viktigt verktyg

Många inom finansbranschen hävdar att det generellt är bäst att fortsätta vara ägare i företag för att påverka dem i en hållbar riktning. Vi håller med om att det är ett viktigt verktyg vad gäller många företag, men när det gäller renodlade fossilbolag är exkludering det enda rätta. Mer än 80 procent av alla fossila tillgångar får inte brännas om vi ska klara att hålla nere uppvärmningen enligt Parisavtalets mål. Det betyder att investerare som äger miljarder i fossila bolag måste rikta om pengarna till hållbara verksamheter.
Fair Finance Guide är ett internationellt projekt som skapats för att sätta press på finansbranschen att bidra till en hållbar utveckling. I Sverige granskar vi de största bankerna och deras hållbarhetsarbete, både deras principer och hur de lever upp till dem i verkligheten.
I vår ranking granskas hur tydliga hållbarhetsprinciper bankerna har och vilka internationella konventioner de har satt upp för sina investeringar och sin utlåning. Genom våra samarbetsorganisationer görs fallstudier som testar om principerna följs i verkligheten. Vi tittar på företagens verksamhet och hur detta rimmar med bankernas egna principer. Men vi granskar också bankens påverkansdialog med företagen.
Det är viktigt att betona att finansbranschen har två verktyg i sin hand.

• Påverkan. Finansbranschen har ägarandelar i tusentals företag. Genom sitt ägande kan de ställa krav på företagen. Denna möjlighet borde utnyttjas så mycket det går. Om påverkansdialogen däremot inte leder till förbättringar bör finansbolaget inte fortsätta investera i ett företag som bryter mot deras hållbarhetsriktlinjer.
• Exkludering. Att rikta pengarna mot det hållbara är betydelsefullt. Främst är exkludering ett verktyg om företaget har små chanser att bli hållbart. Exempelvis är chansen liten att renodlade fossila bolag och kärnvapentillverkare skulle bli hållbara. Det kan även vara ett verktyg att föredra om finansbolaget har en väldigt liten ägarandel i företaget och därför små möjligheter att påverka bolaget (dock finns möjligheter att gå ihop med andra investerare, vilket vi återkommer till)

Innan Fair Finance Guide fanns var det lätt för banker och finansbolag att per automatik svara att de arbetar med påverkansstrategin när journalister avslöjade att de investerade i företag som förstör miljön eller kränker mänskliga rättigheter. Ingen noggrann granskning gjordes av kvalitén på detta påverkansarbete, ifall det gav resultat eller om det bara var en ursäkt från bankerna.
Vi tittar nu på om bankerna deltar på bolagsstämmor, om de uppmanar till förändring, om de har en kontinuerlig dialog, om de följer upp, om de är på plats vid verksamheten, om de tar in information från lokalbefolkning, miljöorganisationer och andra intressenter. Påverkansprocessen måste ha tydliga och tidsbundna mål och arbetet måste redovisas öppet för att vara trovärdigt. Görs allt detta kan påverkansstrategin vara ett kraftfullt verktyg för hållbarhet. Ger däremot inte arbetet resultat måste investeraren markera att den på grund av hållbarhetsskäl inte längre kan äga andelar i företaget, om man vill leva upp till sina principer.
Att ”bara” äga små andelar i många företag gör inte att ansvaret är mindre för finansbolag. För att påverka företagen kan de gå ihop med andra investerare för att öka pressen. Att flytta pengarna till företag med mindre hållbarhetsrisker är dock också en effektiv strategi, och det enda rätta om företagen inte går att påverka.
Att flytta pengarna från ohållbara verksamheter, såsom fossilbolag, är dels ett normativt ställningstagande som skickar signaler till både andra investerare, till sparare och till politiker, om vad som är ok att tjäna pengar på. Denna norm har redan börjat sprida sig. Institutioner och kommuner gör sig av med fossila investeringar och bankerna har börjat säga nej till att finansiera nya kolkraftverk. I slutändan gör detta att stödet ökar för en kraftfull klimatpolitik och internationella överenskommelser som begränsar förbränningen av fossilt. Dessutom frigör detta pengar att satsa på hållbara verksamheter såsom förnyelsebar energi.
Att rikta om utlåningen mot grön och hållbar verksamhet, via till exempel obligationer, gör också att kostnaden (räntan) för dessa lån sjunker så att det blir billigare att till exempel låna till förnyelsebar energi. På samma sätt, om färre ger ut lån till fossil verksamhet ökar kapitalkostnaden för fossila bolag och det blir dyrare att pumpa upp olja och bränna kol.
Finansbranschen och vi sparare har en nyckelroll i en hållbar omställning. I branscher som har möjlighet att ställa om måste finansbolag ställa krav på företagen. Banker och sparare måste samtidigt välja gröna, hållbara investeringar framför klimatförstörande verksamheter och kränkningar av mänskliga rättigheter. Sparare har möjligheten att pressa bankerna framåt mot en hållbar utveckling.
Jakob König,
projektledare för Fair Finance Guide