Preemraff-målet är en ödesfråga. Om utbyggnaden godkänns ökar Sveriges utsläpp med en miljon ton koldioxid om året. Oljebolagets löften om koldioxidinfångning och gröna bränslen är inte mycket värda.
På tisdag startar huvudförhandlingarna om Preemraff. På plats i Lysekil kommer oljebolaget möta de drygt hundra målsägande som inte vill se någon utbyggnad av raffinaderiet i Brofjärden.
I potten: en miljon ton koldioxid. Per år.
Mark- och miljööverdomstolen ska under förhandlingarna bedöma huruvida Preem borde få tillåtelse att bygga ut sitt oljeraffinaderi. De lämnar sedan sitt yttrande till regeringen, som fattar det slutgiltiga beslutet senare i år. Regeringen behöver inte följa domstolens linje, men yttrandet fungerar som underlag. Utgången av förhandlingarna är därför väldigt viktig.
De senaste månaderna har Preems lobbymaskineri gått för full gas. Sajten tapetseras i gröna färger, Gunde Svan åker talloljedriven bil och medier blir överrösta med företagets native advertising. De har till och med lyckats få med sig Energimyndigheten i sin massiva reklamkampanj, vilket föranledde en JO-anmälan från ETC:s Andreas Gustavsson.
Oljebolaget har insett att deras ursprungliga strategi inte går hem hos befolkningen. Enter: denna nya, gröna, sköna plan. Nu menar Preem att de både ska tillverka biobränslen och fånga in koldioxid. Men löftena väger inte särskilt tungt.
Ekonomisk vinning går före klimatet
En del av företagets ansökan handlar om att fånga in utsläpp med hjälp av omdebatterad CCS-teknik. Man vill fånga in 0,5 miljoner ton, heter det. Raffinaderiet släpper idag ut 1,7 miljoner ton koldioxid om året, och Preem vill öka utsläppen till 2,7 miljoner ton. Preem tänker alltså bara fånga in en femtedel av den koldioxid som anläggningen kommer att släppa ut. Hela CCS-löftet bygger dessutom på att Preem vill ha ekonomisk kompensation av staten för infångandet, annars blir det inget av.
Även när det gäller biobränslen lovar företaget stort, men håller tunt. Ansökan om utbyggnad gäller raffinering av 11,4 miljoner ton fossil råvara per år och bara 1,6 miljoner ton förnybart. Det förnybara utgör en mycket liten del i en övrigt fossiltung affärsmodell.
Det borde inte vara någon överraskning. I princip hela Preems verksamhet bygger på att förädla råolja till bensin och diesel. Under 2018 producerade företaget 110 000 kubikmeter förnybar råtalldiesel. Samtidigt köpte företaget in över 63 000 kubikmeter råolja – varje dag.
Det innebär alltså att Preem på bara två dagar köper in mer fossila bränslen än de producerar förnybart på ett helt år.
Oljebolaget menar att de kommer släppa ut mer nu under en övergångsperiod, för att sedan bli klimatneutrala. Men om man läser det finstilta framgår att Preems alla klimatlöften bygger på att åtgärderna ska vara ekonomiskt lönsamma. Preem vill inte heller att löftena ska vara bindande, i motsats till vad Naturvårdsverket och länsstyrelsen föreslagit.
Kort sagt: Preem bryr sig inte om de faktiska utsläppen. Deras löften om CCS och biobränsle kommer bara bli verklighet om de kan göra vinst på det.
Ett ja till Preemraff är ett svek mot svenska väljare
Men oavsett om Preem uppfyller sina löften eller inte får vi inte tappa fokus på det ansökan faktiskt gäller:
En miljon ton extra koldioxid, rakt ut i atmosfären. Varje år.
Utbyggnad av fossil verksamhet hör inte hemma på 20-talet. Hela Parisavtalet bygger på att stater tar sitt ansvar och minskar utsläppen så fort det bara går. Om bara tio år kan 1,5-gradersmålet vara kört. Vi har inte råd att tillåta nya anläggningar för fossila bränslen.
Runtom i världen höjs allt fler röster för att stoppa fossilindustrins framfart. I Storbritannien vann miljöorganisationer nyligen en stor seger när flygplatsen Heathrow nekades en fjärde landningsbana, med motiveringen att ansökan inte tagit hänsyn till Parisavtalet. Här på hemmaplan vill LO och Svenska kyrkan kriminalisera storskalig miljöförstöring. Vad kan vara mer storskaligt miljöförstörande än koldioxidutsläpp i miljontonsklassen?
Oavsett vad domstolen ger för yttrande måste Socialdemokraterna och Miljöpartiet ta sitt ansvar och säga nej till utbyggnaden av Preemraff. Allt annat vore en skam för Sverige. Den svenska regeringen har instiftat en klimatlag och sagt att vi ska vara fossilfria till 2045. Nu är det dags för regeringspartierna att leva upp till det.
Med Preemraff-målet har Sverige chansen att visa vägen mot en framtid där oljeraffinaderier är ett minne blott. Att ge Preem tillstånd skulle vara rent hyckleri från ett land som säger sig gå i täten för klimatomställningen. Om inte vi, vem? Om inte nu, när?
Anna Ljungström, redaktör på Supermiljöbloggen
På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Ledarna behöver inte nödvändigtvis representera en åsikt som delas av hela redaktionen. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under taggen ”SMB ledare”.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
