För ett tag sedan gick Andreas Carlgren och Centern ut och ville slopa det kommunala vetot mot att bygga nya vindkraftverk, men övriga alliansen satte sig på tvären. Att industri-och-bil-partiet Moderaterna, och det av tiden hopplöst frånsprungna Kristdemokraterna vill ha kvar vetot är inget som förvånar. Mer fundersam blir jag dock över att det av mig högt hållna Folkpartiet intar samma position.
Att vi idag använder oss av smutsig energi behöver vi inte orda om, frågan gäller hur vi ska komma tillrätta med problemen?
Inte minst från den rörelse som Supermiljöbloggen är en del av lyfts krav på att lägga i bromsen. Det är det som Earth Hour symboliserar och det är därför man deltar i evenemanget med sådan entusiasm. Liberala tillväxtanhängare förfäktar istället idén att lösningen ligger i att låta grön teknik blomstra, och i ärlighetens namn är det mest realistiskt. Insikten om det brukar fungera som en ursäkt för att få fortsätta med en miljövidrig livsstil, men det borde ju vara under förutsättningen att den gröna teknikens blomstring faktiskt är möjlig. Vetot är ett bra sätt att motverka en sådan blomstring. Det har Carlgren förstått, och därför vill han ha bort det. Från folkpartiets sida tar man dock hänsyn till lokala inflytandet och menar att naturvärden sätts på spel. Men argumentationen bakom det liberala ställningstagandet irriterar.
I den mån det finns en höger-vänster-dimension i miljöpolitiken har det rört mänsklig påverkan på miljön. Det är vänstern som stått för bromsen och satt ett egenvärde i att hålla naturen orörd (att man i fallet med vindsnurror överger dessa hänsyn är iofs en smula märkligt, men något som Earth Hour-anhängarna själva får reda ut). Från högerhåll har man snarare sett mänsklig påverkan som ett naturligt inslag. Det borde man göra angående vindkraftverken också.
Som liberal bör man också eftersträva att minska hinder, för fritt företagande till exempel! Detta gäller i högsta grad den gröna tekniken som, om vi satsar på det, det vill säga tar bort hindren, har potential att bli en rejäl exportprodukt. Vindkraften är förvisso inte allt, men en del av denna gröna teknik. Att slopa vetot kallar Folkpartiet för ”hot om lagstiftning” rörande det lokala inflytandet, ett sympatiskt resonemang. Och vi kan vrida och vända på det, men vetot mot vindkraftverken är lika mycket en inskränkning för den gröne entreprenören som själva kraftverksetableringen är en inskränkning av lokalbefolkningens självbestämmanderätt.
Motståndet mot vindkraften tycks grunda sig i en estetisk, emotionell uppfattning om vad som passar in i landskapsbilden. En bild där anrika väderkvarnar har en plats, men inte moderna vindkraftverk. En sådan bild bör inte vara vägledande för vår miljöpolitik, men det är framförallt konstigt att Folkpartiet låter sig styras av den.
——————–
Jakob Sundberg
Grön liberal och folkpartist
Jakob tar lärarexamen i vår och han gillar att cykla. Det är billigt, hälsosamt,
miljövänligt och ofta snabbare än bilen.
Dessutom får man motion när man egentligen transporterar sig,
vilket ger tid till annat.
Ett av hans motton är: ”Jag är grön för att rädda den blåa planeten”.
Stötta SMB
Sedan 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Här kan du läsa vad pengarna går till.
