Jakob Wenngren, Sowbee: Binas skymning

Sommar.  Ett vaggande surr hovrar i den tunga luften. Honungsmakare landar dovt i blomsterriket. Kronblad niger inför naturens mikro-mastodont – stjälken bockar inför tyngden och darrar lätt  försynt i en uråldrig dans. Naturens guldstoff frigörs och förgyller den.  När sommarnatten nalkas avtar surret, bereder väg för en skum slumran, en sömn ur vilken en ny gryning skall födas. Så här har somrarna sett ut i miljontals år, en primal kraft – men sedan en  tid tillbaka har allting förändras. Sommardansen stillnar då vaxvasallerna går hädan. Det är binas skymning. Det är världens skymning.

När jag slutade gymnasiet i våras, i en virvel av skivor och studentsång, lämnade jag en omhöljd barndom. Nu var det upp till bevis. Med tolv år av skola eggandes i ryggen, var det dax att ta klivet in i vuxenvärlden. Jag fann mig själv vid köksbordet, i början av sommarlovet, slött bläddrandes genom morgontidningarna med rykande ecuadorbrygd i muggen.

Bin. Bin och återigen Bin. Död. Död och återigen Död. Bläckstänken kunde inte vara mer tydliga, det var något som hände i världen, något hemskt, men det var inget jag fördjupade mig i. Jag har tidigare inte tänkt så mycket på miljö och djurskydd, men det var något som fångade mig. Ännu ett djur som slukas av människans herravälde, tänkte jag. Det var ju dystra nyheter varje vecka. Det verkade nästan som om striden redan var förlorad, att vår art skulle bli “herre på täppan” över en djurkyrkogård. Men sen läste jag mer. Jag kunde inte motstå det. Biet var annorlunda på något sätt. Flitigare, blygsammare, viktigare. De drog mig till sig, och snart surrade de runt i min skalle, De väckte mig ur sysslolöshet. Jag kunde bara inte släppa dem.

Sedan 2006 har bin dött, miljarder av dem, läste jag häpet. Vad som orsakade detta var forskare länge oeniga om. Under den vintern hade bikupor började rassla med kadaver. Det kom så plötsligt, så omfattande, att svaret länge förbryllade och gäckade experterna. Först nu, i skrivande stund börjar säcken knytas ihop, och enighet brisar i forskarluften – det är en kombination av besprutningsmedel, agrikulturell monokultur och resistenta parasiter som dödar dem.

Bin behöver variation. När bara en plantart planteras på enorma områden, som i Kalifornen, där mandelgrödor sträcker sig över 300,000 hektar,  lider de. De får i sig bara en pollenkälla, vilken leder till näringsbrist. Dessutom smalnar pollineringsfönstrena, då vissa grödor bara blommar en kort stund.  De drabbas av sjukdommar då deras immunförsvar  försvagas, och de blir mindre resistenta mot mikrober och patogener.  2018 är det året som vissa forskare förutser att det sista biet på de Brittiska öarna kommer dö, förutsatt att trenden fortsätter.

En tredjedel av allt du äter härrör från binas flitighet. Ungefär 80% av all pollinering på blommande skörd utförs av bin. Deras verksamhet tillför ett värde av många miljarder amerikanska dollar till den globala årsskörden. Många produkter, såsom tvålar, hudvårdsprodukter och läppbalsam tillverkas med hjälp av honung och vax. Binas arbete förgyller våren med färggranna blomster. Utan bin skulle naturen vara grå.

Det finns aktivister, många engagerade grupper, som vill rädda bina, men ingen samlad kraft för att nå fram med det viktiga budskapet till gemene man. Ingenting som inspirerar folk att handla fort för att lösa det brådskande problemet . Det vill jag ändra på.

Jag kan göra någonting av det här, tänkte jag. Jag kan hjälpa till i kampen om rädda dem.

Att sälja frön av växter som bin tycker om, kom som den första idén. Jag såg det framför mig – hur alla skulle få möjligheten att påverka själva.  Genom att så frön från växter som t.ex. honungsört, kan du gynna biet i din närmiljö. Fröpåsarna behövde ju innehålla rätt frön – de frön som producerar mest nektar och pollen – och sedan måste de ju också anpassas till årstiderna. Jag läste på om detta och kom fram till olika lämpliga växter för varje månad. Jag ‘pitchade’ idén till en vän, och han tyckte om den. Vi spånade lite idéer och kom fram till namnet  “Sowbee”.

Det går sakta men säkert framåt. Nästan 2000 människor har ‘gillat’ Sowbees facebooksida, och det kommer meddelanden från människor som vill engagera sig! Planer på fler produkter finns. Förhoppningen är att kunna skänka mycket pengar till forskare och samtidigt ha råd att utveckla Sowbee.

Jag hoppas att Sowbee lyfter. Jag hoppas vi kan göra skillnad. Gå med i stammen!

Jakob Wenngren
Sowbee