COP19 SPECIAL: Jakop Dalunde, Fores: Sverige kan visa vägen för hållbar utveckling

När man diskuterar större samhällsförändringar så är det vanligt att starka protester hörs från de väletablerade aktörer som har mycket att förlora på denna förändring. De aktörer och intressen som däremot skulle vinna på förändringen är ofta inte lika välorganiserade  – eller så är de inte ens etablerade ännu. Det är exempelvis lätt för kolindustrin att tala om de jobb som försvinner när priset på utsläpp höjs, men de gröna företag som kan växa fram i dess ställe har svårare att göra sin röst hörd.

Nyligen medverkade tidigare statsminister Göran Persson på ett seminarium om miljöpolitik, och talade om införandet av koldioxidskatten. Han berättade om den oro som han mötte från flera håll – om risken med att företag skulle flytta från Sverige, att landsbygden skulle avbefolkas och att ekonomin skulle sakta ner. Men han fortsatte med att berätta om att införandet av koldioxidskatten gick betydligt smidigare än väntat och att farhågorna inte besannades. Det visade sig enklare att minska utsläppen än många trodde, och att nya branscher växte fram under de förändrade förutsättningarna. Idag ångrade Person att han inte gått snabbare och mer kraftfullt fram. Denna historia är viktig att lyfta, för att skapa en motbild till de ekonomiska skräckscenarier som målas upp av de som förlorar på en kraftfull miljöpolitik.

Därför har Fores, tillsammans med andra tankesmedjor i Norden, tagit fram rapporten ‘Nordic Climate Policy – a case study on efficient policy measures’, som vi presenterar på klimattoppmötet COP19 i Warszawa. Här visar vi att de nordiska länderna har genomfört en relativt ambitiös energi-och klimatpolitik under de senaste decennierna, men samtidigt haft en god ekonomisk utveckling. De nordiska länderna har kunnat minska de fossila utsläppen av växthusgaser med 9% mellan 1990 och 2011, samtidigt som BNP har ökat 55% under samma period. Även om globaliseringen av världsekonomin och växande industriproduktion i låginkomstländer ökat indirekta CO2-utsläpp från konsumtion i Norden.

Ett viktigt skäl till minskningen är att energibeskattning tidigt infördes och senare kompletterades av koldioxidskatter. Det skapade incitament för både hushåll och företag att minska energiförbrukningen och ersätta fossila bränslen med förnybara. Användning av ekonomiska styrmedel har visat sig vara effektivt för att minska och förändra energianvändningen. Detta har i hög grad accepterats av befolkningen. En annan poäng är att de nordiska länderna har haft jämförelsevis få subventioner av energikonsumtion, inte ens för låginkomsthushåll. Istället har de nordiska ländernas socialpolitik hjälpt familjer med låga inkomster att betala sina räkningar. Därmed har även familjer med låg inkomst haft incitament att minska sin miljöpåverkan.

Samarbetet mellan den nationella politiska nivån och den lokala nivån har också visat sig vara effektiv. På den nationella nivån har regeringen lagt fast övergripande mål, samtidigt som många kommuner tagit ansvar för utsläppsminskningar. De har köpt in miljöbilar, byggt ut fjärrvärme och investerat i vindkraft och biogas. Samspelet mellan forskning, näringsliv och regering har även varit viktigt för att minska växthusgasutsläppen. Den energiintensiva basindustrin har förbättrat sin effektivitet och nya marknader för grön teknik har växt fram. Det har visserligen funnits diskussioner om koldioxidläckage och minskad konkurrenskraft, men med tanke på den starka ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna finns det få tecken på att klimatpolitiken har skadat varken ekonomin eller välfärden.

I transportsektorn har kombinationen av koldioxidskatt, subventioner av förnybara bränslen, premier för miljöbilar och lagstiftning om att bensinstationer också måste tillhandahålla alternativa bränslen medverkat till att utsläppen från personbilar har minskat med 10% – trots att resandet samtidigt har ökat.

Självklart har de nordiska länderna långt kvar att gå, utsläppen per capita ligger fortfarande långt över vad som är hållbart globalt. Att de nordiska länderna gjort framsteg är inte ett skäl att minska ansträngningarna. Men här i Warszawa finns det en poäng att sprida kunskapen om effektiva åtgärder som bidragit till att minska utsläppen, utan att skada samhällsutvecklingen. Det finns många länder som kan lära av dessa åtgärder, precis som vi kan lära av andra. Informationsutbytet om vad som fungerar är en viktig del av att miljöintresserade från hela världen möts.

Jakop Dalunde
Programchef, tankesmedjan Fores