Johanna Henriksson, fotograf: Uråldrig kultur hotad av klimatförandringarna

I kölvattnet av Världsekonomiskt forum om Afrika som hållits i Sydafrika uppstår en rad frågor. Den ekonomiska tillväxten på kontinenten ökar och den positiva synen på Afrikas framtid växer sig allt starkare. Visst behövs en ökad tillväxt i världens fattiga länder, men är det realistiskt utan att samtidigt kompenseras med en minskad tillväxt i de mer välutvecklade, det frågar sig allt fler. Vem avgör vad som är ett gott liv och ett gott samhälle och är utveckling alltid ett givet mål? För en grupp nomadiska tuareger från norra Mali är målet att kunna fortsätta leva så som de alltid har gjort, men förändringar i klimatet gör det svårt.

En studie utförd av Stockholm Environmental Institute visar att svenskar gör fler miljömedvetna val när de handlar, men att miljöeffekterna äts upp av en ökad konsumtion. Det räcker inte att konsumera annorlunda för att nå klimatmålen, vi måste konsumera mindre. Samtidigt fastslår SCB i rapport efter rapport att minskad konsumtion ger minskad BNP-tillväxt. Ett dilemma uppstår; ekologiskt ohållbar tillväxt eller ekonomiskt oacceptabel stagnation.
Tim Jackson är professor i hållbar utveckling vid Surrey universitetet i Storbritannien och satt med i den brittiska regeringens hållbarhetskommission. I hans bok Välfärd utan tillväxt som kom ut 2009 ifrågasätter han idén om ständig ekonomisk tillväxt. Han beskriver en ekonomi som redan på många håll överexploaterat naturens resurser för att nå ökade inkomster.
– I jakten på ett bra liv idag eroderar vi systematiskt förutsättningarna för ett bra liv imorgon, konstaterar Jackson.

94-åriga Ismael Bane som bor med sin fru Najima och deras dotterdotters dotter Barka i ett tält i norra Mali bidrar inte mycket till den afrikanska, ekonomiska tillväxten. De tillhör en liten grupp nomadiska tuareger som har sina traditionella marker cirka tio mil norr om Timbuktu. Gruppen är en av få som fortfarande bedriver handelsresor med kamelkaravaner genom att hämta salt i en avlägsen saltgruva. I området råder ett av de mest extrema klimaten där människor lyckas överleva, temperaturer över 50 °C är inte ovanliga. Trots det har Ismaels förfäder genom århundradena anpassat sig till att leva i den här miljön. Just att det handlar om ett liv som balanserar som på en knivsegg i kampen mot det tuffa klimatet gör att det tydligt märks om något i omgivningen ändras.

Gruppen upplever att det skett stora förändringar i klimatet under de senaste tio åren. De berättar om regn som faller senare på året, inte alls, eller allt på en gång i stället för utspritt över flera gånger. De talar om växter som inte växer som de brukade och djur som dör av svält till följd av det.
– Jag vet inte vad som är viktigast, att mata djuren eller människorna. Utan djuren kan vi inte leva, säger Mohamed Mora som har sitt tält i närheten av Ismaels.
Ismaels yngre släkting Shindouk som lämnat den nomadiska livsstilen och blivit bofast utvecklar.
– En nomad lever av sina djur, och djuren lever av naturen, de behöver vatten, örter ochgräs. Om naturen inte ger djuren det de behöver kan inte djuren ge till människorna.
De här personerna upplever starkt att något inte är som det vara tidigare.
– Tidigare när en nomad tittade på himlen på kvällen kunde han säga att imorgon kommer det att vara sol eller imorgon kommer det att regna, säger Shindouk. Idag, sedan ungefär tio år tillbaka kan du inte lita på några av naturens tecknen, du kan inte förutspå längre vad som kommer att hända genom det du ser.

Med kriget i Mali hamnade tuaregerna i medias fokus. Det är en kultur under tryck från många håll. Problemen med klimatet kan ha bidragit till tuaregrebellernas desperation. Att förutsättningarna för livet i en av världens äldsta kulturer sakta håller på att utplånas är däremot inget förstasidesstoff. Det är en långsam process och det är svårt att peka ut en enskild faktor till det som sker. Att personer i gruppen själva anser att det beror på relativt snabba, onormala förändringar i klimatet väger inte tungt eftersom deras uppfattning bygger på uråldrig, traditionell kunskap om miljön de lever i och inte vetenskap. Inte desto mindre är deras upplevelse av detta reell.

Torkan skapar även konflikter om mark mellan tuareger och andra folkgrupper då de tvingas söderut. Allt fler av gruppens medlemmar anmanar liksom Shindouk en stationär livsstil och flyttar in till staden Timbuktu.
– Jag var sjuttio år gammal första gången jag gick in i staden. Doften av den är det värsta jag vet, den stinker, berättar Ismael. Men utan djuren blir livet i öknen svårt. De unga måste flytta in till staden och blir smittade av den. Den får dem att vilja ha bilar och sådant.
Tillbaka till frågan om tillväxt; Det går inte att hindra unga människor som vill byta livsstil och sträva efter sådant som deras föräldrar saknat, men om de tvingas till det på grund av att förutsättningarna för deras traditionella livsstil utplånas är det ett problem och inte tillväxt i positiv bemärkelse. Klimatproblematiken, som slår särskilt hårt mot länderna i Sahel söder om Sahra så som Mali, försvinner inte i och med ökad konsumtion och BNP i afrikanska länder.

Johanna Henriksson, fotograf

Citaten är hämtade ur intervjuer gjorda av fotografen i norra Mali. Sedan dess har många av gruppens medlemmar flytt utomlands. Citaten återfinns i utställningen Mali – Changing Desert/Lost Land som visar fotografier tagna av Johanna. Utställningen pågår 3 – 31 maj på Etnografiska museet i Stockholm.