Attack på varg blir tyvärr en ingrediens i EU-valet

Utan några tungt vägande skäl har EU-kommisionen och parlamentets konservativa partigrupp inför vårens val flaggat för att sänka skyddet för Europas fortsatt utsatta vargstammar. De argument som framförs om behovet av ökad jakt stämmer inte med verkligheten, och de åtgärder som redan finns att tillgå för att skydda tamdjur används dåligt, skriver SMB:s krönikör Gustav Ramestad.

KRÖNIKA EU-valet närmar sig och liksom inför andra val ska nu politikerna offra övertygelser och värderingar, med hopp om att något ska ge napp. Det finns alltid en god anledning till populism och kortsiktighet. I år har EPP, parlamentets konservativa, kristdemokratiska partigrupp där svenska M och KD ingår, fått för sig att offra vargen. Många miljöorganisationer har lagt fram bra argument mot deras förslag som framstår som otroligt dåligt underbyggt. Det är lätt att ifrågasätta politikernas egentliga syfte.

EPP:s och även EU-kommissionens agerande är med stor sannolikhet motiverat av högerpopulisternas framfart. Ansvarstagande partier kan inte blunda för populisterna. Att ta alla väljarens oro och tankar på allvar, det lyfts ofta fram som ett viktigt steg på vägen och är hursomhelst viktigt i ett demokratiskt samhälle. Vi måste lyssna på varandra.

Det kan verka som att EPP gjort det. Men när man gräver djupare i kommissionens retorik klingar allt falskt.

Förslaget som kommissionen nu lagt fram innefattar en flytt av vargen från Bernkonventionens andra annex till det tredje. Då minskar vargens skydd, från strikt skyddad till enbart skyddad. Detsamma har dock Schweiz föreslagit vid flertalet tillfällen, senast 2022 då kommissionen avfärdade det i sitt svar. Vad är det som fått kommissionen att ändra sig? Visserligen finns det idag fler vargar än tidigare och de fortsätter att breda ut sig, men det var väl idén med skyddet?

De flesta vargpopulationerna behöver starkt skydd

Samtidigt är majoriteten av de lokala populationerna hotade, så att även om vissa populationer idag hade kunnat förvaltas mer aktiv, behöver majoriteten fortsatt ett starkt skydd. Vad som egentligen är annorlunda nu än för ett år sedan är oklart.

Många frågor väcks därför och bland kommissionens dimridåer finns få svar att hitta. Kommissionen pekar på risker för vargattacker mot människor. Men vargar ser inte människor som möjliga byten och de senaste 20 åren har inga vargar angripit och dödat människor i Europa. Vargar som angriper människor eller rör sig väldigt nära människor kan även idag avlivas, ett verktyg som enligt kommissionen själv inte utnyttjas till fullo.

Kommissionen lyfter också fram att en för stor mängd vargar kan leda till ett oacceptabelt tryck på jordbrukare och herdar när deras djur fälls. De största problemet med vargars attacker mot boskap finns dock i områden de just har etablerats sig i, där koncentrationen borde vara lägre än i områden där det länge funnits varg. Antalet boskap som fälls av varg är i stället beroende av de åtgärder som vidtas för att skydda tamdjuren.

Svenska rovdjur fäller få tamdjur jämfört med norska

I Sverige fäller stora rovdjur mindre än ett tamdjur i snitt per år, medan siffran i Norge är 34. Oskyddade tamdjur är lätta byten för vargar och andra rovdjur, men med åtgärder som redan idag finansieras av EU kan boskapen skyddas. Det är dock också en möjlighet som enligt EU idag underutnyttjas. Att jakt är en lösning på attacker mot boskap är inte heller säkert. Forskning visar att vargen förmodligen behöver jagas till ohållbart låga nivåer för att tydligt minska risken för attacker mot boskap, något som kommissionen självklart inte säger sig stå för.

Här finns ett tydligt mönster. Kommissionen presenterar argument som inte håller för att lösa problem som inte finns, eller redan idag kan lösas med andra åtgärder. Samma retorik hörs från den svenska regeringen, som välkomnat kommissionens förslag och samtidigt själv låtit Naturvårdsverket utreda hur svenska vargstammen kan minskas kraftigt redan nu.

Målet är att ändå uppnå gynnsam bevarandestatus. Men medan antalet vargar som krävs för detta är osäkert, är det tydligt att regeringen vill ha så få vargar som möjligt. Än en gång med argument såsom minskandet av skador orsakade av varg.

”Tala klarspråk om syftet med minskat vargskydd”

När argumenten inte håller blir det lätt att man blir konspiratorisk. Man kan undra vad de döljer och vad de egentligen vill. Det är inte min mening. Istället vill jag uppmana alla ta bladet från munnen. Om EPP inte tycker att vi ska ha fler vargar än absolut nödvändigt i Europa för att säkra deras överlevnad och om regeringen håller med, då borde de säga det så vi kan diskutera det.

Nu tvingas vi diskutera vad som är sant och falskt i fråga om tillräckliga populationer, vargars jaktbeteenden och andra åtgärders effekter. När sådana faktafrågor diskuteras, då verkar allt osäkert. Det är en grogrund för populismen att växa i.

I slutändan är detta en fråga om olika syn på naturen och människans relation till den. Ska människan leva i naturen och anpassa sin verksamhet? Faktum är att ytterst få boskap idag fälls av rovdjur, om man tar hänsyn till den otroliga mängden boskap vi har. Eller ska människan anpassa naturen efter våra behov och skjuta av de djur som stör vår ekonomiska verksamhet?

Det är frågor som vi alla kan diskutera och som hade möjliggjort en allmän debatt byggd på värderingar och prioriteringar. Nu tvingar kommissionen oss istället att diskutera genetik och rovdjursskador. Då är det inte svårt att förstå att populisternas lätta svar lockar.